Hanna + Johannes del 10 |
Johannes
Jag har inte lämnat tillbaka Hannas vante ännu. Jag vet inte hur jag ska göa det. Den ligger på skrivbordet, men jag är nog tvungen att lägga ner den i byrålådan så att inte mamma undrar.
Efter skolan på tisdagen bestämda jag mig för att gå hem till min polare som heter Mattias. Det är inte precis så att jag kallar honom Matte, men vi gör i alla fall i samma klass.
- Nejmen, tjena! sa han när han öppnade ytterdörren.
- Hej, sa jag. Får jag komma in eller?
- Sure. Jessica är här också.
- Vem fan är Jessica?
- Jessie, du vet. Hon går ju i våran skola.
- Jaha, jaså, hon. Jag känner ju henne inte precis. Hur länge har du känt henne?
- Ett tag. Men kom nu, stå inte bara där!
Jag följde motvilligt efter Mattias in i hans rum. Jag hade faktiskt ingen lust att träffa någon tjej nu. Och allra minst en tjej som jag knappt kände. Som jag bara hade pratat med några gånger i korridoren.
- Hej, Johannes.
- Tja!
Jessica satt hopkrupen i sängen och läste en tidning. Hon hade hörlurar på sig, men hon nu tog hon av sig dem.
- Hur är det med dig då? frågade hon. Är det bra?
- Sådär. Det kunde varit bättre.
- Hurså?
- Hörni, avbröt Mattias oss. Vad ska vi hitta på nu då? Det finns väl inte så värst mycket att göra, men...
- Kan vi inte hångla? undrade Jessica och log mot Mattias. Han kom och satte sig bredvid henne i sängen. Hon drog ur sin hästsvans och drog med fingrarna genom det mörka, blanka håret. Mattias gjorde detsamma. Sedan började de kyssa varandra.
Jag bara häpnade! Vad skulle jag göra nu då? Skulle jag bara stå här eller? Det var ju faktiskt Mattias som hade bjudit in mig! Och nu satt han här och hånglade med den där Jessie som jag kanppt kände. Jag gick ut i hallen, tog på mig gympaskorna och slängde igen ytterdörren efter mig. När jag kom ut på trottoaren kom jag på att jag hade glömt jackan där uppe. Helvete också! Men jag brydde mig inte om att hämta den. Hellre frös jag ihjäl.
Hanna
Jag ville inte gå hem efter skolan på onsdagen. Jag gick och tittade någon timme på stan. Sedan blev jag hungrig, så jag gick in på McDonalds.
- Hej, Hanna!
Jag stönade. Nattan och två andra tjejer i min klass, Mira och Elin, satt vid ett fönsterbord. Jag ville egentligen vara ensam nu, och tänka över saker och ting. Men det gick ju inte nu, inte när mina klasskompisar satt där och vinkade!
- Jag kommer! roade jag till dem. Jag ska bara beställa!
Fem minuter senare kom jag och satte mig vid deras bord.
- Så, hur är det mellan dig och din pojkvän då? frågade Elin och Nattan skyndade sig att svara.
Jag bara stirrade på henne.
- Det är väl inte så bra, tror jag, svarade hon. Eller hur, Hanna?
- Tja, så kan man völ uttrycka det, sa jag.
Mira såg undrande, och förvånat, på mig. Det gjorde mig arg. Vad hade dom att göra med om vi inte var tillsammans längre? Hade dom inget eget liv, eller?
- Vad har hänt? frågade hon.
- Jag vill helst inte prata om det, ok? Kan jag få saltet, Elin?
Klockan var redan halv sex när vi gick ut från McDonalds. Det var ganska mörkt ute. Jag gick inte åt samma håll som de andra. Varför visste jag inte riktigt. Jag bodde ju åt samma håll som de. Jag sade till dom att jag skulle sova över hos någon. Det var en ren, skär lögn. Fråga mig inte varför jag ljög, för jag vet inte det heller. Det verkar inte som om jag vet någonting nu för tiden.
Snart kom jag till bron som går över motorvägen. Det körde mycket bilar där ikväll, det gör det alltid förresten. Men just ikväll kändes det som extra mycket bilar. Jag ställde mig mitt på bron och tittade ut över höghusen på andra sidan. Jag lade armarna i kors över bröstet och började gå. Men jag ångrade mig genast. Jag gick fram till räcket och lutade mig mot det. Jag tittade ner på dom förbipasserade bilarna. Jag frös fast jag hade min vita dunjacka på mig. Den var inte särskilt varm.
Hur långt kunde det vara dit ner? Ingen aning. Förresten, vad spelade det för roll? Tänkte jag hoppa eller?
Tanken slog mig så snabbt att jag blev riktigt rädd. Jag visste inte ens att jag kunde tänka såna tankar.
Den stora motorvägen
Långtradarna
som susade förbi snabbt som sjutton för att i nästa stund vara borta
Ville jag dö?
Nej! Det ville jag inte, tänkte jag bestämd och rätade på mig. Men benen ville inte lyda tankanra. Inte den här gången Det var oerhört skrämmande. Jag klätrade upp på räcket. Jag stod där och lät vinden piska mig i ansiktet. Lät håret flyga som en fjärils fladdrande vingar. Jag hörde hela tiden skrik bakom mig, människor närma sig. Men då fanns det ingen återvändo.
Jag föll...och föll...
...och lät gud fånga mig i sin famn...
Johannes
Jag stod ensam på skolgården. Alla andra låg väl hemma och sov nu. Det borde jag också göra. Men jag kunde faktiskt inte sova. Varje gång jag blundade såg jag Hannas ansikte framför mig. sorgset? Uttryckslöst?
- Vad har du för hemlighet? sa jag högt, fast jag visste att ingen kunde höra. Då hörde jah hur någon grät högt. Jag tittade upp och fick se Nattan komma gående på fotbollsplanen. Jag sprang fram till henne. Då började hon gråta ännu mer. Det lät nästan som om hon kippade efter andan. Det gjorde mig rädd, men just nu hade jag inte tid att vara rädd.
- Men, Nattan! Vad är det som har hänt? undrade jag och andades häftigt.
- Det är...det är...Hanna?!
- Såja, ta det lugnt nu. Berätta vad det är som har hänt!
- Jag kan inte ta det lugnt! snyftade Nattan. Jag...jag...
- Det är ingen fara, sa jag och tog henne om axlarna.
- Jag måste...nog gå nu, grät Nattan. Jag måste berätta!
- Du har rätt, du har rätt. Du måste berätta för mig. Vad är det som har hänt med Hanna?
Jag ruskade om henne hårt. Annars var jag rädd att hon skulle bryta ihop helt.
- Hanna har...hon har r¨kat ut för en olycka. Igår kväll. Man hörde när hon pratade att rösten snart skulle brista.
- Är det allvarligt?
Bara genom att titta in i hennes sorgsna ögon förstod jag. Och när hon gråtandes sjönk ner mot marken och bara skakade, då hade allt hopp tagit slut. Det var bara borta.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | shediedlastnight - 16 sep 06 - 08:04 | | MERA ! NUUUU ! | Jojjan93 - 16 sep 06 - 04:06- Betyg:  | | More! nuuu :) | | Ellizz - 16 sep 06 - 00:32- Betyg: | | Mer!!! |
|
|
|
