En ängel på jorden |
Nathalie la ner huvudet på kudden och lät musiken skölja bort alla jobbiga tankar. Hon gav Lars Winnerbeck tillåtelse att städa bort all smärta och sorg.
Hennes tankar vandrade bort och precis när hon hade nått det stadiet när hon var helt borta i hjärnan så tog musiken slut.
Hon reste sig sakta upp för att sätta på en ny skiva och denna gången blev det Nine Inch Nails
Som fyllde rummet med toner. Hon gick bort till fönstret, satte sig på fönsterkarmen och tittade ut, långt borta såg hon en gammal man som rastade sin hund. Inget överdrivet spännande alltså, tyckte hon.
Hon gick fram till cd-spelaren och stängde av. Musiken tystnade och plötsligt blev det knäpptyst i hela rummet, hon suckade och gick fram till spegeln. Personen som mötte hennes blick var söt, men gömde sig under en hel del smink. Hon betraktade kritiskt sig själv och bestämde att hon gillade sina gröna ögon, sin smala näsa och sina läppar. Hon kollade in sminkningen och var nöjd med den. Vitt puder, grå ögonskugga, tydliga streck gjorda av en kajal och rött läppstift var grunden för hennes sminkning.
Hon suckade och lät blicken vandra nedåt mot hennes kläder: Dyra gothkläder som hon älskade, svart kjol, svartröd korsett och ett pentagram runt halsen.
Ännu en suck lämnade hennes läppar, hon slet bort blicken från spegeln och gick till badrummet för att tvätta av sig sminket.
En timme senare satt hon i fönstret och skrev sin tankebok, i bakgrunden ljöd Kent och det var helt mörkt i rummet förutom ett ljus som var tänt vid bordet bredvid fönstret där hon satt.
Hon förde upp tekoppen till munnen och blåste till, strax efter drack hon en klunk och brände sig lätt på tungan.
Hon förde pennan över pappret och skapade ord av bokstäver och meningar av ord. När orden började sina så lutade hon pannan emot det kalla fönsterglaset och kylde ner sin varma panna som var fylld av förvirrande tankar.
Hon gav upp sitt försök att skriva färdigt det som hon hade påbörjat och bytte om till sin pyjamas.
När hon satte sig på sängen lät hon sin blick vandra över rummet. Dörren var överklamrad med bilder på svarta änglar och vita rosor (något hon hade varit besatt av enda sen hon var ett barn), bokhyllan som stod till höger om dörren var full med böcker och cd-skivor, den svarta soffan som var full med kuddar stod till vänster om dörren, sängen som hon satt i stod mittemot dörren – mitt i rummet, den hade svarta lakan och ett grått överkast, vid fotndan av sängen stod ett bord med ett förvaringsutrymme – den var full med gamla nallar och gamla anteckningsböcker.
Hon la sig ner i sängen och lät huvudet vila mot den mjuka kudden. Hon släckte lampan men ångrade sig sekunden efter och tände igen, hon satte sig upp och tog ett fingrat exemplar av Sylvia Plath’s ”Glaskupan”.
En timme senare så kvävde hon en gäspning och kollade på klockan. ”00.04” visade den digitala klockan. Hon hade tröttnat på att läsa så hon la ner boken och släckte igen.
Dan efter vaknade hon som vanligt klockan 6 och 5 minuter senare började sminkningen.
En timme senare var hon sminkad och klädd så hon gick till köket och började med frukosten. Hon älskade morgonen, det var den enda tiden på dygnet som hon fick vara helt ensam, inga fosterföräldrar, inga lärare, inga klasskamrater som kastade glåpord efter henne. Bara hon, helt ensam.
Efter en snabb frukost gick hon in på sitt rum och la ner sakerna till skolan i sin väska, mattebok, historiebok, och pennor. Hon gick ut genom dörren precis när hon stängde dörren efter sig så kom hon ihåg att hon hade glömt fiolen, Hon gick tillbaka in och hämtade den.
Klockan 8.30 var hon i skolan och som vanligt var linda på henne, idag handlade hennes klagomål mest om sättet Nathalie hade klätt sig.
– ”jag tror att du var lite blind imorse, Gothflickan, korsetter ska vara UNDER kläderna inte ÖVER!”
Hennes trogna flock fårvänner skrattade och Nathalie ignorerade dem som vanligt och fortsatte bara att gå.
_”Vad sa Lucifer när du hälsade på igår kväll då”?
Mer skratt ifrån fåren.
Än en gång ignorerade Nathalie Lindas pikar och hon fortsatte in i klassrummet.
Hon satte sig på sin plats, längst bak i klassrummet, och tog fram böckerna.
Hon tillbringade en timme med att lösa ekvationer och sen fick hon nog. Hon bestämde sig för att skolka resten av dagen så när lektionen var slut så tog hon sin väska, sin fiol och gick.
Hon bestämde sig för att gå till caféet där hon brukade tillbringa sina lediga eftermiddagar och helger. När hon kom dit var det praktiskt taget tomt, om man bortsåg från två tjejer som satt i ett hörn och pratade. Hon sjönk ner i sin favoritfåtölj och beställde en kopp cappuccino.
När hon hade druckit upp den så var klockan 12.00 och Nathalie hade inte bråttom någonstans så hon beställde en till. Denna kopp tog längre tid än den förra så när hon var klar var klockan redan 14.45. Hon mindes plötsligt att hon hade en fiollektion klockan 15.00 och i sin brådska så glömde hon fiolen i fåtöljen, för andra gången samma dag fick hon vända vid dörren och springa tillbaka in och hämta den.
Precis när hon skulle vända sig om för att åter gå ut genom dörren så kände hon hur det ilade i kroppen. Hon rös förvånat till och exakt när hon vände sig om så plingade klockan vid dörren till och det första hon såg var ett par ögon. Ögonen var olivgröna och de var de vackraste ögon hon någonsin sett.
Inom loppet av 30 sekunder så hade han vänt sitt ansikte mot hennes och gett henne den konstigaste känslan hon någonsin känt. Deras ögon möttes och hon fick en stor lust att le.
Precis när han gick ner mot disken så samlade Nathalie sig och skyndade sig vidare ut med nedböjt huvud.
När hon kom förbi hörnet sp lutade hon sig mot väggen och andades ut, hon fattade in hur en människa kunde ha en så stor påverkan på henne. Hon hade inte varit kär sedan hon var 7år, då hon hade fallit för Emil i tredje klass för att han hade haft en röd cykel, och hon hade inga planer på att bli det heller.
Hon andades ut, samlade ihop sina spridda hjärnceller som verkade ligga och skräpa lite här och var och dunkade bakhuvudet i väggen.
Hon kollade snabbt på klockan igen och konstaterade att om hon inte sprang så skulle hon komma försent till fiollektionen. Hon visste mycket väl hur arg Lars skulle bli om hon inte kom i tid, men att springa var för henne uteslutet. Han fick helt enkelt acceptera at hon skulle komma 10 minuter senare än vanligt.
När hon anlände var inte Lars så arg som hon hade trott, men han var knappast glad heller.
Hennes lektion gick relativt smärtfritt och när hon gick hem så var hon nöjd med sin prestation. Känslan av lugn försvann precis efter att hon hade gått in genom dörren till hemmet. Hennes fosterföräldrar var hemma och när de var där så försvann hennes bra humör, det ende de pratade med henne om var hur viktigt det var att se normal ut, att hon in kunde klä sig i svart dygnet runt och hur viktigt det var att komma ut någon gång ibland.
Hon lyckades komma omärkt in till sitt rum, och när hon väl var där låste hon dörren och satte på en skiva. Hon satte sig sedan i soffan och började läsa på boken hon hade i läxa att recensera till morgondagen.
Klockan 10.00 var middagen klar och hon blev tvungen att dra sig utåt till middagsbordet.
Middagen var stel och inget sades under tiden hon satt vi bordet, men när hon hade avlägsnat sig från det hörde hon hur de började diskutera om henne.
Hon försökte blunda med öronen men det lyckades inte riktigt så hon hörde hur hennes fostermor sa ”Jag börjar frukta at vi inte kommer få bukt på flickan…”
Nathalie skyndade sin in på sitt rum och hon önskade att hon inte hade hört det som hon nyss hade hört.
Samma procedur som upprepas alla kvällar, upprepade hon även denna kväll. Efter hon hade tvättat bort allt smink och bytt om så la hon sig mitt på sängen och andades ut. Hon tänkte tillbaka till de olivgröna ögonen och hon kom på att hon inte kunde minnas hur han hade sett ut för övrigt.
Den natten drömde hon om gröna ögon.
När hon vaknade dagen efter hade hon en konstig känsla av vemod i magen, det kändes som om någonting speciellt skulle hända. När hon gick utanför dörren så hade den känslan bara vuxit och hon var nästan rädd för att gå till skolan.
När hon kom till skolan var Linda inte där för att plåga henne, Nathalie blev förvånad och tittade sig omkring. Hon hann komma hela vägen till sin plats i klassrummet innan hon märkte att alla kollade åt samma håll. Hon blev förbryllad och kollade åt samma håll som de andra kollade åt.
Gröna ögon…
Hon höll på att tappa allt hon höll i när hon insåg att det var samma kille som hon hade träffat på caféet.
Hon började nästan svettas när klassföreståndaren, som hette David Sten, berättade att han skulle börja i deras klass.
Han hette Björn och han hade bott i Tyskland hos sin pappa i 2år, nu så hade han flyttat till sin mamma som bodde i Stockholm.
Nathalie greps av panik när hon insåg att han skulle sitta bredvid henne, det fanns inga lediga platser förutom den. När han hade satt sig ner bredvid henne så fortsatte David med att prata om hur viktigt det var kunna den engelska grammatiken. Hon försökte undvika att titta på Björn, som satt ca 10 centimeter bredvid henne, men tillslut så kunde hon inte hålla sig.
Hon tittade försiktigt åt sidan och tittade på honom. Han hade rödblont hår, var rätt smal, något kortare än henne och självklart så såg hon hans gröna ögon. Hon tittade fort rakt fram igen när hon såg att han började röra på sitt huvud åt hennes håll. Resten av lektionen ägnade hon sig åt att skriva ner det som David skrev på tavlan.
Fram till lunchen så gick allt smärtfritt, det konstiga var att Nathalie fortfarande inte hade hört något från Linda.
Inne i matsalen så satte sig Nathalie som vanligt längst in i hörnet där inga andra satt, men så klart gick inte denna dag som vanligt. När Björn kom in i matsalen så mötte hans blick hennes, och hon fick samma känsla som hon fick inne på caféet. Men den här gången så kunde hon inte springa iväg utan att alla som var inne i rummet såg henne, så hon hade inget annat val än att sitta där hon satt.
Han styrde stegen mot hennes håll och när han kom fram till hennes bord så satte han sig ner utan att säga något.
Han fuktade sina läppar och sa:
–Så det är du som är Nathalie?
–Öh…ja…
Hon tittade nervöst upp på honom.
-Jag har hört en del om dig.
-Jaha, som vadå?
-Att du är satanist bland annat. Det hörde jag ifrån Linda Jansson.
Hon suckade djupt och andades in ett djupt andetag.
-Jag är inte satanist, jag är wiccan. Det är ett rättvänt pentagram jag har runt halsen förresten, satanister har ett uppochnervänt.
-Jo, jag vet. Jag litar inte på den där Linda föresten; hon verkar falsk.
-Falsk är det minsta man kan säga om henne. Hon har plågat mig i snart 2 år.
-Jo, hon såg ut att vara en sån tjej…Jag såg dig på caféet inne i stan igår, eller har jag fel?
-Nej, jag tror jag såg dig också.
-Okej, jag heter Björn. Men det visste du säkert.
-Jo vi sitter bredvid varandra så…
Han log lite fånigt och öppnade munnen för att säga något mer. Han stängde den snabbt igen och tittade snabbt omkring sig.
Han reste sig upp och sa:
-Men jag antar att vi ser varandra senare, Hejdå!
Hon hann knappt andas in innan han hade hunnit till dörrarna. Strax därefter kom Linda och kompani in i matsalen, Nathalie hann inte ens resa sig upp innan Linda styrde stegen mot hennes bord.
-Jag såg att den nya kilen satt sig ner och pratade med dig nyss.
-, och du har med saken att göra eller?
-Ja, faktiskt. Håll dig borta ifrån honom, jag har redan tingat honom.
-Han är väl inte ett bord eller nåt?!
-Inse fakta spökflickan, han och jag passar bättre ihop än han och du. Han är rik och ser inte ut som en idiot, och jag är mycket vackrare än dig. Han och du passar inte ihop, du är för konstig.
-Jag fattar inte att du inte har blivit mördad än, du är hemsk människa. Dessutom så har jag inte ens försökt ”ta” honom ifrån dig, jag har knappt pratat med människan.
Innan Linda hann reagera så reste Nathalie sig upp och stormade ut ifrån rummet.
På väg hem ifrån skolan så svängde Nathalie förbi caféet hon brukade besöka. När hon kom in så märkte hon att Björn satt på ”hennes” plats. Hon höll nästan på att göra en helomvändning nä hon såg honom, men innan hon hann göra det så tittade han upp och märkte att hon stod där.
Hon svor tyst för sig själv när han öppnade munnen för att säga något.
-Hej Nathalie
-Hej…
-Sitter jag på din plats? Kom och sätt dig här bredvid mig vet jag!
Hon tvekade i cirka 1 sekund innan hon bestämde sig förr att sätta sig ned. Det som fick henne att bestämma sig var det som Linda hade sagt tidigare under dagen.
Hon satte sig så långt ut på kanten som hon kunde och tittade misstänksamt på honom.
Efter cirka en kvarts småprat så började hon slappna av i hans sällskap, det visade sig att de hade mycket gemensamt. Efter en timme så hade de bestämt sig för att träffas senare under veckan.
Han följde med henne hem den dagen för att låna hennes älskade bok ”Glaskupan”,
Lyckligtvis så jobbade båda hennes fosterföräldrar sent den dagen så hon behövde inte oroa sig för den i alla fall. När hon hade gett honom boken som han skulle låna av henne så bestämde han sig för att gå, och vid ytterdörren när hon sa hej då, så gav han henne en kyss på kinden.
Det var en liten gest, men tillräckligt stor nog för henne att bli rädd.
Nathalie hade aldrig varit kär, men hon anade att det var ungefär så här det kändes. Resten av dagen så kände hon sig fri och helt otroligt lycklig, hon kunde inte fatta hur allt runt omkring henne kunde glittra och skimra.
Dagen efter så hade hon landat på jorden igen och insett att en kyss på kinden knappats betydde mer än just en kyss på kinden. Hon hatade sig själv för att hon alltid hastade i förväg när det gällde känslor. Varför var hon tvungen att göra så?!
Hon fortsatte att intala sig själv att Björn förmodligen bara ville vara hennes vän, eller mindre, och inte något mer. Det lyckades nästan men inte riktigt och vid laget hon var vid skolan så hade hon blivit blöt och olycklig. Hon visste inte om hon slkulle förvänta sig det värsta eller om hon skulle fortsätta hopas lite till.
Så fort hon såg hans gröna ögon visste hon att hennes undermedvetna redan hade valt alternativ nummer två.
När han såg henne så fyrade han av ett blygt leende och började sakte gå emot henne. Hon fortsatte att gå rakt fram mot det hållet hon var på väg mot och ignorerade Lindas spydiga och ilskna blickar som brände i hennes rygg, allt hon brydde sig om var att komma fram till Björn utan att snubbla eller göra något pinsamt.
Allt fortsatte i samma stil i drygt en vecka, Nathalie och Björn blev nära vänner och ryktena florerade runt dem. Men Nathalie brydde sig inte om att andra pratade om henne, hon var kär uppöver öronen och det enda hon brydde sig om var att få vara med Björn.
Efter två veckor så var Nathalie kärare än någonsin förut. Hon hade dock börjat bli lite orolig för vad Björn tyckte om henne, han hade varit lite kylig mot henne på senaste tiden.
Hon intalade sig själv att det var fånigt av henne att tänka så, han älskade henne ju. Det hade han sagt till henne, och då måste det vara sant.
Senare på kvällen så bestämde Nathalie sig för att gå ut och gå en stund, Björn hade ringt och sagt att han inte kunde komma till henne som det tidigare var bestämt.
Hon bestämde sig för att gå till centrum, det var egentligen inte ett ställe som hon brukade gå till eftersom Linda och hennes vänner brukade sitta där och röka och dricka öl, men ikväll så kände hon för att hyra en film så hon ignorerade vetskapen om att hon skulle bli praktiskt taget bränd på bål så fort hon kom dit.
När hon kom fram till centrum så såg hon direkt Lindas blonda frisyr, men direkt bredvid den såg hon en rödblond frisyr som hon tyckte var väldigt bekant. Precis när hon tänkte de orden så vände personen på huvudet och gav Linda en stor kyss på munnen.
-Björn…
Mumlade hon fram när hon såg vem det var. Han hade svikit henne, han också.
Hon blev helt bedövad i hjärnan och kroppen och märkte inte ens när hon hade ner en stor kruka bakom sig.
Alla som satt vid centrum kollade åt hennes håll och det inkluderade även Björn. När han såg att det var Nathalie så blev han blek i ansiktet och såg bortkommen ut. Nathalie fortsatte att backa och Björn reste sig upp för att gå emot henne, men när hon såg det så vände hon sig fort om och sprang så fort hon kunde därifrån. Björn började springa efter henne så hon ökade farten och sprang upp för backen som ledde upp till bron över motorvägen.
När hon väl var uppe så hade Björn nästan hunnit ifatt henne så i brist på bättre idéer så klättrade hon upp på räcket och tittade ner på de åkande bilarna.
Hon kunde höra hur björn skrek åt henne att stå kvar där hon stod och inte hoppa, hon kunde även höra hur Linda och kompani skrek på marken under henne.
Hon tittade på Björn och insåg att hon verkligen hade älskat honom.
Hon satte sig ner på knä och viskade det i hans öra, sen så reste hon sig upp, vände sig om och hoppade ner bland ljusen.
©Louise Eriksson
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Executed - 23 sep 06 - 05:58- Betyg:  | | shit den där va ju asbra! snälla skriv en fortsättning :) | | Cilises - 15 sep 06 - 18:40 | Riktigt riktigt riktigt bra!!!
Jag undrar hur det kom sig att hon bodde hos fosterföräldrar?
du kanske ska överaska alla emd en två:P? hon kanske inte dog...:O?
den är utmärkt som den är...men ja.. Jag älskar den helt enkelt!
Ett tips har jag bara...hoppa inte ner en rad efter punkt, utan stanna på samma rad, då blir det ordentliga stycken som böcker ser ut.
Men i innehåll..var den underbar:D:D | | meantime - 14 sep 06 - 03:58- Betyg: | | Ett mästerverk, inget att tillägga. |
|
|
|
