Änglar på gatan |
Kom änglar
Stora snöflingor virvlar runt i luften för att slutligen landa på den vita asfalten. Gatorna är fulla med stressade människor som i all hast försöker köpa de sista julklapparna. En kvinna står och väntar otåligt på att hennes lilla flicka ska slita blicken från skyltfönstret där en docka med blont lockigt hår tittar ut på dem med sina blå ögon av glas. Tillslut tröttnar modern på att vänta på sin dotter och drar med henne bort från fönstret. I en trapport i närheten sitter en mager gestalt uppkrupen. Händerna är djup nerstuckna i den tunna jackan och ansiktet skyms av en sliten keps som dragits ner för att skydda från den värsta blåsten. På fötterna sitter ett par tillsynes förstora kängor som för länge sedan sett sina glansdagar. Kroppen är helt stilla, och trots att det passerat mycket människor har ingen brytt sig om att ta reda på om kroppen är levande. En liten pojke närmar sig gestalten men rycks hastigt bort av sin mamma.
Ingen bryr sig om varelsen i trapporten, ingen låtsas överhuvudtaget se den. Men den som ligger där är van, för van för att bry sig. Det är en flicka som ser ansenligt yngre ut än hon är. När hon reser sig upp och drar tillbaka kepsen skymtar man ett magert ansikte som har mörka ringar av trötthet runt ögonen. Det trassliga håret som når en bit ner på ryggen är smutsigt och kan inte ha tvättats på mycket länge. Flickan är väldigt kort och även om hon har stora byxor och en alldeles för stor jacka på sig ser man att hon är undernärd. Men det är ingen ovanlig syn i Köpenhamn, tvärtom gatans barn finns överallt, men behöver inte fara till exotiska land för att se dem. Här är de vardag.
Flickan i trappan går ut bland människorna på gatan. De viker undan från henne som om hon bär på något smittsamt. Men hon är van, för van för att bry sig. Med raska steg når hon sitt mål: ett gammalt hyreshus i grått med spruckna fönster. Hon öppnar porten och går in. På första våningen bor hennes trygghet, Timothy. Hennes blåfrusna hand darrar när hon sätter fingret på ringklockan. Hon har tur, han är hemma.
”Hej…” Säger mannen i dörröppningen tyst. ”Kom in”. Hon stiger tacksamt in i värmen och ler svagt. Timothy ser ut att vara i 25 års åldern. Han är mörk i hyn har slitna jeans och en enkel t tröja. Mannen ser inte vidare glad ut över hennes besök. Flickan i dörröppningen ser plötsligt äldre ut i ljuset. Hon ser fortfarande lika mager och sliten ut men det är hennes ögon som avslöjar hennes ålder. Hon är i själva verket en ung kvinna, kanske 17, kanske äldre.
”Vad gör du här Sanne?” Undrar Timothy vresigt. ”Det har hänt en sak..” börjar Sanne tyst men den äldre mannen avbryter henne.
”Det händer alltid saker på gatan ”säger han hånfullt och ser nedlåtande på henne.
”En vikig sak, som rör dig i allra högsta grad” Säger flickan som heter Sanne med mer kraft i rösten den här gången.
”Jaha...?! Säg det då. Jag har vikigare saker för mig än att…”
”Jag är gravid.”
”Va? Men det kan ju vara vem som helst av de där torskarna du brukar knulla. Varför skulle det vara min unge?!” Timothy spottar ur de sista orden som om det vore något fult.
”Det är din, jag gjorde ett faderskaps test, trodde att du skulle bli glad...”
”Och hur fan hade du råd med det? Du har ju inte ens råd med att hålla dig själv fräsch, jävla hora”
”De på hällberget betalade. Jag sa att det var vikigt ”
”Jaha, och du tror att jag vill ha din jäva horunge?”
”Vi skulle ju flytta ihop..”
”Jävla slyna, det skulle vi fan inte!”
”Men du sa ju..”
”Haha, du betyder ingenting, vet du det? Du är bara en ful jävla fitta som jag haft lite roligt med.” Skrattar Timothy elakt. Sanne vet inte vad hon skulle säga. Hon rusar bara ut ur lägenheten, ut på gatan där hon tillbringat de sista fem åren. Hon hade trott på honom när han sagt att han älskade henne. Hon hade men glädje givit den största andelen av pengarna hon fick ihop genom att prostituera sig till honom eftersom hon trodde de hade en gemensam framtid tillsammans. Hon älskar honom.
Flickan med de slitna kläderna som fått sitt hjärta utslitet går nedför gatan i den kalla vinterdagen. Hon ser ner i marken och går ett flertal gånger in i människor som vresigt visar henne sin antipati. Men hon var van, för van för att bry sig. Människorna omkring henne ser på henne med avsky och de tar omvägar för att slippa vara i närheten av henne. Flickan som bär på det ofödda barnet sätter sig i samma låsta trapport som hon började dagen i. Skillnaden den här gången är att när hon sluter ögonen är det för att aldrig öppna dem igen.
Människorna fortsatte att strömma förbi. Men ingen, inte ens en liten pojke bryr sig om att se efter om den kalla kroppen är levande eller ej. De är alltför upptagna av att inte låtsats att de ser henne för att upptäcka att hennes läppar är alldeles vita
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SaraSophie - 14 sep 06 - 03:20- Betyg:  | | Helt underbar! Även om den är sorglig så är den underbar^^ | | bleedingthrough - 12 sep 06 - 00:46 | | jätte bra. |
|
|
|
