Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Reinkarnation 8

(?)
Aj
smärtan var otrolig som att hela tiden dra loss en sårskorpa över hela kroppen.

Fan

Den lilla hade antagligen räddat oss, tagit över från den där. I annat fall skulle jag inte känna smärta. Då skulle jag känna raseri. Eller tomhet jag visste inte vilket som skulle varit värst. Att tillbringa ett antal år ensam med bara sina egna tankar utan syn, hörsel, lukt smak eller något igen eller att bli en del av den där . Ända skälet till att jag kände någon smärta nu var för att jag hade en kropp om än inte omedelbar tillgång till den. Som att betala skatt fast utan att få bo i huset.

fan helvetes jävla skit

Jag visste att smärtan skulle gå över, jag visste att den lilla så fort hon blev tillräckligt utmattad inte skulle kunna hålla sitt dödsgrepp om mig. Antagligen var det här inte ens meningen. Jag hoppades det för hennes skull.

Allt jag kunde göra nu var att stå ut med den förbannade smärtan. Jag var inte säker på när den skulle sluta men det skulle den. Och då var det jävligt säkert att den lilla skötte sig.

Jag skulle inte bli kontrollerad igen, inte av en unge. Så Fan heller.

Jag var och jag är i vilken kropp eller värld som helst en krigare. Jag är Ehlas. Jag blir inte besegrad!

De tankarna lättade inte på smärtan och jag förstod att jag skulle få lååång tid på mig att fundera över det här. Mycket lång

(Tim)

Hon såg inte fridfull ut. Visst det är svårt att sova bra när man gjorde det på närmasta stol men ansiktsuttrycket sa att hon hade mer problem med sömnen än att det var obekvämt. Hon kanske körde mental sumo-brottning igen?
Ärligt talat hade jag inte svårt att vänja mig vid tanken på en extra själ. Jag hade sett henne gå från monster till liten unge, det gjorde att man blev lite mer öppen för idéer. Nu satt hon hemma hos mig i hallen och sov. Jag tyckte inte om det. En del för att hon var ett av mina favoritobjekt att försöka testa mina gliringar på för bara någon dag sen men mest för att morsan kom om en halvtimme. Visst hon skulle varken bli upprörd eller förvånad över att jag skolkade. Hon hade vant sig men att det satt en tjej som hon aldrig sett förut i våran hall och sov ?

Jag var dödens.

Om man skulle ta och väcka henne och få henne att gå in på rummet. Det skulle kunna misstänkas och jag ville inte väcka henne. Somnade man bara man satte sig så behövde man sova.

Åhh andra sidan.......

Nej.

Absolut inte.

Jag gav mig själv en föraktfull fnysning. Sedan försökte lyfta henne utan att väcka henne. Har ni någon gång försökt lyfta en person försiktigt utan att den nämnda försöker hjälpa till?

Försök inte, det är inte värt det. Även om det går så känner man sig rejält generad ett tag efteråt.

Hon låg i vilket fall där, i en obäddad säng i ett ostädat rum. Jag passade på att plocka upp lite smutstvätt medan hon sov. Jag ville inte att hon skulle vakna då. Ungen var faktiskt i ett känsligt tillstånd just nu och att vakna med doften av strumpor som säkert varigt smutsiga i ett par veckor kunde bara göra det alvarligare. En blick på klockan sa att situationen började bli alvarlig. Snart så....

- Tim jag vet att du är hemma försök åtminstone inte lura mig.

Skit.

- Ja jag är hemma.

- Jag kommer upp


- NEJ

- Vad har du gjort nu ?, jag kommer.

Jag greps av en plötslig panik. Slängde täcket över sängen och försökte få ungen att synas mindre.

Framgång = noll

Jag hörde steg i trappan. Jag hade inget val. Jag som förut varit den ”snälla grabben” grep tag i hennes axlar och nästan bokstavligt talat slängde in henne i garderoben och slängde igen dörren i samma stund som morsan slängde upp den andra.


(”Mamma” marie)

Jag kände min son tillräckligt väl för att veta att något var fel. Dessutom kände jag min son tillräckligt väl för att veta att han inte ägde sandaler i storlek 37.

- Tim jag vet att du är hemma försök åtminstone inte lura mig
- Ja jag är hemma.
Han lät som vanligt och nämnde inte att någon annan var här, misstänkt

- Jag kommer upp.
- NEJ!

Jag fnissade det här skulle bli kul. Inget är så patetiskt som en tonårings försök att dölja sitt privatliv. Jag gick sakta för att låta honom få lite tid på sig, det skulle inte vara kul om det var för lätt. Jag öppnade dörren långsamt och dramatiskt och trädde med moderlig värdighet in. Inte för att det var något att kliva in i om man ville vara värdig. Det låg en blandning av lego, tidningar, modelsoldater och smutsig disk. Han stod själv framför garderoben.

Hur misstänkt var inte det.

- Hej älskade son! (jag hade kopplat in den ohälsosamt-pigga-och–otroligt-lyckliga-tonen)

- Hej mamma. Han försökte luta sig oberört mot garderobsdörrn. Hade jag verkligen uppfostrat en sådan idiot till son?

- Kom och gem mig en kram.

- nej
- varför inte?
- Vill inte jag är för fan 15. Fräste han, jag bara log.
- Svär inte. Jag gick sakta mot honom, han kunde inte röra sig stackarn då skulle vad, eller till och med vem som än var där inne ramla ut.


Det var då jag såg det där.....


(Ehlas(Ja han har ett namn!))

När jag drogs tillbaka till världen blev det inte mycket bättre. För det första stirrade en kvinna på mig och dessutom var killen jag fått att dunka huvet i väggen där. För att inte tala om att kroppen jag kunde ta över låg i en garderob och var för slutkörd efter förändringar och efter hennes ansträngningar att hålla mig borta. Jag höjde mig någon dm över golvet för att sväva in i mellan dem för att även få idiot-grabbens uppmärksamhet. Sedan så sa jag med den mest uttryckslösa rösten jag kunde(första intrycken skall aldrig bli fel)

- Hur i helvete har ni tagit hand om min värdkropp dödliga?

Det syntes att dom såg mig mest för att kvinnan drog sig mot dörren och idiot- grabbens min endast kunde klassats som skräckslaget. Jag log ännu ett lyckat intryck.

- Jag tycker inte om att få henne instängd i garderober , Du! Jag pekade på idiot- grabbens – ta ut henne

Jag tror faktiskt han skulle till att göra som jag sa det var bara det att så fort han gick undan från dörren så slogs den upp inifrån och den lilla rammlade ut på golvet. En snabb titt på henne sa att hon var medvetslös. Antagligen på grund av mig.

Skit, jag var hjälplös utan en kropp och ta över och den kroppen var i nåd och onåd hos 2 människor som sett mig.

Min enda chans var att spela stort-och-farligt-spöke och hoppas de gick på det.....................




Mandro_Nattdolk – Mer reinkarnation åt folket!

Nej men i vilket fall kom ett nytt kapitel nu och tappa inte mod för jag har just fångat in vad de på engelska kallar ”the plot bunny” direkt översatt tror jag det betyder sammansvärjnings kaninen men det har med handlingen att göra.

(?) har fått en namn och även om ingen av er föreslog det så fick jag ta det ändå Meantime´s passade inte och Bloodywitch inte för att förolämpa dig eller något men jag stjäl inte namn.

Tim´s mamma kommer få komma in som en stadig bifigur för att det går inte att jag låter 2 tonåringar och en flera 100 år gammal ande löpa amok utan att det måste finnas någon vuxen. Det finns så mycket som blir enklare då.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Mandro_Nattdolk - 13 sep 06 - 01:32
...kommer så småningom. tidigast lördag dock
Mandro_Nattdolk - 11 sep 06 - 03:54
Namnet ehlas betyder på alviska evig. Tyckte det passade rätt bra och det lät som ett namn så det blev så
bloody_witch - 11 sep 06 - 03:27- Betyg:
hehe det gör inget, och de finns på svenska jag har läst dom, ditt namn passade bättre:D
längtar efter fortsättningen

Skriven av
Mandro_Nattdolk
10 sep 06 - 07:36
(Har blivit läst 52 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord