Gwen, 10 |
När Gwen vaknade var hon på dåligt humör. Hon hade knappt sovit den natten.
Hon gjorde sig iordning och sen kände hon att hon var tvungen att forska lite i mamma-zebastian grejen.
Först gick hon till sin mamma, hon väntade sig inte direkt att hennes mamma skulle säga något men man kan ju alltid försöka.
- Hej.
- Hej gumman, du ser trött ut.
- Mm. Mamma, känner du Zebastian?
- Zebastian, nej inte innan du tog med honom hit.
- Med du visste ju vad han hette utan att jag hade sagt det.
- Gjorde jag väl inte? Du sa det. Men nu måste jag gå. Har lite jobb att sköta. Hejdå gumman.
Självklart skulle hon förneka. Men Gwen visste att hon ljög och nu hade hon kommit på ett sätt att få reda på hemligheten.
*****
Gwen tog upp telefonen och slog Zebastians telefonnummer.
- Zebastian
- Hej det är Ewa (Gwens mamma hette så) sa Gwen och imiterade sin mamma.
- Hejsan, du låter lite konstig.
- Eeh. Jag är förkyld sa Gwen snabbt.
- Jaha, på så vis. Har du berättat för henne eller?
- Vad?
- Hemligheten! Du skulle ju berätta!
- Vilken hemlighet? Alltså, ja vet inte vilken av alla du menar. Sa Gwen och försökte skratta som sin mamma.
- Du vet, att du är min mamma.
- Va?!?!?! Skrek Gwen och satte handen för munnen.
- Gwen? Frågade Zebastian.
Gwen lade på luren, men kunde inte flytta sig. Var det verkligen sant. Var Zebastian hennes bror, eller i alla fall halvbror. Det kunde inte vara sant. Gwen kände sig yr.
|
Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | tavasa - 11 sep 06 - 04:26- Betyg: | as braa | Sorgsen_varelse_ - 11 sep 06 - 00:58 | Asså fortsätt! Skriv fortsättning så fort som möjligt!!
Vill läsa mer NU! | Breda - 10 sep 06 - 08:34- Betyg: | skit bra!! | SoakedInLuxury_ - 10 sep 06 - 07:12- Betyg: | Bra . skynda me nästa del :) hehe . jätte bra verkligen !! |
|
|
|