Så förbjudet det kan bli del 23 |
Anna hade svarat till min email, att han kanske inte orkade...och så skrev hon att hon skulle försöka ha det kul ute. Jag skickade ett sms till Jens innan och frågade om Anna framfört frågan. Han svarde senare, ja men han visste inte om han orkade. Dagen på jobbet gick fort. När Jens kom, frågade jag honom, men han visste inte var trött. Han blev lite irriterad när jag bad men men. Jag blev lite svartsjuk tror jag för jag tänkte, att till de andra jävla speltokarna kan du gå men inte till mig. När han skulle gå klädde jag på Niklas. Jag följde dem till grinden, han sa detta skit dagiset har inga parkeringar, nä men skit föräldrar, ok sa han ska vi ligga på den nivån nu, jag gick efter och sa förlåt. Han tittade besviket på mig. ILLA.
Jag låste huset och gick. Jag mötte dem på parkeringen, han log sa att han ringer senare. Och det gjorde han, men jag hade fått besök av syrrans man oxå, inte bara barnen. Jag sa det men han kom ÄNDÅ! hmmmm. Vi drack kaffe och myste med barnen. Vi hade det mycket trevligt....Han var så söt, det kändes både spännade och tokigt att ha honom där. När jag hjälpte Niklas att måla och greja satte jag mig nära Jens så jag rörde honom med mina ben...aaahhhh så mysigt.
Alla barnen blev snabbt trötta, redan klockan 21, gick de alla. Jens sa att jag hade en trevlig familj.
Efter en stund möttes vi på msn.Han saknade mig, ville att jag skulle komma. Jag min höna sa ju ja. Hoppade in i bilen och åkte. Smög in och vi kysstes ivrigt, han smekte min rumpa och bröst, han är så underbar. Vi släckte i köket för att se om Anna kom, så nu har vi invigt alla rum i den lägenheten, hmmm illa. Vi kysstes och han nafsade på mina bröst, jag hade min vecka så inget mer hände men jag tog hand om honom, han njuter av det, jag njuter av att han njuter. Efteråt, ställer han sig bakom mig och kramar mig, vi kramas en stund,det är så fint. Jag skojar och säger att allt är hans fel, han säger att det är mitt...din lille jävel säger han och ler. Ja vi är nog på samma ställe igen. Och jag gråter inte nu, jag älskar och väntar.
Han kramar mig, gå säger han, jag sa men jag VILL inte..vi ler och jag går.
Ute är det mörkt, men jag är inte rädd...Telefonen ringer, är du vid bilen snart, ja nu, bra, vi ses. Jag ler, äntligen visar han igen att han är rädd om mig, min dumma upptagna älskling. Jag gråter inte , jag ler och är lika förvirrad som förrut. Och ni kan ju gisa vad Anna var, japp på kasinot..Jag tycker nog att han ska välja mig, trots allt. hmmm.
|
|
|
|
