Alice del 4 |
Dom stog så någon sekund förlänge och bara tittade på varann
-Gick det bra?, frågade Daniel på nytt.
-Ja, jag snubblade! sa hon. Så gick dom sakta vägen fram och
vid ett tillfälle rörde Daniel lite tafatt vid hennes hand,
han hade sagt att hon var duktig som gjort allt i hemmet och
att det måste ha varit hemskt att mista sin far., men hon hade
inte lyssnat, bara känt att det hände något med kroppen,
hon fick koncentrera sig på att andas rätt, utan att skrikande
av lycka springa runt som en idiot.
Men han tittade bara på henne, medan ett leende spelade över hans
läppar och hans ögon, gud hans ögon! dom log mot henne!.
-Du? sa han, Efter skolan sen, måste du komma förbi mig jag måste
visa dig något! I samma stund ringde den gamla skolklockan och Agnes
nickade leende till svar och så sprang dom mot ingången till klassrummet.
Daniel var 16år nu och snart om ett par dagar skulle Agnes bli fjorton.
Hon längtade så! Först hade hon tyckt att stämningen var lite väl dämpad
I klassen, hennes kamrater visste nog inte riktigt hur dom skulle vara,
tänkte hon. Men medan dagen led iväg, så var allt nästan som förut, bortsett
från att hon var sörjande, och riktigt förälskad för första gången i sitt liv.
Sen var inte hennes bästa kompis Josefin där idag, hon hade dragit på sig vattkoppor
tack vare hennes lillebror. Hon hittade ett brev i sin skolbänk, från Josefin.
I brevet stod det att hon var ledsen över det som hänt med hennes pappa
och att hennes retsticka till lillebror Ludvig, troligtvis skulle bli sjuk.
Nu var han gnällig och kärvänlig, faktiskt lite synd om honom, skrev hon
då deras mamma upptäckt utslag, ja, nu vet man iallafall med all säkerhet,
tänkte Agnes. Sen hade hon skrivit om Henry,en annan kille i klassen,
som hon blivit kär i. åh!, Vad hon ville att Josefin skulle komma tillbaka snart!
När dagen var slut möttes Agnes och Daniel vid den stora grinden,
så slog dom följe vägen hemåt. När dom kom till huset nästgårds
där Daniel bodde, knappt 200 meter från Agnes, vek dom av mot ladan
-Kattungar! En hel kull med kattungar hade deras gårdskatt nu fått
och dom var så söta!
-Vill du hålla en? Frågade Daniel och tog försiktigt upp en och
lade den i hennes famn,hans hand snuddade vid henne, då han lade
den lilla grå kattungen intill henne. Agnes drog efter andan ( Mest över beröringen)
-åh, så fin!, sa hon.
-Jag döpte den till Agnes, efter dig, eftersom det är den vackraste och
sötaste katt jag sett!. Daniel såg lite generat ner, och Agnes höll på
att vackla baklänges och svimma av lycka.
Hon log,tittade på honom och log igen, hon släppte ner kattungen till mamman,
vände sig om mot Daniel och innan hon visste ordet av,
stod hon alldeles intill honom, dom kramades länge,
tills hans ansikte vändes mot hennes hals, och dom kysstes passionerat.
Hon önskar att tiden kunde stanna nu i detta ögonblick.
Dom såg glada in i varandras ögon, flätade ihop sina fingrar
i varandras och myste en stund. Antagligen var mamma orolig, tänkte Agnes,
Det gjorde tydligen Daniel också, för han öppnade munnen och skulle säga att
han nog var tvungen att gå snart.Men istället sa han:
-Jag är så kär! Det har jag varit länge!, medgav han.
-Det har jag med! sa Agnes och dom fnissade en stund, och bestämde sig
för att träffas där jämt alla dagar efter skolan framöver!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Delli - 8 sep 06 - 21:47- Betyg:  | jätte bra!!^^
kommer de mer snart?!?! =D |
|
|
|
