Vi kanske inte tänker på det,
men plötsligt så är vi rädda.
Vi tränger in oss i ett hörn,
och tillsammans väntar vi på
att få höra sanningen.
Vi kanske inte skakar tänder
eller har handsvett av rädsla.
Men vi vet i vårt inre att snart raserar dom
den mur vi byggt upp tillsammans.
Vi låser kedjor mellan våra fötter
och vi klistrar fast våra händer i varandra.
Vi gråter och viskar ofta meningar som
- Bästa vänner tills döden skiljer oss åt.
Vi kanske inte tänker på det,
men plötsligt så är vi rädda.
Vi tror inte på att våran vänskap
verkligen är så stark som det verkar…
Och nu är vi rädda för att vi ska tappa varann nånstans,
så vi håller varandra i händerna
och glömmer aldrig varför vi blev bästa vänner.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
honestly - 8 okt 05 - 04:39- Betyg:  |
jätte bra skrivet, den känns.
jag gilla verkligen den här. |
| Lorineca - 26 sep 05 - 03:10 |
| Åå, ja tackar för era kommentarer :) |
| gullboy - 25 sep 05 - 08:29- Betyg: |
Jag håller helt och fullt med! De(n) som man har valt i sitt liv ska man hålla... Det är det som visar att man är sanna vänner! Det är många som borde läsa den här och inse att t.ex. ett äktenskap inte bara är en dans på rosor, men oxå som det du skrev, "Men vi tror inte på att vår vänskap verkligen är så stark som den är" även då ska man hålla ihop... Även när man är värsta fiender så kan man lappa det med ett litet ord -förlåt.
Du skriver jätte bra!! Du får en att tänka så mycket, för det finns mycket i din dikt att filosofera över! :) Du är duktig på det här! 5+ ;) |
| Kimmy - 23 sep 05 - 10:04 |
| Bra dikt. Den känns meningsfull, tycker jag. |
