Alice del 1 En annorlunda novell.. |
Hon minns den där dagen så starkt...det var som om
molnen dansat på himlen den där dagen..
Kaprifolerna hade vajat för vinden och björkarnas gröna
små blad sprudlade av liv.
Alice hade tagit sin hand och känt barnets livliga
sprallningar där inne i magen trots att hon bara var
i fjortonde veckan.
Hon var så lycklig, hon mindes att hon aldrig varit så
lycklig som då. Hon visste att lilla Agnes som låg i magen
skulle växa upp med massor av kärlek, ömhet och trygghet.
Joel hade redan tagit in all ved för vintern och höet
var redan slaget, trots att det bara var veckan efter
midsommar.
Det var en skön sommardag 1967. på kvällarna satt Joel
och Alice framför brasan och pratade om deras framtid
och om deras kärleksbarn som skulle få växa upp här!
Tänk vi ska få ett kärleksbarn, fnissade Joel och kramade
om Alice och så satt dom så tätt ihop, alldeles tysta och
lyssnade på spraket från brasan till långt in på natten.
En onsdagskväll då vinden tjöt i grenarna så kom lilla Agnes
till världen. Så efterlängtad, så älskad och så underbar.
Det lilla barnet var rena underverket, med svart långt hår och
rosiga kinder. Agnes var en rejäl flicka som vägde nästan fem kilo
antagligen berodde det delvis på att Alice gick tio dagar över tiden.
Men det var också så i hennes släkt att barnen blev lite större.
Hon var lång, 53cm och alldeles persikofärgad i hyn. Joel baddade den
fuktiga trasan i sin älskade frus ansikte. Dom hade varit alldeles ensamma
när barnet kom, dom han inte ringa efter byns barnmorska, innan bebisen kommit.
När Joel höll i det lilla flickebarnet, inlindat i en filt, då grät han av lycka
och höll den lilla bebiskroppen tätt intill sig. Så stolt far han var!
Hela byn firade Agnes ankomst genom att plantera ett träd, där moderkakan
grävts ned. Det gjorde man förr för att det skulle gro och växa liv ur det.
Det var en gammal ritual, som bevarats i släkten under många generationer.
Dit kunde sen Agnes gå och hämta kraft och andlig vägledning.
|
|
|
|
