I En Annan Värld |
En dag träffade jag en man
Och för honom berättade jag mitt livs historia
Jag frågade honom var det var för mening att leva
Om allt ändå gick fel
Han svarade: Att lära sig uppskatta livet
Jag bad honom att ta mej härifrån
Och det gjorde han
Jag vaknade upp i en ny värld
En värld utan färger
Nästan allt var grått
Jag log när jag såg något svart eller vitt
Men jag var ensam
Jag gick ut
Jag sprang
Öppnade dörren till hennes lägenhet
Hon var inte där
Men jag visste att hon varit där
Hon var inte hel än, men på bättringsvägen
Hur visste jag det?
Jag såg hennes blåa jeans
Med vårat skärp
Jag gick ut igen
Jag började springa
Jag ropade på henne
Sedan förstod jag
Att det inte bara handlade om att uppskatta livet
Utan också att kunna hantera det
Då tändes ett ljus i mitt hjärta
Jag visste var hon fanns
Jag stod tyst utanför klassrummet
Och hörde hur hon sa till läraren
Att det inte var hennes fel
Att det faktiskt inte var så lätt
Att försöka få tre personer att göra vad de ska
Klassrummets färger kom tillbaka
Hon kom ut ur klassrummet
Förvånad över att se mej
Hon frågade varför jag var här
Och svaret blev: Förmodligen av samma anledning som du
Jag granskade henne
Hälften hade färg
Hand i hand gick vi till busshållplatsen
När vi var tillbaka i stan slog det mej
Vi var tvugna att åka till en ö
Så vi satte oss på bussen
Och åkte dit
Vi gick en bit längs vägen
Kollade i spegeln efter eventuell trafik
Innan vi sprang över vägen
Upp för grusvägen
Över stenarna och
Slet upp dörren
Hon frågade vad vi gjorde här
Vad det här var för hus
Jag sa att jag ville se så att en vän hade klarat sej tillbaka
Till den levande världen
Innerst inne visste jag redan det
Jag tittade på den som stod bredvid mej
Hon sa: Dina sko är bruna
Hon berättade att hon skulle träffa min vän på fredag
Jag gratulerade henne
Vi satte oss på en klippa
Jag sa: det är tur att jag har dej!
Svar: precis vad jag just tänkte säga!
Så skrattade vi tillsammans
Mina jeans blev blå
Hennes ansikte och hår fick färg
Jag bad henne att hjälpa mej
För jag visste inte vad jag skulle göra för att bli hel
Men hon hade ingen aning
Och jag visste att hon inte kunde stanna längre
Väl hemma igen somnade jag
Och i min dröm sa min vän till mej att jag skulle stanna
Nån dag till
För att lära mej att inte känna mej så ensam
När mina vänner inte har tid
Och jag stannade
Och jag lärde mej
I den levande världen gick jag på stan med min vän (som jag hittills kallat hon/henne)
- Den här tröjan var asfin, jag vill jättegärna ha den!
- Köp den då.
- Jag har inga pengar...
- Man kan inte få allt...
- Jo, jag kan det, sa hon, lite bedjande
Sen log hon
Och så skrattade vi hela vägen hem.
|
| Kommentarer | | lill_ella - 19 aug 07 - 22:02 | Denna dikten fångar alla klyschor,
Fånga dagen, Ta vara på varenda ögonblick, lev livet.
Alla borde egentligen träffa den här "mannen", och lära sig uppskatta .
Den sista ger oss en glimt av vardag, humor och ironi, BRA |
|
|
|
