På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Du del 16

Min glädje svalnade snabbt när jag fick se ett par långa ben öppna dörren.
- Hej log Erika och fullkomligt strålade. Jag kände mig alldeles för sminkad när jag såg på det tunna lagret mascara och den rosa läppglansen hon hade satsat på. Mina egna ögon var hade sitt seedliga lager svart kajal och munnen var ilsket röd.
- Hej sa Emil och gav henne en kram. Jag fullkomligt bubblade av ilska. Varför gav han henne en kram framför mig? Sitt ex som han endast gjort slut med för att han var tvungen att flytta. Mitt leende mot Erika var ett av de mest ansträngda som jag någonsin lyckats med utan att det såg falskt ut. Strax efteråt kom en kille ut i hallen. Han var lång och gänglig, ganska snygg faktiskt. Jag förstod direkt att det var Gustav.
- Tjenare Emil! Hur äre flinade han glatt och kramade om Emil.
- Bra, med dig med antar jag sa Emil glatt.
- Jo visst! Tjena Aina sa han vänd mot mig och gav mig en kram med. Jag blev så överrumplad av hans lättsamma och rättframma sätt att kramen från min sida blev ytterst stel.
- Hur är det i stan då?
- Jo bra sa och förvånades över mig egen mesighet. Så här brukade jag inte vara, speciellt inte på fester. Bara jag får i mig lite sprit så tänkte jag och tog Emils hand, mest för att visa för Erika att han tillhörde mig. Tre andra ungdomar hade kommit ut i hallen, två killar och en tjej.
- Det här är Pontus, Linus och Klara presenterade Gustav dom. Linus var ful med kortklippt rött hår och fräknar. Linus var halvsnygg med brunt långt hår och bruna ögon. Klara såg väldigt vardaglig ut, råttfärgat hår och mörkblå ögon. Hon såg snäll och mesig ut, en typisk tjej jag inte skulle ha umgåtts med hemma.
- Ska vi spela monopol föreslog Pontus när vi gick ut till köket., Jag skrattade lite eftersom jag trodde att han skämtade med de andra var gravallvarliga.
- Kan vi inte spela poker? Vi har köp mer marker så det är ändå roligare nu sa Gustav ivrigt och tog fram en enorm pokerväska ur ett vitt skåp.
- Gud vad stor! Ja men det kan vi sa Klara och när de andra instämde slog hon sig ner vid köksbordet. Jag satte mig bredvid Emil och på min andra sida satte sig Gustav. När Erika satte sig bredvid Emil kände jag hur jag knöt nävarna under bordet. Vad höll hon på med? Mitt glada humör hade förändrats. Dels på grund av Erika och dels på grund av att jag hatade poker.
- Ska du inte vara med frågade Emil häpet när jag sköt tillbaka markerna Gustav gav mig.
- Nej jag är inte så bra sa jag
- Du kan spela med mig erbjöd sig Emil och jag funderade en kort stund på att säga ja bara för att reta Erika.
- Nej det är bra, Jag tittar på.
- Säker sa Gustav
- Japp. Jag ångrade mig sedan när jag såg hur kul de andra hade. De som verkade ha roligast var Emil och Erika, de höll på att skratt mest hela tiden. Särskilt roligt verkade de tycka att det var att ta marker av varandra. Det brände till i mig av svartsjuka varje gång deras händer snuddade vid varandra eller deras blickar möttes. Någon alkohol var det inte tal om, fats det borde jag ha förstått eftersom Emil inte drack.
- Yesss utropade Gustav när han för fjärde gången i rad tog hem hela potten.
- Det ser inte ut att gå så bra för er va? Emil, bara sju kvar, hur ska det gå flinade Gustav och sorterade de senast vunna markerna i sina staplar.
- Äh du har säkert gjort något med kortleken utbrast Linus och de andra instämde
- Va? Det kan jag inte, jag vinner ju fast ni blandar!
- Vi gör nått annat va sa Pontus. Jag kunde ha kysst honom för det. Jag var lättad över att Erikas och Emils magiska spänning bröts och hjälpte glatt de andra med att lägga tillbaka markerna i pokerväskan.
- Vi badar sa Emil glatt till de andra.
- Är du galen sa jag och väntade mig att få medhåll från de andra.
- Ja det gör vi! Erika log stort mot Emil som besvarade hennes leende.
- Vi möts på badplatsen som en halvtimme, jag måste hem och hämta badkläder sa Klara och försvann tätt följd av de andra ut i hallen. Det var bara jag Gustav och Emil kvar.
- Ni kommer att frysa ihjäl muttrade jag.
- Vi?
- Jag ska då inte bada fnös jag och tog på mig skorna.
- Kom igen sa Emil och kysste mig i nacken.
- Nä sa jag tvärt och ganska surt. Jag var fortfarande sur för att han ägnat Erika så mycket uppmärksamhet under pokern.
- Hepp sa Emil och vände sig mot Gustav.
- Jag lånar ett par badbrallor av dig?
- Sure sa Gustav och gick före Emil uppför trapporna. Jag följde Emil med blicken när han gick upp för trappan. Snygg rumpa tänkte jag för mig själv och lovade samtidigt mig själv att Erika inte skulle få komma i närheten av den igen.

De badade ganska länge, onödigt länge tänkte jag surt när jag såg Emil och Erika stå och stänka på varandra. När sedan Emil kastade Gegga på Erika och startade ett gegga krig blev det för mycket för mig, Jag stod inte ut med att se när Emil höll fast henne och kletade gegga på henne. Det var då jag gick. Gick hem. Eller hem och hem, till stugan. Oskar var inte hemma. Jag kunde inte låta bli att tycka det var synd, jag gillade att prata med honom. Jag satte på tv, stängde av den och satte på den igen. Minuterna gick långsamt men när det gått en halvtimme tröttnade jag på tv:n och tog mobilen och slog numret till Jugga. Han svarade på andra signalen.
- Tjena
- Tja det är jag
- Hej Aina sa han glatt. Hur är det?
- Bra ljög jag och gick ut för att få bättre täckning.
- Hur är det med dig? Vet dom något mer om.. ja...
- Jag kommer att kunna gå igen sa Jugga. Hans glädje gick det inte att ta miste på. Jag såg hans överlyckliga ansikte framför mig. Hans ben var hans allt. Utan dem blev det ingen fotboll.
- Vad bra! Utbrast jag glatt. Jag var så orolig..
- Inte är det mig du ska vara orolig över… Martina och Jocke är jävligt arga. Det är någonting på gång, man måste vara dövstum om man inte fattar det.
- Som..?
- Jag vet inte.. nånting är det. Jag sparkade i gruset och suckade. Jag hade nästan glömt bort allt med Martina och Jocke. Men allt skulle vara detsamma när jag kom tillbaka. Troligen värre. När jag tittade upp såg jag Emil komma gående mot stugan. Han såg på mig och log och hängde upp badbyxorna innan han gick in. Fattade han inte att jag var sur på honom?
- Du jag måste sluta sa jag i telefon till Jugga.
- Vi ses hejdå
- Hej. Jag trycke av mobilen och gick in i stugan igen.
- Hej sa Emil glatt
- Fan vad du var borta länge då?
- Va?
- Ja, du verkade inte precis bry dig att jag gick.
- Jag kom ju sa Emil och såg oförstående på mig.
- Ja nu ja sa jag kort.
- Men jag ville ju säga hejdå och så..
- Och det tog tre kvart?
- Ge dig Aina, sluta vara så sur.
- Vadå sluta vara så sur sa jag argt.
- Ja vad är det med dig? Jag ser ju att det är något! Jag övervägde en kort stunda att berätta för honom om min svartsjuka men lät bli när jag kom att tänka på hur barnsligt det skulle låta. För honom skulle det inte på långa vägar vara lika stort som det var för mig. Jag hade aldrig förut haft någon anledning till att vara svartsjuk, dels för att jag alltid varit killarnas föremål för uppmärksamhet men mest för att jag aldrig vart kär förut. Jag älskade Emil så det gjorde ont. Jag var rädd att han skulle sluta tycka om mig om han märkte hur nojig jag var.
- Det är inget muttrade jag till slut och gick in i stugan.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Hanaasawa - 21 okt 06 - 03:35- Betyg: