Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Gömda och förglömda 2

Jag och Anna sprang tills vi inte orkade mer.
Sen så gick vi i rask takt hela tiden tills våra vägar hem gick åt två håll.
Där lovade vi varandra att alltid vara bästa vänner och att alltid beskydda och hålla kontakten med varandra, vad som än händer.
Vi kramade om varandra och sen så sprang vi åt våra hem, var och en åt sitt håll.
Tårarna flöt iväg med vinden, jag grät, eftersom jag visste att jag kanske aldrig skulle få se Anna och Maria igen.
Jag sprang hela vägen hem.
Väl hemma rusade jag in genom dörren och mötte min far.
Gråtande berättade jag vad som hänt och pappa sa att han skulle komma strax.
Jag gick in i köket där min mor satt och jag visste att hon hade hört allt.
När pappa kom in i köket tittade han allvarligt på oss.
- Vi ska bli gömda.

Mitt i natten smyger jag, mor och far iväg till ett ställe där vi ska gömma oss tills kriget är slut.
Med oss har vi en liten vagn med våra nödvändigaste ägodelar samt våra käraste.
Vi satte oss och pappa tog tömmarna och det bar iväg.
Han berättade glatt att en vän hade sett till ett ställe där vi kunde bo.
När vi var framme såg jag att det var ovanför en bokshop.
Jag blev såklart glad eftersom jag var galen i böker.
Nu kunde jag ju köpa böker och smuggla in dom.
Pappa skulle jobba i bokshopen fast inne i tryckrummet där ingen kunde se han.
Så skulle vi få vår lön, fast mamma skulle hjälpa till ibland.
Jag köpte direkt ett brevsett och sen skyndade vi oss upp till vårt gömställe.

Mitt i natten vaknade jag av massor av bullrande.
Jag tittade ut genom fönstret och till min förfäran såg jag en massa av soldater utanför!
Jag såg dom föra in vuxna, barn och gamla.
Jag började gråta när jag såg en familj kom ut.
Pappan vägrade förlja med och en av soldaterna började misshandla han, spotta på han, och tillsist sköt han honom inför hela hans familj.
Jag bara grät.
Sen plötsligt såg jag att soldaten tittade upp mot fönstret där jag stod!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
carrou_mrs_cool - 29 okt 06 - 18:50- Betyg:
blir det ingen fortsättning??? :,(
Tofflan - 16 sep 06 - 18:55- Betyg:
shitt va bra!
skit-spännande!
ta hand om dej!
kram//tofflan
carrou_mrs_cool - 8 sep 06 - 19:29- Betyg:
kom igen, kom igen, kom igen! mer NU!!!

puss å kräm!
//Carro <3<33
svarta_rosen - 7 sep 06 - 02:50- Betyg:
Fortättning nununu! riktigt spännande och bra :)
familjeflickan - 6 sep 06 - 22:20
oj! du måste skriva en fortsättning
spite_fire - 6 sep 06 - 05:12- Betyg:
:o
Spännande :]
fortsättning

Skriven av
Black_Bride
6 sep 06 - 03:48
(Har blivit läst 76 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord