" var det bara jag som kände såhär? " |
Var det bara jag som kände såhär, var det bara jag som aldrig syndes av alla, var det bara jag som snart orkade inte med allt skit.
Allt var som vanligt tills en enda dag förändrade allt, jag satt vid datorn jag trodde först inte att det var sant men det var en kille som var inpremcip som mig
han skrev såhär:
" Äre någon som känner som mig ? Äre bara jag som är bortglömd? Äre bara jag som inte exesterar i denna värld?"
Jag ville svara men något hindrade mig, Jag fick typ som en klump i magen, men jag tänkte precis svara, så bankade det på dörren , det var min mamma,
" Gå & lägg dig nu det är sent, du sa upp tidigt i morgon! "
" Jag är påväg mamma !" skrek jag tillbaks.
När jag loggade ut från " chattsidan " kände jag att jag skulle svara, men att det får vänta eftersom jag skulle sova annars skulle min morsha få damp på mig,
När jag la mig i sängen kunde jag aldrig sluta tänka på han, han var exakt som mig ,
men tänk om han värkligen mådde så, eller om det bara var ett skämt.
jag fattar ibland inte.
nästa morgon ringer väckarklockan, jag orkade inte gå upp, jag orkade inte med en sånhär skit med att ingen såg mig, med att ingen hade tid för mig.
men jag gick upp ändå jag stog på egna ben.
När jag kom till skolan gick jag till mitt skåp & låste upp & tog mina böcker & började gå till mentorsrummet.
Alla kollade konstigt på mig jag visste inte vad det var som var fel, men något var det jag fattade bara inte vad som var fel.
Dom stog & fnissade åt mig men det var ingen nyhet, jag visste bara inte vad jag hade gjort för fel .
Till slut kom det en tjej fram till mig & sa " Hejsan är du ny här jag har faktiskt aldrig sätt dig här`? "
Jag brydde mig inte jag visste det , dom gjorde mig bara till åtelöjde.
Sen gick rästen av skoldagen snabbt jag skyndade mig hem & satt mig vid datorn det första jag tänkte var om han var inne ?
Jag loggade in på chattsidan & kollade " HAN ÄR INNE " skrek jag för mig själv för alla var på jobbet.
Jag tryckte upp han, men jag visste inte hur jag skulle börja men såhär började jag iallafall.
" Hejsan, det du skrev igår var det bara trams eller var det allvar?"
" Ja det var allvar, jag klarar snart inte med dehär!"
"Jag känner exsakt likadant, ingen ser mig, jag klarar inte av snart vilken skit jag får ta varje dag !"
" Jag trodde att det var bara jag som kände såhär med jag tror ja´g hade fel, svarade han"
" Jag trodde detsamma"
" Varför skrev du till mig ingen svarade på mig igår men bara du"
" För att vi värkar så lika varandra, vi mår båda skit & ingen ser oss, du är som en kopia av mig fast annat kön.
" okej, ska vi fortsätta snacka eller vill du inte mer?"
" jag vill snacka !"
Vi snackade i många timmar, vi snackade om allt mellan himmel & jord , om vad han får stå ut med varje dag.
Han värkade konstig på något sätt jag ville inte veta varför jag tykcte att han var perfekt som han var !
Han sa att hans liv var bara en tickande klocka ? lixom det hade jag aldrig kommit på, men han kanske är bra på att förklara sig själv & sitt liv.
Han sa att sin bästa vän hade dött, allt han berättade var hemskt jag kunde bara gråta när jag läste
det han skrev till mig, att han hade varit med om så mycket jag trodde inte att det var sant.
Han frågade om min msn med, han fick den jag fick se hani cam & han fick se mig.
han satt & grät när han skrev allt jag kunde se varända tår han fällde jag grät med han.
men några saker vet jag inte om han
Vad han heter? Var han bor? Hade han ljugit?
[Fortsättning följer] men ni kan ju ge mig mer förslag
var den kan fortsätta med.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | bloody_witch - 5 sep 06 - 04:16- Betyg:  | | jag tycker oxå den är bra, inga förslag här heller..:P | | Lovely__ - 5 sep 06 - 03:39 | Jag tycker att den är bra :) Gärna fortsättning tack :)
Hrm, inga förslag.. tyvärr.. |
|
|
|
