Gömda och förglömda |
- Loise! Skynda dig!
Det var mamma som ropade.
Jag sprang ner för trappan i full fart att sätta på mig mina knästrumpor.
Jag rusade förbi köket och ryckte åt mig en macka som låg på bordet.
På väg ut krockade jag med mammas mage och hon skrattade högt.
- Jag älskar dig gumman, ha så kul idag!
- Jag älskar dig med mamma. sa jag och gav henne en stor kram och hon kramade mig tillbaks.
Jag sa hej då och skyndade mig till skolan.
På vägen mötte jag Anne och Maria.
- Hej! sa jag glatt.
Mina vänner omfamnade mig och sen så gick vi till skolan.
I skolan satt vi och pratade mycket, som vår lärare inte verkade gilla.
- Anne Frank, Loise Cambell, och Maria stenios, nu får nu vara tysta! sa hon och tittade strängt på oss.
Vi bara fnissade lite och sen så jobbade vi.
Jag hade inte känt Maria och Anne så länge, men vi hade blivit mycket goda vänner på kort tid, vi berättade allt för varandra.
Marias pappa var spansk och min pappa var engelsman men båda våra mammor var judinnor, vilket gjorde oss till det med.
Annes föreldrar var båda judar.
Plötsligt kommer någon in genom dörren.
Det är en tysk soldat.
- Vi söker en miss Frank, en miss Cambell och en miss Stenios! Sa han med skarp röst.
Jag Anna och Maria tittade förskräckt på varandra.
Soldaten gick fram och pratade med våran lärare.
Jag, Anna och Maria kröp in under borden vi spred oss och kröp in i alla vrår.
Då sa läraren att alla fick gå hem förutom Loise, Anne och Maria.
När vi hörde det kröp vi tyst ut mot utgången innan alla han före oss och vi blandade oss i vimlet.
Vi tog våra väskor och jackor och rusade mot utgången.
Då såg vi det, det var soldater överallt! Dom hade omringat skolan!
Vi visste att något hemskt skulle hända om vi stannade kvar här, så vi räknade till tre och sprang som idioter men vi försökte inte skilja oss från mängden som sprang ut samtidigt som oss.
När vi kom lite längre ifrån skolan sprang vi snabbare.
Men en soldat fick syn på oss.
- Där är dom!
Vi sprang men hörde bakom oss att dom närmade sig.
Jag som var snabbast av oss visste att jag hade störst chans att klara det, men därimot Anne var trött och orkade inte springa.
Jag greppade tag i henne och sprang.
Maria greppade tag i Anne och så sprang vi i en kedja.
Jag tänkte inte släppa mina bästa vänner!
Några sekunder senare hörde vi ett skrik och upptäckte att mannen i täten tagit Maria.
Hon tittade in i mina ögon och dom sa: Lämna mig inte!
Jag tittade in i hennes och mina sa: Förlåt Maria..
Sen ennu en gång stödde jag min andra vän som fortfarande var vid min sida.
Jag tog hennes hand och så försvann vi in i mörkret utom synhåll för soldaterna.
Vad tycks? ^^ Denna novell utspelar sig i andra världskriget som ni kanske märker eftersom Anne Frank är med.
Som ni nog förstår så är denna novell inte verklig och jag har ändrat en del saker juh, exempel lite av anne franks historia.
Men hoppas ni gillar den ändå! ^^
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Tofflan - 5 sep 06 - 06:05- Betyg:  | skit-bra!
skulle gärna läsa en fortsättning ganska så snart!=)
kram//tofflan | | familjeflickan - 5 sep 06 - 04:50- Betyg: | | jättebra!!fortsätt så | | Taxslax - 5 sep 06 - 02:27 | | Den Var velldigt bra.. Du är super bra på detta.. | | tavasa - 5 sep 06 - 02:27- Betyg: | | jag tycker den e jätte braaaa!! forttsättnig nuuuuu!=) |
|
|
|
