Vad hände igår? Del 3 |
Ebba somnade med en gång när hon kom hem efter begravningen.
Hon hade gråtit mycket så hon va riktigt trött.
Men de hade verkligen varit fint där.
Hon vaknade klockan 10 på morgonen.
Skolan fick vänta lite.
Hon hade berättat vad som hade hänt så dom förstod.
Så hon ville inte vara i skolan.
Och så mådde hon så himnla illa jämt och spydde.
Idag skulle hon bara ta de lungt.
Hon orkade inte göra så mycket.
Hennes mamma jobbade.
Hon hette Elin och jobbade som lärare för 1-3.
Hennes jobb tog upp mycket tid tyckte Ebba.
Men hon brydde sig inte så mycket längre.
Ebba gick ner och såg att hennes pappa satt i köket och åt frukost.
- Är inte du på jobbet? Sa Ebba och satte sig.
- Nej, jag börjar kl 11 idag, Det var en annan som hade skulle till sjukhuset,
så han jobbade på morgonen. Och så jobbar jag nu när han skulle börja ist. sa hennes pappa med den där
berättande rösten som han alltid hade när han berättade något.
Ebba kommer väl ihåg den rösten sen han berättade sagor när hon va mindre.
- Okej. När slutar du ikväll då? Sa Ebba och började äta av frukosten som stod framme.
- Jadu, Jag vet inte riktigt de. Ska du iväg någonstans eller?
- Nej, jag ska bara vara hemma, Jag orkar ej gå på fest eller något efter att Alexander
försvann, sa Ebba och tittade ner på bordet.
- Jag förstår det gumman. sa hennes pappa och drack lite kaffe.
- Nej! Du förstår inte, Du har inte förlorat någon du älskar ! Skrek Ebba.
- Jo det har jag faktiskt.
- Ja din mamma och pappa. Men dom va gammla, Det är en annan sak ju.
Alexander var fan bara 17 år. Man ska inte dö så tidigt.
- Förlåt då. sa han och reste sig upp.
- Nej förlåt för ja skrek åt dig, sa Ebba och började gråta.
Hon kramade sin pappa.
Han var så varm.
Hon skulle aldrig lämna han.
Hon kände sig så himla tryg när han var här.
De hade gått en vecka efter begravningen.
Ebba var på väg till Alexanders grav.
Stenen hade kommit upp och allt.
Det var jätte fint med alla blommorna som stod där.
Och massa nallar och hjärtan.
Det var en jätte fin nalle som de låg ett papper under.
Det var från Alexanders lillesyrra.
Det stod " Förlåt Alexander för jag berättade vad som hade hänt,
hade du inte vetat de hade du inte gått ditt, Då hade du levt nu.
Förlåt. Men jag älskar dig så mycket. Glömmer dig aldrig kära bror.
Din syster Alice "
Alice var 13 år.
Hon gick inte till skolan längre efter allt som hänt.
Hon mådde dåligt för hon hade blivit våldtagen.
Saknade Alexander för mycket.
Och la skullden på sig själv.
- Jag saknar dig älskling. Men vi ses i himlen sen.
Du väntar på mig va? Lova det. Jag vet inte vad ja ska göra.
Jag mår jätte dåligt. Mår illa hela tiden. Orkar inte gå till skolan.
Men jag är glad för tiden med dig. Glömmer dig aldrig. Jag kommer snart och hälsa på dig igen
Viskade Ebba tyst och la sina blommor på graven.
Hon började sakta gå hem igen.
Tänkte, hon var i sina egna tankar nu.
Sin egen värld.
- Hejsan Ebba, Det var länge sen man så dig. När kommer du till skolan igen? Sa någon med en glad röst.
Ebba vände sig om och tittade vem det var.
Det var David i hennes klass.
- Hejsan David. Kul att se dig. Jag vet inte när jag kommer igen. sa Ebba och tittade på han.
- Det är rätt tomt utan dig i klassen. Jag tänkte ringa dig för någon dag sen,
Men ville inte störa om du ville vara själv och så.
- Aha. Du får gärna ringa om du vill, Men jag är kanske inte som jag var förr.
Inte lika glad och pratglad. Mycket har ju ändras nu.
- Jo ja förstår det, Men om det är något du vill prata om så finns ja här för dig gumman.
- Tack så mycket David. sa Ebba och tittade ner i marken.
- Men kan vi inte gå och ta en fika nu på en gång? Eller gå hem till mig eller dig,
Vi har nog mycket att prata om nu när vi inte träffats på ett tag. sa David och satte händerna för munnen
och andades så dom skulle bli varma.
- Hmm... Vi kan väl gå hem till dig bara och prata lite? Som förr. Det är riktigt kallt ute.
- Okej, det kan vi göra. Jo det är himla kallt ute.
David var Ebbas bästa killkompis. Dom var kanske inte så ofta.
Men dom fanns alltid för varandra. De visste dom.
- Här ta min halsduk, sa David och gav den till henne.
- Tack. Jag skulle nog tagit min vinterjacka på mig iaf. sa Ebba och skrattade till.
David älskade att se Ebba skratta.
Hon hade ett jätte fint leende och gulligt skratt.
Dom började gå hem mot David.
Dom gick tysta en stund. Sen började David prata om allt som hade hänt i skolan.
- Vår lärare har fått sitt barn nu, Det blev en pojke. Och så ska vi få en annan lärare ist för henne.
När hon är mamma ledig. Hon vi ska få ist för henne är as snygg. Hon är nog bara 20-25 år.
Sen så har Anna blivit tillsammans med Adam.
- Jaså? Du titta alltid på snygga tjejer, Din kåte fan. sa Ebba o puttade till David.
- Jag är inte kåt. Men hon va ju snygg. sa David och knuffade tillbaka.
- Tss.. Du e konstig ibland sa ebba o log.
Det var inget fel på David. Han kan få dom flesta.
Han ser riktigt bra ut. Han ha svart lagom långt ruffsigt hår.
Väl tränad. 175 cm ungefär. Men han hade ingen tjej just nu.
Han ville vara singel, Han såg ingen mening att vara tillsammans med någon.
Men han kommer säkert snart att ha en tjej tänkte Ebba och log.
Dom gick tysta en stund innan David avbröt tystnaden.
- Hur är det med dig igentligen?
- Inget bra, Saknar Alexander så mycket. Jag mår illa hela tiden typ med. sa Ebba och lätt lite ledsen.
- Jo ja förstår att du saknar han. Varför mår du illa då? Du kanske borde kolla upp vad de är?
sa David med den oroliga rösten han bruka prata med när det är något som inte är bra.
- Jo ja ska snart kolla upp det tror jag.
- Du kanske är med barn? Sa David och tittade på henne.
- Ne de tror jag inte. Fast man kan ju inte vara säker.
- Men köp ett sånt test så man kan se om man är med barn då?
- Jo, Men det är ju helt pinsamt att köpa det. sa Ebba och skrattade.
- Be din mamma köpa de då? Sa David och lät alvarlig.
- Nej! Du vet hur hon är, Skulle jag vara med barn skulle hon bli jätte arg.
- Okej.. Men ja kan köpa de åt dig om du nu tycker det är så pinsamt?
Fatta inte vad det är för pinsamt med det. Det är ju helt normalt.
För du måste ju se om du är med barn.
- Tack så mycket sa Ebba och blev tyst.
Nu var dom framme vid David.
Ingen var hemma. Dom gick upp på Davids rum som var lika stökigt som alltid.
- Vill du ha te? Frågade David och log osäkert.
- Ja tack. Sa Ebba och tog upp en tidning från golvet och började läsa.
Det var en av hennes gammal tidningar hon hade glömmt.
En frida tidning.
Efter en stund kom David tillbaka med en brika med te och mackor på.
- Jag tänkte att du kanske ville ha mackor med? Du bruka ju tycka det är gott till te.
- Tack, sa Ebba och tog en macka.
- Jag tycker inte om att du ser så ledesn ut. Sa david och satte sin hand under hennes haka
så att tittade upp på han.
- Förlåt. Men ja mår så dåligt. Jag klarar mig inte utan Alexander. Jag gör verkligen inte det.
Sa Ebba och började gråta.
- Men gumman. Sa David och kramade henne. Han vill du ska vara glad, Han sitter säkert och titta ner på dig.
Du var det finaste han hade. Han hade tur att han fick en sån underbar tjej som du Ebba.
Försök sluta gråt nu. Kan du inte le en gång? Du vet att ja älskar när du ler.
Han torkade tårarna från hennes kind och log.
Hon log tillbaka och viskade något han inte riktigt hörde.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | linsan92 - 2 okt 06 - 01:14- Betyg:  | | Meeeeer.. den är ju asbra :D | | SoakedInLuxury_ - 5 sep 06 - 02:17- Betyg: | | Meeeer .. Heheh ä david kär i henne lr ;) hihii mer mer mer :D | | Breda - 4 sep 06 - 22:53- Betyg: | | meer!! toppen!! | | tavasa - 4 sep 06 - 05:48- Betyg: | | meeeeeer as braaa=) | | Elmma - 4 sep 06 - 05:01- Betyg: | | meer!!:D |
|
|
|
