På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

~Rakbladen är mitt liv~del 25 [Jennys berättelse]

Efter promenaden följde Jenny med mig in på mitt rum, jag var tvungen och se om hon verkligen menade min Tess. Jag granskade Jenny, ingenting påminde om Tess, men då såg jag det. Hon hade Tess ögon, de där gröna glimrade underbara ögonen.
”Du har hennes ögon” sa jag pafft och Jenny nickade. Hon kavlade upp sina ärmar och jag bet mig i läppen. Hennes armar var randiga. ”Skärsår” pep jag, utan att kunna få fram ett enda ord till. Jenny nickade, såg oroligt på mig. Hennes ögon fylldes av tårar och hon blev bara mer och mer lik Tess, jag började darra.
”Hur mår hon nu?” frågade Jenny efter en lång stund. ”Hur mår min älskade syster?” Jag tittade ner, kände hur jag inte ville berätta det som hänt Tess för Jenny.
”Hon är inlagd på avgiftning” pep jag och Jenny började gråta.
”Jag har alltid varit så rädd för att hon ska hamna där igen” viskade hon och jag tittade oroligt på henne.
”Igen?” sa jag lågt, knappt hörbart. Jenny drog ett djupt andetag och började efter en lång stund berätta om Tess, sanningen om varför Tess egentligen hamnat här, vilket var en helt annan berättelse än den Tess berättat för mig.

”Tess och jag stod varandra nära när vi var små, vi var oskiljaktiga. Men när vi kom upp i tonåren gick vi skiljda vägar. Tess började festa, knarka och röka. Hon gjorde allt för att försöka öppna våra föräldrars ögon. Hon låg på avgiftning var och varannan månad. Jag däremot satt hemma på mitt rum varenda helg och skar mig. Jag gick med bara armar hela tiden, men inte en jävel såg. Inte ens Tess. Hon kom hem nästan varje dag hög som ett höghus eller full som en idiot och det var alltid jag som fick hjälpa henne när hon låg i hallen i sina egna spyor. Pappa och mamma satt bara i vardagsrummet med tv.n på högsta volym för att slippa höra Tess rop på hjälp.

En natt när Tess kom hem var hon nykter och jag satt på mitt rum och grät. Jag satt i en blodpöl och helt plötsligt svartnade allt för mig. När jag vaknade upp var jag här och bredvid min säng satt Tess. Jag frågade henne hur jag hamnat här och hon berättade om att jag nästan skurit sönder mig själv. Jag låg i en bältsäng, med tre stora bälten runt mig, och jag var helt hjälplös. Jag låg där i den där hårda sängen och kunde inte röra mig alls. Jag vet inte hur många dagar jag låg där, men det var många. Efter ett tag fick jag komma hem igen.

Tess hade blivit ännu värre, hon rökte till och med på hemma nu, vid köksbordet. Till slut fick jag med Tess på att rymma. Hon orkade inte med sitt jävla liv och inte jag heller. Vi packade våra saker och stack. Vi bodde på gatan i veckor, försörjde oss på att sälja våra kroppar. Tess lärde snart känna en gubbe som blev våran hallick. Han var ett äckel på nästan 50-års åldern, och han låg ofta med Tess. Men vid den här tiden hade både hon och jag stängt av våra kroppar, sex hade blivit ännu ett sätt att känna smärta på, inget annat. Vi fick bo i en skitig lägenhet, men hellre det nu när det blivit vinter. Vi bodde kanske så i nått år innan socialen hittade oss och tog med oss hem. Men Tess gjorde uppror och rymde flera gånger, polisen kopplades in var och varannan dag. Tillslut orkade våra föräldrar inte med och socialen placerade oss på det här psyket”

”oh my god” sa jag pafft och torkade bort tårarna som rann längs Jennys kinder. ”Det där var inte den berättelsen Tess sa till mig” Jenny höjde ögonbrynet och suckade.
”Tess förnekar det som jag berättar, tro mig. Jag förnekar det också oftast. Hon sa väl att våra föräldrar bara lämnade oss här och att vi fick bo här utan att vara psykpatienter för att vi kände Erik?” Jag nickade. ”Den lögnen brukar jag också använda” Sa Jenny lågt.
”Men vem är Erik då?” Frågade jag och bet mig i läppen. Jag hade aldrig fått något riktigt grepp om vem han var.
”Han har varit som en bror för oss, han är nästan 10 år äldre men han har tagit oss under sina vingar.” Sa Jenny och jag nickade.

Dagarna gick, Jenny berättade så mycket hemska saker om Tess. Jag kände mig så elak när jag tänkte på hur många gånger jag skrikit åt henne för att hon knarkat. Då började jag äntligen förstå vad hon menade i det där brevet med att hennes demoner från hennes förflutna kommit tillbaka. Jag tog kontakt med Annika och bad om adressen till platsen där Tess låg inlagd. Jenny och jag gick dit tillsammans.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Mandapanda - 25 sep 06 - 17:50- Betyg: