Hemligheten! [ Del:5 ] |
Kapitel 5:
Fan också! Vad skulle hon få tag på papper? Hon kunde ju inte precis böja sig fram och fråga någon "Hej! Du, jag har skärt mig. Har du lite papper, för jag skulle behöva det?"
De hade ju inte trott att hon var riktigt klok. Nej, nu gällde det att tänka snabbt. Plötsligt la hon märke att Vanja hade blivit tyst. Hon tittade snabbt åt sidan och såg att hon satt och åt en smörgås som hon visst hade haft i väskan. I knät hade hon lagt en servett.
Nu hade hon tur.
- Vad god den smörgåsen ser ut! Du, skulle jag kunna få servetten för jag har fått något klet på händerna och jag kan inte få bort det sa Kornelia.
- Ja, men det är klart. Här! sa Vanja och räckte henne servetten och log.
- Tack!
Kornelia tackade sin lyckliga stjärna. För syns skull torkade hon sig lite om händerna, och tog sen och snurrade servetten runt handleden, när ingen såg, och drog sen snabbt över jackärmen.
Snart hade Vanja ätit upp smörgåsen, och pratade lika mycket som förut. Kornelia kände att hon började få ont i huvudet, dels på grund av Vanjas prat som aldrig tycktes ta slut, och sen för att tankarna höll på att spränga hennes huvud. Därför var hon lättad då hon såg att det var hennes hållplats som var nästa. Snabbt tryckte hon på "Stopp"-knappen. Snart stannde bussen och Kornelia hoppade av efter att snabbt ha sagt hej då till Vanja. Hon började sakta gå den lilla bit som var till hennes hus, och såg när hon kom fram att ingen var hemma. Ingen av hennes syskon hade kommit hem, de var fortfarande i skolan och hennes föräldrar var båda på jobbet och skulle inte komma hem förrän senare i kväll.
Hon låste upp och gick och njöt av tystanden. Hon gick in i köket och tog ett glas vatten, och satte sig sen vid tv:n och kollade om det fanns något intressant att kolla på, men det var det inte och hon slog av tv:n.
Vad skulle hon göra? Lite förstrött kollade hon bland de tidningar som låg på det lilla tv-bordet som stod framför soffan. Plötsligt stötte hon emot med handen mot något hårt som låg under tidningarna. Vad kunde det vara?
Hon tog upp den och såg att det var en liten anteckningsbok, helt i lila. Kornelia öppnade den, och såg att det stod "Tillhör: Karin Blomgren". Så det var hennes mammas, fast det hade hon nog egentligen kunnat gissa eftersom den var lila. Hennes mamma älskade färgen lila. Men varör hade hon lagt den här? Hon blädrade lite i den, kunde inte låta bli. Kornelia förstod snart att det var en dagbok. Hon hade ingen aning om att hennes mamma skrev dagbok. Det var inte likt henne. Hon läste i den, nyfiken på vad hennes mamma skrev. Det stod om jobbet, vänner och skvaller. Men mest stod det om Kornelias syskon. Om hur duktig Matthias var i skolan, och om hur vackert Magdalena spelade och sjöng. Det stod till och med om lilla Sofie. Hur stolt hon var över dem. Men ingestans kunde Kornelia hitta något om henne. Men plötsligt kom hon fram till en sida där hennes mamma för en gångs skull skrev om henne.
Hon började ivrigt läsa, förväntansfull på vad hennes mamma skulle skriva om henne.
Men ju mer hon läste, desto mer besviken och ledsen blev hon.
"Kornelia är inte alls som sina syskon, hon varken sjunger eller utövar någon sport. Visst, det är väl inte fel med det, men hon verkar inte vilja få ut något av sitt liv. Antingen är hon på sitt rum, eller sitter hon framför tv:n. Och jag måste erkänna att hon börjar bli knubbig. Hennes betyg rasar, och tycks alltid gå neråt, inte uppåt. Matthias och Magdalena har alltid med sig kompisar hem, men det har aldrig Kornelia. Jag når aldrig fram till henne, och vet ärligt talat inte riktigt vem hon är, vad hon vill eller vad hon vill ha ut av livet.
Jag vet inte ens vad hennes bästa kompis heter, eller om hon har någon. Ingen kan vara perfekt, men jag hade då gärna önskat att hon var lite mer som sina syskon."
Sen stod det inte mer, men Kornelia skulle ändå inte kunnat läsa mer. Tårarna rann och hon snyftade. Varför skrev hennes mamma inte att hon älskade henne för den hon var? Att hon var stolt över henne? Att hon var en egen individ, och inte skulle jämnföras med sina syskon?
Och att hon var knubbig? Var hon verkligen det? Kornelia hade aldrig tänkt på det, men det kanske hon var?
Det var nog bäst att börja banta. Hon la tillbaka dagboken där hittade den, och gick sen upp på sitt rum. Hon la sig på sängen och tittade upp i taket. Hela tiden malde frågan: Varför hon?
Fortsättning Följer! :)
Kommentera gärna!
Nästa del kommer så fort jag har tid att skriva en ny del :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Ledsen91 - 23 okt 06 - 03:05 | stackars tjej alltså.."kul" att upptäcka att hennes mamma
inte tycker att hon vill få ut nåt av livet.. :( | | Toma_ - 11 okt 06 - 04:04 | | ;) | BlueStar - 22 sep 06 - 07:35- Betyg:  | | bra som vanligt :D stackars kornelia... | | Lovely__ - 4 sep 06 - 00:59 | Tack ^^ Jag ska börja skriva på en ny del idag, har lite ideér.. Så antagligen kommer jag lägga ut nästa del antingen imorn eller på tisdag..
Kul att ni gillar den! :) | | tavasa - 3 sep 06 - 22:20- Betyg: | | javla braaa !! | | SoakedInLuxury_ - 3 sep 06 - 20:27- Betyg: | | JÄTTE BRA !! hoppas de kommer mer snart :) | | TrasigFlikka - 3 sep 06 - 19:04- Betyg: | skitbra! :D
den blir bara bättre & bättre! |
|
|
|
