Josefin del3 |
Josefin del 3
– Men gumman, kom hit eller ring mej om han slår henne.. vet inte vad jag kan göra mer.. de kan ju inte fortsätta så.
– Mm.. men ja måste gå hem. Snyftar hon.
– Okej, men lova att du ringer
– Mm.. om ja kan..
Jag följer Emila till dörren och ser henne gå hemåt, de känns tomt efter henne. Suckar tungt och går in i mitt rum. När mamma kommer hem sitter jag och leker med tårna i mattan, det står still i mitt huvud, orkar inte tänka på nått, vill inte ha ångesten här igen.
– Josefin, är du vaken? Hör mamma ropa utifrån mitt rum.
– Ja men jag vill vara ensam!
– Okej, vi ses imorron, jag börjar jobba tidigt. Men imorgon kväll börjar vi flytta dina saker till de Nya rummet! Det blir väl kul? Sov gått.
– Mm…god natt
Sitter kvar med tårna nergrävda i mattan, känner tårar som sakna rinner ner för mina kinder.
Mitt nya rum e klart nu, jag har flyttat in, ”sovit” i det 3 nätter. Emila har varit här lite snabbt och kollat på det. Men nu har hon behövt följa med till sommarstugan igen.. Känns tomt att hon e borta igen. Fattaar inte att hennes pappa slår hennes mamma.. Undrar hur någon kan vara så grym! Suck vill kunna hjälpa Emila!
- Josefin! Gör du dej klar? Mammas rop väcker mej till liv igen..
- Va? Va ska ja göra mej klar till?
- Vi sla ju vara hos Kim och Åsa om en timme! Och vi ska hinna hämpta Alexandra innan också!
- Mm, snart!
jag går in i badrummet tar fram min svarta eyeliner och målar, målar en mask, målar mej till Bonnilie.
[Hos kusinerna]
– Mamma!! Kolla! Tittar du hur högt ja kan skuta den???? Frågar Pontus (min kusin på åtta år)
– Ja jag kollar Pontus. Svarar hon med spelat intresse
Och så skjuter han iväg nått till den nya leksaken hans lille brorsa Jesper fick idag. Både Jesper och Pontus skriker förtjust då den flyger högt, högt upp i luften. va lätt de värkar att vara barn, lek och skratt, varför kan de inte
alltid vara så? Varför måste allt krongla till sig?
– Mamma kolla då ja skjuter med! Ropar Jesper.
Och dom fortsätter att skjuta tills deras mamma säger att de är Mat framdukat.
Jag går in i huset för att ta mat och börjarundrar vart min mamma och syster försvunnit, dom var ju så hungriga. Hör röster från vardagsrummet och går dit. Där sitter min mamma och min syster och pratar, då dom ser mej tystnar dom och mamma kollar argt på mej, märker att dom pratar om mej.
– Jag vill prata med din syster Själv Josefin! Säger hon.
Och jag går utan att säga att maten är klar.
Vad gör jag här, passar inte in. Vet att dom snackar om mej!
Dom fattar inget, dom vet inte hur det är att vara bonnilie.
[Biltur hem]
Jag sätter mej i baksätet och sätter in mp3 hörlurarna i öronen för att slippa höra mamma och syrans diskussioner. Tittar ut genom fönstret och låter tankarna fladdra iväg, min och Emilas låt spelas upp och jag får tårar i ögonen. Saknar henne. Jag ser i ögonvrån att mamma gestikulerar mycke och förstår av de att hon är upprörd. Mellan två låter hör jag henne säga ” Alltid ska jag skjutsa hem henne, hon är deras mamma också!” Jag suckar tungt. Varför kan hon inte bara sluta snacka skit om allt och alla! Ser hur hon nickar bak mot mej och skakar på huvudet, men orkar inte bry mej om vad hon säger om mej denhär gången.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | loppan24 - 25 nov 06 - 00:57- Betyg:  | | Och du tycker att JAG skriver bra.... Du är väl ändå en begåvning i sånnafall =)=) | | trasig_flicka - 6 sep 06 - 03:18 | | ooh, du skriver så bra !! | | bleedingthrough - 4 sep 06 - 02:30 | | bra :) |
|
|
|
