Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Reinkarnation 7

M_N- Nahahaa! nu är jag lite på G igen ge mig gärna ider eller namnförslag för min fantasi har lätt attt komma in på villospår. Och Tack förästen meantime hade o inte glömt bort reinkarnation så förträngt den
?- Det blir vi ju väldigt glada för[ger henne en örfil]
[my dyker upp bakifrån]
- Stygg författare stygg [hon blänger]
M_N- gnyy.......




(Tim)
När dimman skingrades var det inget monster där. En liten figur hopkrupen i fosterställning, Amy. Jag hade haft rätt Jag gick fram försiktigt till henne, man kunde inte veta. Jag ville inte att något med spetsiga tänder skulle titta upp. Le stort och säga Suprise eller nått. Stämningen skulle tillåtigt det. Hon andades men reagerade inte. Toppen, jag sneglade runt omkring men Patrick och Kevin verkade ha tagit chansen och stuckigt. Jag lyfte upp henne. Det var en rätt stor chans att de 2 skulle komma med förstärkningar. Inte för att någon skulle tro dom men herre gud om DE verkade livrädda skulle folk vara nyfikna. Det var bäst att vara härifrån då. Jag lyfte upp henne. TRO inte att de var som i alla filmer att jag ”bar henne i mina armar” jagförsökte hänga henne över axeln. Det gick inte. Jag försökte släpa henne. Funkade inte. Detta var en skog om än liten försök aldrig släpa nåågon i en skog.

Okej jag medger det jag bar henne i mina armar.

(Förf.anm- hehe jag älskar sånt där, klyshigt eller hur men jag testade med en mycket irriterad bror. I skog är det faktiskt lättast.)

Hon gjorde skäl för vad man kallade henne. Det var inte för intet hon kallades liten. Hon pratade aldrig egentligen med någon och så var hon just det, liten. Jag vet inte hur länge jag gick innan jag antog att de inte skulle hitta oss här, ganska kort tid. Jag är lat. Jag satte försiktigt ner henne, och satte mig ner bredvid. Det var svårt att tro att hon förvandlats till.... vad det nu var. Hon såg så lugn och patetisk ut. Jag stirrade på henne. Amy.... som ett stort skrämmande monster. Jag hade sett de där ögonen, eller vad man nu kunde kalla dem. Tomma hålor med flyktig grå rök virvlande i. Jag hade inte sett Amy i de där ögonen. Plötsligt ryckte hon till, det gick en rysning genom henne. Hon öppnade ögonen. Först långsamt och yrvaket, sedan fick hon syn på mig.

Det är konstigt, jag borde vara rädd för henne. Defenitivt inte tvärtom. Lik förbannat väl så var hennes första reaktion att flämta till och kravla undan. Jag försökte lugna henne.
- Amy ta det lugnt va! (okej inte bästa sättet att lugna ner någon på men det verkade funka. Jag måste påpeka att jag för en visst tid skulle vara en stor anhänare av att kalla folk vid namn. Det kan vara nyttigt vid stora monsters uppdykande.
Hon stelnade till och såg sig sedan långsamt omkring. Sedan men stort eftertryck bakom varge ord och en röst som både lät arg och förtvivlad.
- Vad. Har. Jag. Gjort. Hennes ögon var vilda och vidöppna
- Tja först så fick du antagligen spö. Sedan blev det tvärtom och sedan så förvandlades du till ett stort vitt läbbigt monster. Sa jag nonchalant, jag vet egentligen inte varför men hon hade ju frågat eller hur.

Hon verkade inte lika förvånad som jag trott att hon skulle bli, det störde mig mycket.
- Hurså är du van vid sånt?
Fel fråga antagligen hon ryckte till och reste sig. Verkade beredd att springa, jag behöver väl inte nämna att jag blev irriterad? JAG hade aldrig förvandlats till ett monster. Jag grep tag i hennes handled innan hon hann springa iväg. Hon såg ganska ömklig ut, ungen.
- Släpp Mig!
- -Nej sätt dig ner och förklara varför du blev vit stor och allmänt otrevlig.
- Vill inte, Vet inte! Hon skrek och jag måste erkänna hon hade rätt stort röstomfång hon fick tårar i ögonen. Jag tog ännu bättre tag i handleden och drog ner henne på marken igen.
- Okej sluta lipa liten. Du gör inte saken bättre precis.
Hon snörvlade och började prata.
- Jag har något i mig. Han tar över ibland. Den här gången ville jag inte att han skulle göra det. Jag kämpade emot och då blev allt vitt rött och mörkt.
- ..... Min min sa nog tillräckligt
-Det är sant sa hon. Försök själv. Det är inte lika kul som det låter
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
meantime - 3 sep 06 - 19:29- Betyg:
Hoppsan, jag glömde sätta det betyg du förtjänar....
Varsogod!
meantime - 3 sep 06 - 19:27
TackOtack! [kram!][dansadansadansa]Wheee!
(Överdriven reaktion på nytt avsnitt)

Hmm... namn? [kliar sig i nacken]
Fay, kanske?
Mandro_Nattdolk - 2 sep 06 - 22:16
du menar från eddings böcker yngre gudar och den äldste(+ de som ännu ej finns på svenska) ? Jag skall fundera på det hans namn kommer snart att komma ut och i nästa kapitel kommer det handla om bara honom och en del oförklarliga saker kommer hända. Ni förstår så småningom
bloody_witch - 2 sep 06 - 18:23- Betyg:
jätte bra! du skriver så det känns som om man är där!!
hoppas det tar kortare tid tills nästa del!:D
den där (?) kan ju heta nåt typ... Veltan? ... Vash? eller nåt:P
kram//sofie

Skriven av
Mandro_Nattdolk
2 sep 06 - 17:29
(Har blivit läst 50 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord