Josefin del 2 |
Ja skyndar mej hem så att mamma inte ska hinna bli mer arg och orolig.
– Jag är hemma nu! Skriker ja då jag kommit innanför dörren.
– Okej, mumlar mamma tillbacka.
Vafan skulle jag hem för om hon bara tänker skita i mej? Jag går in på mitt rum och låser dörren. Jag sätter igång datorn och loggar in på min msn. Nästan ingen inne, men egentligen vad hade jag trott klockan är ju bara halv tio. Jag stänger av och lägger mej på sängen. Under kudden känner jag min antecknings bok, tänker lite och tar sedan fram den och börjar skriva.
Nu är det två dygn och 15 timmar sen ja lovade dig att sluta skära mej… Förstod inte att det skulle vara så svårt att sluta, men jag ger inte upp… inte än i alla fall…
Minuterna bara rinner iväg, medans jag ligger här. Vad som än skulle hända med mej skulle tiden bara fortsätta. Jag orkar inte röra på mej utan ligger bara stilla på sängen utan att tänka på nått, det är som om all ork är borta. När mamma knakar på min dörr är klockan redan halv sju.
– Vad e de? Frågar jag henne då hon sticker in huvudet i mitt rum.
– Jag tänkte bara säga att det finns mat i kylen och att jag sticker nu.
– Jaha, vart ska du? Vad är de för mat?
– Du vet ju att jag ska ut med mina jobbarkompisar, fast du har väl glömt det eller lyssnar du alls på det jag säger till dej. Du kan gott kolla själv i kylen och inte ta allt för givet. Hejdå
– Suck, hejdå
Hon försvinner och jag hör hur hon stänger ytterdörren, Ensam hemma igen då. Jag går ut i köket och kollar vad det var för mat som hon lämnade åt mej. När jag kollar kylen ser jag att den e tom, bara lite ost och sånt. Vad menade hon med dehär? Aja får väl laga något från frysen då… Inget ätbart där heller. Ville hon inte att jag skulle få någon mat idag eller?
Riiign!!! Hör min mobil ringa och skyndar mej att svara.
– Hallå, säger jag
– Hej Jossa! Jag kom just hem
– Åh Emila e du hemma, äntligen! Nästan skriker jag i örat på henne.
– Aaj, ja. Jossa kan vi inte träffas, nu?
– Joo, jag kan komma till dej direkt.
– Kan vi inte va hos dej, de e så mycket människor här..
– Okej de e lugnt kom så fort du kan!
Vi lägger på och jag äter snabbt en macka (det ända ätbara hemma). Åh att Emila äntligen är hemma! Har saknat henne så otroligt mycket, två veckor har hon varit i Turkiet, det har känts som år.
Så fort Emila kommit innanför dörren kramar jag henne hårt. Jag frågar hur hennes resa varit och hon berättar lite. Vi går in på mitt rum å sätter oss på sängen. ”första dagen var vi bara på stranden å solade och badade”. Å va brun hon blivit, och hennes blonda hår hade blekts av solen. ”Dom sista dagarna var ganska regniga så vi va å shoppade, å så spelade vi kort å lite sånt..” När Emila berättat om resan frågade hon hur jag haft det och om det hade hänt nått nytt i skolan. Vi satt och snackade i någon timme, båda två lika lyckliga över att träffas igen.
– Josefin?...
– Ja, Emila ?
Jag hör hur Emila snyftar till och lägger oroligt armen om henne.
– Vad är det gumman?
– Pappa och Mamma bara bråkar hela tiden. Pappa…
– Aa?
– Pappa slår henne..
– VA?? Slår Din pappa? Jag är helt chokad
– Ja, snyftar hon. Han har börjat dricka igen…
|
| Kommentarer | | trasig_flicka - 6 sep 06 - 03:15 | oh, känner igen mig..
bra.. | | soffff - 2 sep 06 - 20:49 | | FORTSÄTTNING TACK!! :) så otroligt bra, vill bara läsa meer.. |
|
|
|
