Tre månader senare :'( |
Jag sitter här igen. Det är exakt 3 månader sen nu.
Tre månader sen du gick bort. Du lämnade mej att ruttna här.
Jag förstår inte? Vi hade allt du och jag.
Kärlek, vänskap, ett liv tillsammans.
Det fanns inget som inte var bra.
Som när vi satt där i stugan vid vattnet och tittade på den vackra
solnedgången. Hur solen sakta försvann bortom horisonten och
hur molnen gick från vita, till rosa och till vackert röda.
Det var då vi bestämde oss för att göra det.
Vi hade planerat att göra det en längre tid. Men det kändes som att tiden
var inne den kvällen. Jag hämtade nålen och du bläcket.
Du började. Jag kommer fortfarande ihåg hur ont det gjorde
när nålens spetsiga och vassa spets sakta försökte ta sej igenom ytterhuden.
Jag kommer ihåg hur ont och hur smärtsamt det var i början.
Huden ville inte samarbeta med nålen, den ville inte pressa sig ner i
mitt skin. Men sen när du hade skrivit den tredje och den fjärde och till
slut den sjätte och sista gjorde det inte ont längre.
Där stod ditt namn, det bara stod helst plötsligt inristat
i mitt skin.
Sen var det min tur. Jag minns hur du hoppade till lite
lätt när jag skulle börja dra min första bokstav.
Jag kommer ihåg att du skämtade om att det var orättvist
för att mitt namn var två bokstäver längre än ditt. Men det
ordnade sig till slut.
Efter att vi var färdiga minns jag hur vi satt och beundrade
våra handleder.
Det var helt plötsligt vi. Det hade det varit innan med.
Men inte på samma sätt.
Då trodde jag verkligen att du och jag skulle ha varandra
föralltid.
Men sen kom beskedet. Du hade fått cancer. Cancer, den
mest elaka, hemska och avskyvärda sjukdomen någon kan få.
Jag minns all tid jag till bringade på sjukhuset innan
du gick bort. Din sista dag. Man bara såg att ögonlocken
skulle stängas när som helst, din bruna, solbrända, lena hy som
inte var brun och solbränd längre utan kritvit och dina rörelser
dom var långsamma och trötta. Man märkte att din kropp skulle
rasa samman när som helst. Jag minns dina sista ord så klart och
tydligt fortfarande.
Kom ihåg, även om jag inte är här hos dej kommer jag alltid
finnas vid din sida. Jag älskar dej som jag inte har älskat
någon annan tidigare.
Och sen började sjukhus apparaterna pipa och tjuta. Din kurva
gick nu inte längre i kurvor utan det var bara ett rakt
streck.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | ccooccaaccoollaa - 7 sep 06 - 06:03 | så vacker
Berören rakt in
kan ej beskrivas med ord | Lovely__ - 7 sep 06 - 02:25- Betyg:  | Vad hemskt.. Började så vackert, det där med inristade namn..
Och så slutar det så hemskt..
Sant?
I såfall, kämpa på, och bevara hans minne i ditt hjärta! | | remsan89 - 1 sep 06 - 05:40 | | va hemskt..:( | | Piinkhallon - 1 sep 06 - 05:32 | Stackars dig: Finns om du vill prata...
Började nästan gråta.:| vill du adda msn? :/<3 |
|
|
|
