Kalles Verklighet! [ Del: 10 ] |
- Du vet väl att det är matte som vi ska ha sen? frågade hon och slog igen skåpsdörren.
- Ja, jag vet det sa Kalle och gick därifrån.
Hjärtat bultade i kroppen på honom, och han kände sig helt svag. Frida påverkade honom på ett sätt som ingen annan tidigare hade gjort. Innerst inne visste han att denna tjejen var något speciellt, en tjej att satsa på. Men han sköt snabbt den tanken ifrån sig, det skulle aldrig gå. Han skulle aldrig kunna ta Frida med sig hem, som en normal pojkvän. Aldrig kunna presentera henne för sina föräldrar. Det skulle helt enkelt aldrig gå. De flickvänner som han tidigare hade haft hade han hängt med ute på fester, varit med hos kompisarna osv. Men aldrig, aldrig, att någon av dem hade fått följa med honom hem. Nästan ingen av hans kompisar hade varit hemma hos honom heller, bara en enda gång då föräldrarna hade varit bortresta och han hade varit ensam hemma. Då hade han haft en hejdundrande fest, som alla en lång tid efteråt pratade om. Oj, vad han hade städat innan föräldrarna kom hem, han hade varit så rädd att fadern skulle hitta något, märka att här hade det pågått en fest utan hans vetskap. Vad han skulle fått mycket stryk ifall det hade varit så att han hade upptäckt det. Men det gjorde han inte, som tur väl var. Kalle kom ihåg den festen som om det var igår, för den festen var väldigt betydelsefull. För det var då han hade förlorat sin oskuld. Han hade varit ungefär fjorton då, och egentligen så mindes han inte tjejen så väl. Mindes bara att hon var en yngre syster till en av dem som kom.
Han hade skrutit ganska mycket om det dagen därpå, men inte med ett ord nämnde han att det var hans första gång. Det var för pinsamt att erkänna, även fast han nästan med säkerhet visste att ingen annan i gänget heller hade gjort det.
Nu när han var 16, snart 17 år, så hade han gjort det flera gånger. Men aldrig hade det varit något allvarligt med det, det hade mest varit en grej man gjorde. Inte en sådär känslomässig förening som vissa pratade om.
Nej, vad var det han gick runt och tänkte på egentligen? Känslomässig förening? Det var något som bara existerade i en människas fantasi och i kärleksromaner som man kunde köpa inne i bokaffären! Han levde i verkligheten, och vad han visste så fanns det ingen kärlek. Han hade aldrig fått känna på riktig kärlek, då man gör allt för varandra och älskar varandra utan gränser. Den enda kärlek Kalle egentligen hade fått känna på var den lilla kärlek som hans mamma gav honom. Men vad var det egentligen för sorts kärlek? Hon kunde, och vågade, inte ens skydda honom från fadern. Hon bara stängde in sig i sig själv, och låtsades som om allt var bra.
Nej, Kalle skakade på huvudet. Det fanns ingen kärlek. I alla fall inte i hans värld.
Fortsättning Följer! :)
Kommentera gärna! :)
Ursäkta att det har varit ett uppehåll med den här "följetongen". Jag har fastnat lite med denna, men fick lite inspiration idag, så skrev en ny del :) Vet inte hur länge det kommer dröja innan nästa del kommer, det beror på..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Ledsen91 - 22 okt 06 - 01:59 | | åå..så himla braa!! | footballplayer91 - 7 sep 06 - 03:54- Betyg:  | | Braaa Emma ;) |
|
|
|
