På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Blod under naglarna. Del 2 [Pernilla]

När jag vaknar igen är jag kallsvettig och illamående.
Jag måste spy men jag kan inte röra på benen så jag
sträcker mig efter knappen som kallar på en sjuksköterska.
Den är svår att nå men jag når den ändå.
Sjuksköterskan öppnar dörren men det är försent,
jag spyr på mig själv, sängen och golvet.
Sjuksköterskan kollar på mig med förfärad min och piper:
- Oh fy...
Hon måste vara ny! tänker jag och sträcker fram armarna.
- Jag tror att dom behövs plåstras om, säger jag och ser
hur benen viker sig på henne.
Hon faller ihop i en avsvimmad hög och jag skrattar lite.
- Ops, säger jag oskyldigt.
Plötsligt kommer en ny sköterska in. Jag ser direkt att
det var Pernilla på hennes lockiga hår.
- Pernilla! ropar jag med ett leende på läpparna.
Pernilla har tagit hand om mig varje gång jag har försökt
ta självmord, vilket är 5 gången nu.
- Hanna, inte nu igen, suckar hon.
- Förlåt, jag är svag.
- Du är inte svag, du kan ju få vem som helst att svimma,
och då är man inte svag, sa hon och drog lite på munnen.
- Riverberg psyk denna gången.
- Så går det, men nu får vi ta och städa upp här så vi kan
få lite liv i den där veklingen där innan din familj
kommer.
- Inte min familj! suckade jag men började hjälpa till.
Det var ingen ide att kämpa imot, det hade jag lärt mig.
Jag ville inte träffa min familj detta århundradet iaf.

Dagen gick. Jag vägrade att prata med familjen,
och nu var det en natt, sen skulle jag få bo
på psyk i minst ett halvår.

Riverberg psyk, det är ett nytt psyk för mig.
Det innebär, ny personal, nya pasienten och
nya möjligheter, trodde jag, ja.

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9)

nanna_limpan - 10 apr 08 - 19:28- Betyg: