Stoppa tjuven! |
Klara drog en borste genom sitt långa mörkbruna hår och rusade ner för den breda trätrappan. Nere i köket satt hennes pappa, Anton och tuggade på en macka samtidigt som han läste morgontidningen.
– Har det hänt något intressant? Frågade Klara och slog sig ner vid bordet.
– Ja… Det finns tydligen en hästtjuv lös i trakten… Igår blev Hans av med två ston och polisen har inte sett skymten av varken tjuven eller hästarna. Anton drog med fingrarna över mustaschen så som han alltid gjorde då han funderade.
– Tänk om Jackie och Anis blir stulna! Klara for upp från bordet och slet ner jackan från hängaren i hallen innan hon rusade ut mot stallet…
Jackie och Anis var Klaras två islandshästar. Klaras Jackie var en rapp och Anis var fux. Klara älskade det båda hästarna och om dem blev stulna skulle hon aldrig stå ut! Men Anis var inte inriden än och ganska vild av sig så ingen kanske skulle våga sig nära honom. Den ända han verkligen litade på var Klara, och inte ens hon fick komma nära alla gånger… Många ansåg han som farlig men Klara visste att Anis bara behövde lite tid så skulle han bli precis lika underbar som Jackie!
Klara slet upp stalldörren och snubblade in i stallet. Två hästhuven kickade ut över box dörrarna och gnäggade mjukt när hon kom.
– Hej, älsklingar! Klara gick fram och strök Jackie över hans svara mule innan hon stack åt honom en morot.
Anis stod i boxen bredvid och kastade med huvudet. Klara vände sakta på huvudet och tittade in i hingstens mörka ögon.
– Undrar vad du tänker. Klara gick fram och strök Anis över halsen. Genast drog Anis upp huvudet och hög efter henne. Sluta med det där! Röt Klara men återgick genast till sin lugna röst. Det är ju jag, gubben. Mumlade hon lugnande och hingsten verkade slappna av en aning men Klara kunde känna hans spända muskler…
– Jag sover hos er inatt, ingen får ta er! Klara nickade bestämt och gick iväg för att göra i ordning frukost åt hästarna.
Efter en lång härlig ridtur med Jackie kom kvällen och Klara gjorde i ordning en hörna i stallet. Det var en hörna bakom höbalarna, hon syntes inte från dörren men hon hade tydlig uppsikt över hästarna, perfekt! Snabbt rullade hon ut sovsäcken och log mot hingstarna som lugnt stod i sina boxar och tuggade på lite hö.
– Om ni bara visste… Tänkte Klara och ruskade på huvudet.
Klara satte sig spikrak upp och svetten rann från hennes panna. Hon hade haft en hemsk mardröm om två män som tvingade ut hästarna i en hästtransport samtidigt som hon lugnt sov vidare! Med en blick mot boxarna såg hon att hästarna lugnt sov i sina boxar. Hon slappnade av en aning och lade sig ner i sovsäcken igen. Men snart satte hon sig upp igen, en låg duns utifrån hade fått hennes tankar att vandra. Snabbt kravlade hon sig ur sovsäcken, tog ett skutt över höbalarna och tassade barfota bort till det lilla fönstret bredvid stalldörren. Utanför rådda totalt lugn, det var släckt i familjens hus och inget hördes. Klara skulle just gå tillbaka till sovsäcken då hon hörde det igen, dunsen, kraftigare denna gång! Plötsligt skymtade hon två män på vägen och dom styrde stegen hitåt, mot henne och hennes hästar! Klara snubblade bakåt och slog armarna om Jackies hals.
– Dom ska inte få ta dig, det lovar jag! Mumlade hon innan hon hoppade över höbalarna och satte sig i tryckt förvar i hörnet. Genom en liten springa mellan höet kunde hon till sin fasa se hur stalldörren öppnades och hur två män kom in med rep i händerna. Klara stoppade fingrarna i munnen för att inte skrika och när dom sakta öppnade Jackies box dörr och tog ut hingsten stod Klara inte ut längre. Det var inget tvivel om att det var tjuvarna! Klara höll tummarna för att Jackie skulle streta emot men han följde lugnt efter männen ut genom stalldörren och den stängdes tyst. Fotstegen dog bort och Klara kastade sig, vig som en apa över höbalarna igen. Varför hade dom bara tagit Jackie? Min Jackie! Tänkte hon panikslaget. När hon inte hörde någon bil började hennes tankar vandra. Gick dom till fots? Hon kanske skulle kunna stoppa dem! Hon vände sakta på huvudet och tittade in i Anis ögon. Han skrapade med hoven i golvet och frustade ljudligt.
– Jag trodde aldrig jag skulle våga det här… Tänkte Klara och svalade hårt innan hon slet ner ett träns från den närmaste krocken och sakta öppnade Anis box dörr. Till Klaras förvåning stod han lugnt kvar och hon kunde tränsa honom. Hon hade bara legat över Anis rygg ännu, dom hade planerat att börja rida in honom dom närmaste dagarna. Hur skulle det här sluta?
Klara ledde ut Anis i stallgången och tittade på hans lysande stjärna i pannan.
– Det hänger på dig nu, gubben. Mumlade hon, trädde över tyglarna över Anis huvud och skyndade ut på gården.
Mörkret låg som ett svart täcke över himlen och kylan var kraftigare än på dagen. Klara kunde höra Jackie gnägga inne i skogen. Jag kommer, Jackie! Tänkte hon och slet åt sig pallen som stod till höger om stalldörren. Sakta mumlade hon lugnade ord till Anis innan hon ställde pallen vid hans ben och klev upp. Anis vände på sitt stora huvud och tittade på henne som om han sa ”Vad väntar du på?” Klara log mot honom innan hon sakta lade sin tyngd mot hans rygg och svängde benet över ryggen på honom. Hon satte sig till rätta och berömde Anis gång på gång. Nu satt hon på hans rygg, utan sadel! Att ställa sig och sadla var det inte tal om, hon måste rädda Jackie!
Hon tog ett djupt andetag och drev Anis framåt. Han tog ett skutt upp i luften och Klara rök tag i mannen.
– Ingen fara, Anis. Det är jag… Kom igen nu, vi måste rädda Jackie. Lita på mig, älskling! Sa hon gång på gång medan hon sakta övergick från skritt till trav. Hon insåg genast att Anis inte var någon dröm att sitta barbacka på. Motvilligt drev hon Anis i galopp. Hon visste att hon gick för fort fram men vad hade hon för val? Hon försökte gång på gång trycka bort tanken som malde i hennes huvud ”du kan förstöra honom för alltid”
– Inte då! Du är så duktig, vi klarar det här. Har vi klarat det så här långt klarar vi allt eller hur pojken? Klara klappade Anis på halsen och lutade sig fram ännu mer. Hingsten ökade lydigt farten och dom susade genom skogen. Hon kunde höra Jackie framför sig, men hon skulle snart bli upptäckt. Vad hade hon för plan? Ingen… Tänkte hon sorgset och drev på Anis ännu mer. Trillar jag av nu slår jag väl ihjäl mig. Tänkte Klara och tittade ner på den tagiga marken vid hennes sida – full med kvistar och stora stenar. Hon vände blicken framåt igen och försökte att inte tänka på det…
– Jag hör det! Det är någon bakom oss. Väste den blonde mannen och ryckte hårdare i Jackies grimskaft. Kom igen, ditt ök!
– Tror du någon har förföljt oss? Frågade den andra misstänksamt.
– Verkar så, rappa på nu! Mannen började halvspringa och Jackie öka till trav. Men så hörde han sin mattes röst eka som ett skrik genom träden. Han tvärstannade så häftigt att mannen tappade grimskaftet. Han var fri! Jackie vände sig blixtsnabbt om och rusade tillbaka mot det håll han hört Klaras skrik…
– Efter honom! Röt den blonde mannen och rusade genom skogen. Mannen bakom tänkte protestera, men Simon var ledaren så han rusade lydigt efter, rakt i fällan…
Klara fick hjärtat i halskroppen då hon kände hur Anis snubblade. Hon hörde hennes skrik eka mellan träden innan hon landade med en hård duns på stigen framför. Anis hade återfått balansen och tittade förvånat på sin ryttare framför honom…
Klara öppnade sakta ögonen. En enorm smärta spred sig i hennes högra axel men hon reste sig envist upp och grimaserade av smärta. Plötsligt såg hon Jackie komma farande i vild galopp.
– Jackie! Ropade hon och sträckte fram sin friska arm. Jackie stannade upp och Klara grep tag i hans grimskaft.
Plötsligt dök männen upp. Dom tvärstannade vid synen av Klara och dom två hästarna.
– Hon… hon rider den där! Dåren! Stammade en av männen och pekade på Anis.
Klara tog ett bestämt steg framåt och svalade hårt. Plötsligt hördes syrener ifrån alla håll. Männen såg plötsligt skraja ut.
– Om ni sticker kommer Anis efter er. Sa Klara modigt som förstått att männen låtit bli Anis av ren rädsla…
Männen som tänkt springa stannade upp. En helikopter landade och poliser kom fransade från alla håll. Klara tittade förvånat på hur båda männen togs fast och fördes in i polisbilar. Plötsligt dök en polis och Klaras föräldrar upp.
– Klara! Anton och Klaras mamma, Pernilla rusade fram till sin dotter. Vi såg dig rida efter männen på Anis! Då ringde vi polisen sen när vi hörde efter hörde vi dig skrika. Vad hände?
Plötsligt förstod Klara hur polisen kunde vara här och hon suckade lättat. Det hela var över.
En vecka senare stod Klara i stallgången och ryktade Anis med bestämda tag. Pernilla stod vid hans huvud och matade honom med morötter.
– Du är inte så farlig som man tror! Pernilla rufsade om Anis ljusa man och log mot sin dotter. Du är en riktig hjälte du, klarar dig nästan helskinnad och tar fast båda hästtjuvarna på samma gång.
– Har dom hittat dom andra hästarna? Frågade Klara nyfiket och klappade Anis på halsen. Pernilla nickade.
– Det gjorde dom ganska snart, dom stod i ett skjul i skogen. Ganska nära där vi hittade dig faktiskt.
– Männen var på väg ditt med Jackie… Mumlade Klara och tittade bort mot Jackie som lugnt stod i sin box och åt sin havre med god aptit.
– Ja. Hur är det med din axel föresten? Frågade Pernilla och lade undan morötterna igen.
– Helt bra nu! Inget kan bli bättre! Klara log ett brett leende och slog armarna om Anis hals. Vad livet var underbart ändå!
|
|
|
|
