Jag är ledsen mamma...9 |
Jag vaknar upp på ett sjukhus.
Vad var det som hände?
Brevet!!!
Jag reste mig upp och möts av en förvånande Gustav.
Gustav: Värst vad du har brottom?
Jag: Gustav, brevet!
Gustav: Ja, jag har det här.
Jag: Ge mig det!
Gustav: Nej, jag vill inte riskera att du svimmar igen, tänk lite så kommer du nog ihåg vad det stod.
Jag tystnade och tänkte.
Plötsligt blev mina ögon så stora att Gustav var rädd att dom skulle trilla ut.
Jag: En Svart Ängel!!!??
Gustav: Just det, Tindra var hälften människa och hälften Svart Ängel...
Jag: .....
Jag la mig ner på sängen och grät.
Min Tindra? En demon? Eller ja, nästan i alla fall, hon var ju en ängel men en svart sådan.
Men...sånt är omöjligt.
Plötsligt la jag ihop ett plus ett och började förstå.
Tindra blev kidnappad och försvarade sig.
Men hennes kraft var så stor att hon drog med en massa oskyldiga, med flit!
Jag skulle aldrig kunna tänka mig något sånt.
Gustav berättade att jag skulle få lämna sjukhuset redan idag, och jag visste exakt vad vi skulle göra, vi skulle gå till polisstationen.
Några timmar senare stod vi vid polisstationen.
Jag sa till polisen att vi redan visste så han kunde likaväl avslöja hela historien.
Han frågade hur men det svarade vi inte på.
Vi satte oss och han berättade om hela Tindras död.
Tindra var ute och lekte när en man i 20 års åldern gick förbi.
Han började prata med henne och sen lockade han henne till sin bil.
Det vi inte förstod är varför hon hängde med eftersom hon var runt femton i sinnet, alltså så fattade hon.
Men sen insåg vi att det var av ren onska, den svarta ängeln i henne hade trätt fram.
Där i bilen förvandlades hon.
Svarta vingar bröt fram och hennes hår blev svart.
Klänningen blev trasig och hon hade blodiga sår överallt.
Hon hade börjat skrika och sen så dödade hon kidnapparen i ett ända ögonkast.
Bilen exploderade men Tindra kom ut gående ur lågorna.
Hon hade något speciellt i ögonen...en ond blick...
Hon dödade alla som fanns omkring...
Jag kan säga er allt detta för jag såg det med egna ögon.
Vi var....tvungna att döda henne...
Vi sköt henne med militära vapen, först så hjälpte det inte men sen när hon blev lugnare avtog hennes svarta sida och vi sköt ner henne...
Vi var tvugna Dina...
Jag satt som förstenad.
Allt detta var för mycket.
Plötsligt kände jag en ohygglig smärta i bröstet, det var nåt som växte på insidan av mig.
Det sista jag hörde innan det var svart var som vanligt Tindras röst men nu var det en viskning..:
Jag är ledsen mamma...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | MinnaMy - 2 sep 06 - 01:58- Betyg:  | | jätte, jätte, jätte bra!!!! | | BellaDonna - 28 aug 06 - 04:45- Betyg: | | jäätteeeee braaa! du är så himmla duktig! | | bonanza_ - 28 aug 06 - 00:37- Betyg: | Åå vad bra!!!!
Du skriver jätte bra!! | | familjeflickan - 27 aug 06 - 22:47- Betyg: | | super!!du har stor talang! |
|
|
|
