Aldrig mer . |
Herre gud , jag kan inte fatta att jag trodde på det du sa .
att jag trodde på vad jag själv sa . Att vi två skulle vara vänner förevigt , visst ..
tänk alla gånger jag kallade dej för min bästa vän . Vad jag ångrar det .
Jag minns fortfarande den där dagen förra året , som om det vore igår .
Vi gick tillsammans hem efter skolan , du skulle svänga åt ditt håll , och jag åt mitt .
Vi kramade varandra , och du sa att jag var underbar , och typ perfekt . jag minns hur glad jag blev över det , och svarade att du var min bästa vän föralltid .
Jag började gå igen , och tänkte på hur himla lycklig jag var , du ville ju vara min vän . Jag minns vad jag tänkte , nästan hela vägen hem , på allt som
vi skulle göra tillsammans . Åka och shoppa i olika (större) städer . Jag trodde inte att jag skulle överleva utan dej .
När jag kom hem gjorde jag som vanligt en macka , och loggade in på msn .
din visningstext var "Förlåt , jag önskar att jag inte ljög när jag sa att jag älskar dej ."
Jag frågade vem du menade , om hon hade varit jobbig igen . Då släppte du bomben . Du talade om att det var mej du menade ,
att du inte tyckte om mej längre . Jag blev så chockad , trodde att du skämtade . Men på något sätt fattade jag att var allvarlig , utan att fråga . Jag började
gråta , och kunde inte sluta på hela kvällen . Nästa dag när jag kom hem till dej för att kunna prata på vägen sa din mamma att du redan hade gått ,
och när jag kom till skolan stog du med några andra tjejer i klassen . När jag kom in i klassrummet tittade du på mej , och började sedan viska .
På lunchen kom en av dina nya vänner , och frågade om det var sant att jag var lesbisk . Det var du som hade startat det falska , elaka , ryktet .
Jag låste in mej på toaletten , och grät . När skolan slutade , och jag skulle gå hem , stog hela ditt gäng och flinade mot mej .
- Jassåru , du brukar krypa ner hos lilla mamma , när du inte kan sova på kvällen .
Varför sa du saker , det var illa nog att ljuga om mej , men att berätta sådanna hemligheter , som du svurit på att aldrig berätta .
Jag gick inte till skolan resten av veckan , jag stannade hemma och grät .
När jag på måndagen var tvungen att gå till skolan möttes jag av en av de andra , få , som inte tillhörde "coola gänget" .
Hon frågade hur jag mådde , om jag ville sitta brevid henne i klassrummet . Jag blev så glad att det fanns någon som inte brydde sig om vad du sa .
Hela lunchen satt vi på en bänk straxt utanför skolan , och jag berättade allt . Hon lyssnade på mitt tjat i 45 minuter ,
och när jag hade pratat klart var jag mer arg än ledsen . Jag bestämmde mej för att försöka gå vidare utan dej . Det skulle bli svårt ,
men jag var tvungen att göra det för att överleva .
Nu har det som sagt gått ett år . Den där ursäkten kom försent . Jag vill inte veta av dej längre ,
jag kan klara mej utan dej , och jag har aldrig vart så lycklig som nu .
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | Mysticalgirl - 27 aug 06 - 23:20- Betyg:  | Jätte bra! :) så klart man kan överleva! Att kämpa är något vi alla måste
under livets gång! | Enielle - 27 aug 06 - 22:16- Betyg:  | | Vilken bra!! :D:D | | STruTSEn_91 - 27 aug 06 - 19:27- Betyg: | | kommer det mer:)?? hoppas det.. |
|
|
|
