Hemligheten [ Del:3 ] |
Kapitel 3:
Kornelia satt där en lång stund och bara grät, lät alla hennes tårar få komma ut. Hon insåg ganska snart att hon varken kunde, eller ville, gå tillbaka till klassrummet. Hur skulle hon kunna förklara varför hon hade en massa papper virat runt handleden? Sen var hon helt svullen runt ögonen, det syntes att hon hade gråtit. Hon måste ta sig hem på något vis. Kanske kunde hon ta bussen hem? Det var inte precis något hon ville göra, p.g.a. tankarna höll på att spränga hennes huvud då. Men hur skulle hon annars kunna komma hem? Hon ville inte ringa efter sin pappa och säga att han skulle komma och hämta henne. Nej, han skulle bara fråga varför han skulle göra det? Och det kunde ju hon inte säga. Hon kunde ju säga att hon mådde dåligt, hade blivit sjuk eller något sånt. Men han skulle nog inte komma och hämta henne i alla fall. Jobbet var viktigare.
Nej, hon fick nog ta bussen i alla fall. Hon lyssnade en liten stund ifall det var några som var utanför toan, men de flesta verkade ha gått in på lektion nu. hon öppnade sakta dörren, och tittade ut. Ingen där. Kanske verkade lite fånigt att göra så, men hon ville helst inte att någon skulle se henne. Hon började gå igenom skolan, mot expeditionen. Det var nog bäst att hon sa till att hon skulle gå hem på grund av att hon var sjuk, annars kanske det skulle vara lite misstänkt.
Hon tryckte på knappen utanför dörren, för att de skulle veta att någon hade kommit. Snart lyste lampan bredvid "Kom in". Hon öppnade dörren, och gick in. Det var ganska stort och ljust rum, och vid ett skrivbord satt det en ung kvinna, med ljust lockigt hår i pagefrisyr och stora blå ögon. På en liten skylt som stod vid skrivbordets kant stod det "Mikaela Persson, assistent".
- Hej! Kan jag hjälpa dig med något? frågade hon glatt.
- Jag mår inte så bra, så jag måste nog gå hem sa hon och försökte låta sjuk och ynklig.
- Visst, vilken klass går du i?
- Jag går i BF1:an och heter Kornelia Blomgren sa hon.
- Okej, men då skriver jag upp det här, och så får du krya på dig! sa hon och log.
- Det ska jag göra.
Yes, det funkade! Bara att gå hem då, tänkte hon och log för sig själv. När hon kom hem skulle hon bara ta det lugnt, och titta på tv.
Hon började gå ner mot busshållsplatsen, och gick i sina egna tankar då hon plötsligt hörde någon ropa på henne.
- Hallå, vänta!
Kornelia vände sig förvånat om för att se vem det var som ropade åt henne.
Det var Vanja. Vad kunde hon vilja henne?
Fortsättning Följer :)
Ursäkta att det tog ett tag innan denna delen kom, men här är den iaf :) Blev tyvärr lite kort..
Men nästa del kommer snart!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Ledsen91 - 23 okt 06 - 03:01 | | jääättebra!! | | vikkii - 8 sep 06 - 03:40 | | Ganska bra att den är kort . (: | | Lovely__ - 29 aug 06 - 02:08 | Tack ^^ Nästa del kommer förhoppningsvis om någon dag, men har tyvärr blivit förkyld så är inte så pigg på att skriva.. Men ska försöka skriva ihop en del till :)
Så det är bara att hålla ögonen öppna efter nästa del :)
Men Tack så hemskt mkt för kommentarerna, de värmer! :) | tavasa - 28 aug 06 - 04:20- Betyg:  | | as braaa | | BlueStar - 28 aug 06 - 03:16- Betyg: | | Jättebra! Det är bra beskrivet! Längtar till nästa del.. säg till när den är klar... | | ida1 - 27 aug 06 - 22:46- Betyg: | Längtar och väntar på nästa del !!
du har verkligen talang !!
skriv till mej när nästa del kommer !!
KAN KNAPPT VÄNTA !!! :D |
|
|
|
