Jag är ledsen mamma...8 |
Jag vaknade av ett pipande ljud, väckarklockan.
Jag reste mig upp och gick till köket.
Jag hade visst somnat i Gustavs armar, med underkläder och allt.
Vi hade grovhånglat långt in på natten.
Gustav låg bara i kalsongerna och sov så otroligt sött.
Jag åt min frukost och sen var jag tvungen att väcka Gustav.
Han vaknade med ett ryck och tittade upp på mig och log stort.
Han drog mig intill sig och började smeka mig på magen och sen så hånglade vi lite till.
Men jag hade mina gränser, längre skulle vi absolut inte gå än.
När Gustav hade ätit sin frukost och vi båda var påklädda så bar det iväg.
En kvart senare stod vi vid mötesplatsen.
Nu skulle jag änligen få veta vad som egentligen hänt min dotter!
Mannen hade sagt något om att han skulle ha en lång jacka på sig som skulle vara brun, och en hatt.
Vi skulle också göra ett speciellt tecken när en person som liknade beskrivningen gick förbi.
Vi såg två män, vi gjorde tecknet men ingen reagerade.
Sen gick en tredje man förbi och han smög fram till oss.
Mannen: Är ni Tindra och Gustav?
Jag och Gustav: Ja.
Mannen drog upp ett brev ur sin ficka.
Han sa att jag absolut INTE fick öppna det förren ikväll efter midnattstiden.
Han förklarade att han måste avsäkra informationen, vad det nu bettydde, men jag fick förklarelsen att han skulle se till att ingen annan har sett att HAN har gett mig den eller att JAG har fått den.
Jag frågade varför just midnatt, och han svarade att då blir det en ny dag, och då när han har klarat ut sin bit att ingen fått reda på doms uppgörelse, så suddas all information ut, alltså så fanns det inga fler kopior av det här brevet efter midnatt och hans uppgift var att se till att ingen skulle får reda på att en kopia saknades, äntligen fattade jag!
Jag frågade varför han hjälpte oss och han svarade att han var släkt med Gustavs pappa, på hans försvunna mammas sida och han ville gottgöra det Gustavs pappa gjort mot mig eftersom han inte kunde göra det själv.
Gustav och jag nickade.
Vi tackade mannen och gick sedan hemmåt.
Jag lade brevet på köksbordet och sen satte jag och Gustav på en mysig film och just som vi satt där började det snöa utanför.
Årets första snö!
Jag bara njöt av känslan och jag reste mig ur soffan och gjorde varm chocklad åt mig och Gustav.
Sen så satt vi där med varm chocklad, en hel mysig film, och den vackra snön som föll därute, mjukt och varsamt, och vi bara njöt.
Snart skulle mysteriet med min dotter vara över.
Så fel jag hade.
Jag och Gustav gjorde mycket den dagen.
Efter filmen gick vi faktist ut och hade snöbolls krig.
Det var så mysigt, jag kände mig som ett barn igen.
Jag fick ner Gustav på marken och mulade honom mjukt i ansiktet.
Han skrattade och kysste mig.
Sen så låg vi där i snön och gjorde jul änglar och kysstes lite emmelan.
När vi kom in hade det redan mörknat.
Jag tände ljus och insåg att det var bara lite mer än en månad kvar till jul.
Gustav och jag åt kvällsmat och sen satte vi på lite julmusik.
Vi spelade lite brädspel och sen satte vi på en ny film.
Några timmar senare när jag höll på att somna där i soffan så började klockan låta.
Jag flög upp med ett ryck.
Brevet!
Gustav förstod och pausade filmen och jag sprang till köket.
Men presic innan jag skulle slita upp brevet stannade jag i en ända rörelse.
Jag tvekade och klockan gick, fem över tolv, tio över tolv, kvart över tolv.
Till sist öppnade jag det försiktigt.
Jag fick världens chock och det hördes en duns i köket.
Gustav kom springande och såg att jag svimmat och han plockade upp brevet som hamnat på golvet.
Där stod en massa information om Tindra och vad hon gjort och massa sånt, men Gustavs blick stannade på en mening:
Tindra är hälften människa och hälften...hälften Svart Ängel!!??
Vad var detta??!!
Gustav var chockad, sånt här händer BARA i film!
Vadå Svart Ängel??!!
Det är ju Galet, omöjligt, onaturligt, det går ju bara inte!!
En ängel på gjorden och en svart dessutom!!??
Nej, det är ju overkligt!!!
Det är ju som att ha en demon på jorden!
Plötsligt slog en skrämmande tanke Gustav.
Samtidigt han knappade in nummret till ambulans eftersom Dina var avsvimmad så for den läskiga tanken genom huvudet, tänk om...?
Då hörde han en skrikande, gråtande, desperat röst:
Jag är ledsen mamma...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Tofflan - 27 aug 06 - 20:21- Betyg:  | faan va bra1
vill höra en fortsättning!
ta hand om dej!
kram//tofflan | | familjeflickan - 27 aug 06 - 19:24- Betyg: | | skiit....den är så bra...man blir beroende..jättebra...super.. har nog inte mer att säga!! | | BellaDonna - 26 aug 06 - 22:11- Betyg: | Asså denna novellern är så jävligt bra!
Jag är helt beroende av den! | | vattendroppe - 26 aug 06 - 22:00- Betyg: | | shit, va as bra! man blir helt förtrollad! | | sosid_92 - 26 aug 06 - 20:40- Betyg: | | faan vad bra den va! | | bonanza_ - 26 aug 06 - 17:17- Betyg: | | Åå vad spännande!! | | Girl - 26 aug 06 - 10:51- Betyg: | | MERA!:D Skitbra!! | | MinnaMy - 26 aug 06 - 08:20- Betyg: | Torkar förgäves bort tårarna men de kommer bara fler, och du måste skriva MER! Tycker synd om Tindra, kan verkligen höra hennes röst i mitt huvud "en skrikande, gråtande, desperat röst: Jag är ledsen mamma..."
Snälla skriv mer, hoppas att delarna blir fler. | | bonnilie - 26 aug 06 - 06:19- Betyg: | | OH SKRIV MERA :O:O bra!!!! |
|
|
|
