Starkast är kärleken [Del 15 Målade av blod] |
Åse tittade ontressant på oss då kom innan för dörren. Hon satt och åt frukost när vi kom in
och hon kastade bara en trött blick på oss. Varför kunde hon aldrig hjälpa mig med morsan?
Morsan halvsov nästan när jag ledde henne till soffan, jag drog en filt över hennes axlar och hon mummlade nått
jag inte kunde höra. Jag pussade henne försiktigt, mina läppar snuddade knappt hennes kind och gick sen till köket.
"Hur kan du vara så snäll mot henne? Hon har inte gjort dig ett skit gott, ändå behandlar du henne som ditt egna barn nästan."
"Någon måste ju ta hand om henne, hon klarar sig inte själv.. det vet du, även om du inte vill erkänna det själv."
Åse himlade med ögonen och gick till sitt rum. Hon satte på Christina Aguilera så högt hon kunde och jag himlade med ögonen.
Morsan vaknade till och reste sig upp, hon vinglade till och satte sig ner i soffan igen.
"Morsan, jag tror vi måste snacka lite.. om dina spritproblem." Hon såg ner i golvet och vred på sin silverring.
Jag slöt ögonen och väntade bara på att den svindlande örfilen skulle fara igenom luften och träffa mig över kinden.
Men ingen örfil kom, jag tittade länge på morsan och tillslut brast hon ut i gråt. Jag såg på henne bara. Hon såg så övergiven ut nu.
"Morsan.. snälla?" Jag kände mig så hjälplös men jag visste att om hon inte fick stopp på sitt drickande skulle hon tillslut dö.
Hon grät fortfarande, hon tog mina händer i sina och nickade. "Älskade Evelina.. "
Sa hon verkligen älskade? Jag kunde knappt tro det själv, morsan sa för första gången i hela sitt liv "Min älskade Evelina"
till mig och då menade hon det också. Hon torkade bort tårarna och tog av sig dom höga klackskorna. "Kanske bäst att jag klär på mig lite mera vardagliga kläder nu."
Hon skrattade lite hest då hennes fot fastande i bandet man knäppte om vristen.
Åse tittade in hos oss och tittade på mig länge. Hon log lite, ett stolt leende. Men hon såg inte på morsan. Jag förstod att hon hatade henne
men hon kunde inte hata sin morsa för evigt och i all framtid.
Det morsan gjort mot henne under alla dessa år var näst intill oförlåtligt men jag ville att hon skulle förlåta henne. Jag ville att vi äntligen kunde bli en hel familj igen.
Som alla andra, förutom Daniella.
Morsan sprang iväg med skorna i sin hand och kom sen tillbaka osminkad och i ett par vanliga blåa jeans och en t-shirt. Jag glodde länge på henne för hon såg så
naturlig ut, som en morsa ska se ut helt enkelt, naturlig och bekväm.
"Morsan, efter detta får du inte dricka lika mycket, ett glas vin till middagen skadar väl inte men inte mer än ett glas på fyra dagar. Okej?"
Jag såg hur hon grimaserade då jag sa hur lite hon fick dricka men hon nickade tillslut.
"Lovar du det? På heder och samvete att du bara dricker ett glas vin var fjärde dag?" Jag tittade skarpt på henne och hon nickade igen.
"Ja Evelina, jag lovar." Hon höll upp sina händer i luften och jag kramade om henne löst, jag kände hennes kroppslukt, parfymerad.
"Så tänkte jag också låsa ditt spritskåp och nycklarna behåller jag själv." Idag tänkte jag köpa ett lås och sätta fast det på dörrarna till skåpet.
Här skulle sättas regler och dom skulle följas också.
Morsan nickade, bet ihop och reste på sig för att gå ut till köket. Jag kom att tänka på det Daniella hade sagt till mig, i början av vårt förhållande.
"Du måste berätta för din morsa och din syrra att du är lebb, annars kommer det bli trubbel, tro mig, jag vet."
"Morsan, det är en sak jag måste snacka med dig om.." jag blev dröjande med orden och morsan satt vid bordet och drack lite mjölk. Hon tittade uppmärksamt på mig.
"Vaddå? Du kan berätta allt för mig, jag lyssnar alltid, vad det än är, jag lovar Jag har förändrats, både som person och som morsa."
Morsan övertalade mig konstigt nog och jag tog mod till mig, anades ut och in flera gånger. Torkade av mina svettiga hnder på mina byxor och sa det.
"Morsan, jag är lebb." Hon spottade ut mjölken som hon hade i munnen och torkade sig.
"Va? Är du homo nu också? Räcket det inte med att min andra dotter jobbar som hora på gatorna eller?" Hon spottade ut orden och det sårade mig verkligen.
Vart hade den snälla, omtänksamma och så förståndiga morsan tagit vägen? Hon var helt som förbytt.
Smällar fick man ta men den här var för hårt för mig.
"VARFÖR KAN DU INTE BARA ACCEPTERA ATT JAG ÄR HOMOSEXUELL OCH INTE HETEROSEXUELL! ÄR DET SÅ SVÅRT ATT FÖRSTÅ?" Vi skrek i munnen på varandra och jag kände hur tårarna steg.
Jag ville inte gårta inför henne, hon skulle inte få se mig ge vika. Hon fick säga hur mycket elakt som helst, jag bryde mig inte längre.
"Varför kan du bara inte acceptera mig och Åse, precis som vi är? Det är det enda jag begär.. inte mer." jag var så matt av allt skrikande att jag bara inte orkade med mer bråk.
Jag gick in på mitt rum, bytte om, sminkade mig som vanligt med tjock svart kajal, eyeliner, mascara, svart ögonskugga och vinrött läppstift.
Jag tog min plånbok och min handväska med mig och gick ut.
Väl ute hörde jag hur en porslinsvas gick i golvet, det var säkert morsan. Jag tittade upp mot vårt fönster och möttes av morsans ilskna blick. Snabbt sprng jag bort mot centrum
för att slippa se henne mer.
Varför kunde hon inte bara vara som alla andra morsor var? Lugna, förståndliga och snälla mot sina barn?
Jag hatade de stunder det inte gick att prata med henne över huvudtaget utan att man fick en smäll på käften. Det var just en sån stund innan.
Jag stannade vid psyket, byggnaden var grå, så dystert.
Jag tittade in igenom glasrutorna på bottenvåningen och såg tjejer sitta i ett rum. Äldre kvinnor gick runt i vita kläder bland dom. Jag suckade och gick vidare.
På något sätt hade jag nästan kommit över sorgen och saknaden efter Daniella, hon var fortfarande inom mig. Men genast fick jag skuldkänslor för jag inte längre kände sorg för hennes död.
Jg älskade henne mer än något annat i hela världen.
Jag satte mig på en bänk och tittade mig omkring, människor gick förbi mig. Helt oberörda. Deras liv såg så perfekta ovanför ytan.
Jag följde en ung kvinna med blicken. Hon gick med rak rygg och med sitt brunetta hår uppsatt i en stram knut där bak. Tänk om hon blev slagen regelbundet varje kväll av sin man?
Ingen visste det för det som händer under ytan nämner ingen. Det är ett förbjudet samtalsämne och det vet alla som är utsatta.
Någon kanckade mig löst på axlen, först brydde jag mig inte om det men knackningen blev något hårdare och jag vände mig om och fick syn på Camilla. Hon log sitt vänliga leende igen och kramade om mig.
"Hej igen! Va kul att se dig här igen! Vad gör du här förresten?" jag ryckte på axlarna, egentligen gjorde jag ingenting. Försökte rymma från mina tankar.
"Ingenting, försöker nog springa ifrån mina tankar och mig själv antar jag." jag himlade med ögonen och Camilla skrattade.
"Jaså? Ja, det låter ju bekant, så jag gör ofta ska du veta." Hon log igen och satte sig bredvid mig.
"Jag tänkte just gå hem, vill följa med mig hem? Lite te och en liten pratstund bara? Helt oskyldigt!" Hon höll upp händerna i luften och jag skrattade och nickade.
Camilla var lik Daniella men ändå inte. Hon reste på sig och jag följde med henne.
Camilla bodde i en liten lägenhet i utkanten av stan, det var ett fint litet område och ohn bodde på våning sju i hyreshusen.
Hon låste upp och jag gik in i hennes lägenhet. Väl inne var det vamrt och en söt doft av värmeljus och rökelser spred sig snabbt.
"Kom, vi kan gå in i köket.. där har jag teet och kanske några kakor om jag själv inte hat ätit upp dom." Hon log lite och jag skrattade.
Vi gick ut till köket som var helt rött med svarta ränderpå kortsidorna. Tavlor med svarta ramar hängde på väggarna. En var bara ritat med svart kolkrita, en med svart färg och resten med röd.
Det såg nästan ut som blod och jag rös lite då jag tittade på dom.
"Vilka.. fina tavlor du har på väggarna. Har du gjort dom själv?" Jag satte mig ner på en stol vid köksbordet mdan Camilla började koka varmt vatten.
Hon tittade upp lite och nickade, ett stolt leende glänste på hennes läppar. "Japp! Allihop! Den gjorde jag med kolkrita, den gjorde jag med bläck och den gjorde jag med blod."
Hon pekade i tur och ordning på varje tavla på väggen och jag nickade följande.
"Blod.. ? målar du dina tavlor med blod?" Jag tittade fört lite skeptiskt på henne men såg sen på tavlorna. Dom var vackra och så annorlunda.
"Ja, med mitt rakblad skär jag ett snitt i armen, tappar blodet ienskål och börjar måla på min duk. Sen har jag en slags spray jag sprejar över färgen så blodet inte blir så mörkt.
Enkelt och billigt." Hon log och ställde fram ett paket mariekex på bordet.
"Men.. gör det inte ont?" Jag kunde se framför mig hur Camilla satt p golvet med en glasskål framför sig, fylld med blod från sin arm.
"Nja, i början stack det till lite då och då men nu känns det knappt, det känns bara så.. vad ska man säga.. ? skönt.." Hon log lite och kavlade upp sin tröjärm.
Hennes arm var fvull av skärsår som hon själv gjort, de var stora, ojämna linser som gik tvärs över varandra. Det måste ha gjort ont.
"Varför gör du det? Kan du inte bara köpa röd färg?" jag tyckte själv att jag lät löjlig på rösten men jag var tvungen att få veta.
"Äh! Det blir inte samma effekt som det blir med blod! Det är mycket vackrare! jag tänkte ha en utställning till våren, vill du komma då? Tyvärr har jag inte kommit på nått bra
namn än till utställningen men det kommer nog så småning om." Hon tittade nästan lite bedjande på mig och jag nickade.
"Såklart jag kommer!" Innerst inne lög jag. Jag ville inte alls gå på någon utställning med tavlor som var målade av blod men det sa jag inte..
fortsättning följer..
förlåt, förlåt för alla jobbiga stavfel! xD
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | prickigthallon - 12 feb 07 - 21:09- Betyg:  | jag skiter i dina stavfel. jag stavar också fel hela tiden.
det blir oftast så när man är så inne i det man skriver.
/ /Hallån | | familjeflickan - 15 okt 06 - 03:38- Betyg: | jättebra!!
i meddelandet jag skrev till dig så råkade jag stava fel.
men det gör ju inget, ala stavar fel ibland... | | JennnyJ - 25 aug 06 - 16:05- Betyg: | Jag tkr samma sak som TrasigFlikka stavfelen gör inget,
Och jag hoppas att den nya delen kommer fort! :) | | TrasigFlikka - 25 aug 06 - 05:36- Betyg: | Skitbra!
ja bryr mej inte om några stavfel, men om nya delen
dröjer för länge blir jag arg!
XD skriv skriv skriv! | | Ironmaiden - 25 aug 06 - 05:04- Betyg: | | bra :) |
|
|
|
