Läs denna på egen risk!! Jag har varnat dej nu!! |
Fredag 20 augusti 2078. Då det började
Jag var bara 7 år. En flicka som växte upp i ett hem fyllt av våld, sex och alkohol. Alkoholen klarade jag av galant, men inte det som följde med det. Våldet, pappas händer slog min mamma tills hon blev blå. Det var vackert, mm, farligt vackert. Skulle du velat varit min vän och sett på? Inte? Pappa det är hans fel att jag tycker så. Sex, det tyckte han om eller hur, tror du inte? Han tyckte verkligen om att få henne att lida där, då hans äckliga kropp kom i kontakt med hennes. Mamma hon älskade honom så mycket att hon hatade honom. Jag var ju bara 7 år. Du var lika gammal kanske? Jag kommer ihåg det så väl, inte bara skriken av min Mammas klagande under nättarna, det finns något annat också något man bara inte kan glömma, hur kan jag glömma ett så vackert minne? Du vill väll höra, eftersom du sitter mittemot mig? Är det inte därför du är här, nå, då ska du få höra, akta så att du inte blir alltför upphetsad av det, det är vackert. Min vita klänning blev ju täckt av mammas ruttna blod. Det tyckte han var kul. Mysigt, vill du inte också känna blodet torka på din kropp, det känns härligt. Jag kom hem från skolan, hade ju precis börjat. Jag var så stolt över mig själv någonting dom inte var. Mammas döda kropp i köket. Hängandes över köksbordet i en snara, vacker syn eller hur? Nej jag skämtar inte, jag tycker att det var vackert. Armlederna uppskurna och lika hennes fötter. Blodet var överallt, ser du? Åh, pappa, du kunde inte förlåta min älskade mamma va? Hon lämnade dig med mig, du blev lämnad kvar med mig, din leksak. Hon visste vad hon lämnade mig med, jag glömmer aldrig leendet på hennes döda läppar. Aldrig. Du, som sitter och lyssnar, ser du det framför dig kanske? Om du gör det, håll med mig om hur vackert det är, blöd, mm, din egen Mammas blod runt om dig, kittlar dig under fötterna och in under ögonlocken. Men det fortsätter. Åh, pappa, han älskade att klä av mig under kvällarna, han ville få det ur sitt system, få det ur sig. Han ville bara vara i sin egen dotter, mm, så mysigt han hade det. Jag blev lika vackert blå som mamma, Ska jag klä av mig och visa dig? Inte? Okej, bäst att jag låter bli då. Är det så konstigt att jag ville så gärna säga hejdå?
Nej.
Jag kommer aldrig glömma det. Dagarna i november 2084, jag älskar varje sekund. Min födelsedag, jag fick min bästa present. Pappas kärleksfulla död. Det var min present till mig från mig. Jag tog kniven där i köket, köket som mer var en plats att pinas och förnedras än att laga mat på. Jag skar av älskade Pappas strupe under tiden han låg full och naken i soffan. Du kände det, eller hur Pappa? Känslan om att få åka härifrån. Från platsen på planeten jorden. Nu kunde du inte få mig att lida mera, inte vackra dödliga Mamma. Jag hämnades på henne, jag skickade Pappa till henne, hon hade gjort det före mig. Man ska ju ta efter sina föräldrar, har inte du också tagit efter din Mamma och Pappa? Nu kan dom båda titta ner på mig med deras små leenden. Var stolta, Jag kommer aldrig glömma er. Ni är vackra människor, vackra människor med fula utseenden och ruttna själar. Ni är ruttna utifrån och in. Det gör er ovärderliga för mig, åh, jag älskar er. För ni är groteska.
Men.
Det är en sak jag inte förstår riktigt. Varför sitter jag här i den här vita tajta tröjan? Varför sitter jag och stirrar in i en vägg dagarna i ända? Vad har hänt med mig, Mamma är du där? Mamma ser du mig? Vill du också ta på mig? Jag sitter ju ensam i det här vita rummet varje dag, jag sitter här, på en säng till och med… Perfekta platsen för oss allihop tycker inte ni det, Mamma och Pappa? Varför kommer du inte pappa, känner du dig hjälplös? Är det för att ni är döda som ni inte kommer och låter mig smaka på era utsökta smärta? Varför sitter jag här igentligen och tänker på er? Jo för jag älskar er, jag vill känna er ända in i min själ. Jag kan känna eran utsökta kärlek mot mig, eran kärlek som ni kallar hat. Kan någon tala om för mig varför jag är fastspänd? Jag är inte psykiskt sjuk, Det är jag verkligen inte. Jag vill bara se dom igen. Leenden från alla glada människor, alla döda människor. Människor som föds gråter, människor som dör skrattar, det är vackert. Mm, vi är lyckligt lottade. Alla får vi uppleva lyckan. Fast det är en sak jag håller hemligt för alla andra, jag ska tala om det för dig, älskling. Du sitter som sitter och lyssnar på mig. Du kom ju nyss in, eller hur? Hur länge har du suttit här? Max tio minuter? Kanske har det varit ett år? Jag minns inte riktigt, eftersom allt är upp blandat i olika färger. Virvlar som slingrar omkring inuti mig, som blod i dina ådror. Det är en sak, jag sitter här, jag vill tala om för dig, du är ju min enda vän. Du har ju lyssnat ända hit. Kan du inte göra mig en sista tjänst? Kan du lyssna på mina sista ord, jag lovar att sedan vara tyst. Bara du inte lämnar mig ensam, du får göra vad du vill med mig min vän, älskling. Lyssna bara på orden som sipprar fram ur min mun, ur mitt leende. Jag ler, fint va? Det är vackert med leenden. Alla döda människor ler ju, jag vill tala om för dig just varför jag älskar dig så min vän. Jag låter dig ju göra vad du vill med mig, mig och min kropp.
Jag älskar dig för att jag är död.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | RowsahKanin - 22 nov 08 - 19:37- Betyg:  | | Du. Jag ska vara ärlig. Jag ska vara så ärlig som man bara kan vara när man sitter och ryser över hela kroppen – ryggar, armar, ben, allt – medan tårar rinner ner från ens ögon: detta var det hemskaste och vackraste jag läst på länge länge. Visserligen var ju handlingen lite för fantastiskt för att någonsin kunna vara sant, men herregud, det var ju det som gjorde den så fruktansvärt bra. Och slutet, det var helt fantastiskt. Det där med ”du är min vän-blablabla” och allting – det kändes nästan så sant, ja, du inbillade mig nästan att det faktiskt satt en flicka inne i datorn och att allt faktiskt hade hänt på riktigt. Det låter helt vrickat men ändå. Du är verkligen otroligt jätte megaduktig, vet inte vad jag kan skriva mer för att du ska förstå det, men förhoppningsvis så har du insett hur mycket du talang du har redan :} Men sättet du skriver på är otroligt bra, och du är så begåvad att man blir helt chockad. Sista meningen fick verkligen allt att rinna över, och trots att det var ett tag sedan jag läste så gråter jag fortfarande... Fan vad bra. Jag avgudar dig. | | shediedlastnight - 4 jan 07 - 03:00- Betyg: | | Underbart. Fint. Vackert. Finns det nått mer som kan beskriva ? | | MadeOfMetal - 12 sep 06 - 23:45- Betyg: | | Shit asso;) skitfin asso xD e stolt över dig matilda =) Detta e en av dom bästa dikterna ja har läst :3 Vackert, Kawaii Lumiere-chan ^^ // Jones | | bonnilie - 11 sep 06 - 17:57- Betyg: | | du skriver underbart bra | | FerglagdFalaffel - 26 aug 06 - 03:26- Betyg: | | Det var hemskt! Har det hänt på riktigt? Hoppas inte det! men fint skrivet. | | marylinn - 23 aug 06 - 08:43 | det är fruktansvärt! som ett slag rätt i ansiktet! hemskt,
rått, avklätt. men underbart | | Cilises - 23 aug 06 - 07:56- Betyg: | Oj oj oj! Snacka om annorlunda sätt att skriva.
Gillade det grymt mycket och som andra redan sagt så kändes det absolut som om du pratade rakt till en, så personligt
Den är läskig, men otroligt vacker!
Något av det bästa jag någonsin läst | | _Liinnsaan_ - 23 aug 06 - 06:26- Betyg: | | har det hänt på riktigt ? | | SepeJessica - 23 aug 06 - 05:41 | | Skitfint skrivet.Lite scary.Men det känns som att du pratade rakt ut till en. | | Gackt_angel - 23 aug 06 - 04:17- Betyg: | | Sjuktbra gumman:).... älskar sättet du skriver på, åven om den är lite läskig:)... daisuki itsumo(L) fru a |
|
|
|
