~Rakbladen är mitt liv~ del 18 [De inre demonerna] |
Tiden på psyket går, Linus kommer och hälsar på några gånger, Tess syns inte till alls. Jag börjar glömma bort henne. Jag förflyttas från tvångsrummen och blir rumskamrat med Bambi. En dag när vi ska sova sitter Bambi i fönstret och tittar ut. Hon håller hårt i fönstrets galler och jag hör att hon gråter.
”Vad är det?” frågar jag och hon vänder sig om och jag möter hennes rödgråtna ögon.
”Jag ska snart skrivas ut” snyftar hon. ”Men jag vet att jag inte klarar av att bo där. Där ute med alla ångestattacker, alla panikanfall, alla skrik, skärsår, rakblad, nålstick, de vidriga heroinsprutor, folk som stirrar på såren och muttrar, de som alltid ser en som ett äckligt psykfall. Alla gamla minnen! Jag kan inte Bella! Jag klarar det inte. Jag kommer bara att försöka ta mitt liv igen, gång på, gång på gång tills jag hamnar här igen för jag är så jävla värdelös att jag inte ens kan ta mitt egna jävla fucking liv!” Jag sitter kvar på sängen, stum. Jag vill så gärna krama om henne, men så fort jag får kroppskontakt med någon går allt fel.
”Dina föräldrar då? Ska du inte bo hos dem?” Sa jag efter en stund, men sen kom jag på hur de behandlat henne. Bambi ger mig en iskall blick.
”Du fattar ju ingenting!” skriker hon och går ut. Hon smäller igen dörren. Jag springer efter henne ut på gården och rycker tag i henne.
”jag fattar visst Bambi! Men du har inte tänkt på att jag också har mina problem? Mina demoner som spökar?! Det är inte bara du som mår SKIT!” skrek jag och betonade ordet skit extra mycket. Hon slet sig loss och sjönk ihop på golvet.
”Förlåt” viskade hon. Jag log lite svagt emot henne. ”Berätta” sa hon lågt. Jag gav henne en undrande blick. ”Berätta din historia”
Jag berättade hur allt låg till. Om Linus, om Tess och om pappa. Jag sa att Linus var världens underbaraste vän. Att Tess var mitt livs kärlek, men hon hade sina egna demoner och tillsist berättade jag om min pappa, som hatade mig för jag var bisexuell. Efter en stund kom jag in på mamma, hon som jag inte sett på minst två år. Jag började gråta när hennes namn, Birgitta passerade mina läppar.
”Shit, vad har hon gjort dig då?” frågade Bambi eftersom allt hon sett var att jag sagt min mammas namn och brustit ut i gråt.
”Hon slog mig…” sa jag lågt då Bambi flyttade sig närmare.
”Berätta allt” sa hon och tog mina händer. ”Lätta på trycket, jag ser ju att det äter upp dig inifrån”
Jag började tänka efter, tänka på alla minnen jag förträngt, alla minnen av mamma. Det första jag kom att tänka på var när jag var 13. Elin hade just fyllt 2.
”Bella, gå upp din slashas! Klockan är mycket!” jag väcktes av mammas skrik från trappan. Jag gnuggade mig i ögonen och slängde ett fort öga på klockan som visade halv åtta. Jag sprang upp ur sängen och slängde på mig kläderna, sminkade mig lätt och sprang ner i hallen för att hämta min skolväska.
”Mamma för i helvete!” skrek jag och mamma hånlog emot mig. ”Jag börjar skolan om tjugo minuter, kan du inte väcka mig tidigare som en normal morsa?!”
”Så där talar du inte till din mor!” Röt hon och gav mig en hård örfil. Jag pekade finger åt henne och sprang ut.
När jag kom till skolan möttes jag av Sandra. Hon var en sån där typisk tjej som hade ett bra liv, men spelade över och klagade på att hon aldrig fick göra något. Hm. Det kanske var sant, men hon hade alla saker man kunde drömma om. Hon skolkade ofta, men eftersom hennes föräldrar var rika så hade hon en privatlärare ibland. Sandra kramade om mig när jag kom fram till henne.
”shit, vad har du gjort på kinden?” Sa hon efter en stund när vi begett oss mot våran rökhörna.
”Nej inget” mumlade jag och kände på kinden, den var alldeles varm. Sandra visste ingenting om min morsa, men det kanske var bäst så. Jag litade inte på henne. Hon var bara någon jag var med för att slippa vara ensam.
Dagen gick fort och när jag kom hem var ingen hemma. Jag drog en suck av lättnad och öppnade kylskåpet för att ta något att äta. Innan jag hunnit ta mig en macka stormade mamma in i köket.
”rör inte mina matvaror!” skrek hon och puttade till mig så jag flög ner på golvet och slog huvudet i bordet. Blod började sippra ner från ett sår och jag gav henne en mördarblick. Då kom pappa in.
”Men Birgitta, vad sysslar du med?!” röt han och hjälpte mig upp. Mamma skrattade.
”Visar ungjäveln vad hon är värd!” sa mamma med ett hånleende. Pappa tog med mig in i badrummet för att plåstra om mitt sår.
Jag började skaka som ett asplöv och Bambi höll om mig.
”Sch gumman, sch, lätta på trycket, berätta om dina förträngda minnen, slå ner dina inre demoner” sa hon lågt och jag nickade, försökte minnas fler saker.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Wonderchild - 29 aug 06 - 02:11- Betyg:  | Jag lever mig verkligen in i dina noveller, helt underbara är dom!
Finns ingen bättre författare här än du och Jolina, ni skriver
så jävla trovärdigt så det nästan är skrämmande.
kramar | | ida1 - 24 aug 06 - 00:57 | | Mer !! ASA BRA !!!!!!!!!!!!!! | | Love_Max - 23 aug 06 - 02:23- Betyg: | | jättttee braaa :'D | | BellaDonna - 23 aug 06 - 02:00- Betyg: | | MEER!!! | | familjeflickan - 22 aug 06 - 04:36- Betyg: | | du är jätte duktig, man lever sig in i berättelsen | | _m4ng0_ - 22 aug 06 - 02:16- Betyg: | | MEEEEER! :D :D :D | | BlackandRedRose - 22 aug 06 - 00:13- Betyg: | | Du e bäst! skriv mer, mer, MEEEER!!! | | Bloody_tears - 21 aug 06 - 23:31- Betyg: | | MEER :D | | bonanza_ - 21 aug 06 - 23:15- Betyg: | | Ååå bra!! | | Cilises - 21 aug 06 - 21:49 | | oh...mera...! |
|
|
|
