Så förbjudet det kan bli del 17 |
Jag är ute och går, träffar Annas syster och vi pratar. Det är riktigt trevlig tjej. Undrar lätt varför de tilltalar mig så allihopa. JAg orkar just nu inte ens tänka på Jens, för jag anser väl mer och mer att han har problem, med allt, med mig, henne och livet.
Han kan vända mig ryggen utan problem att han får problem när vi ses är väl en annan sak. Men jag kan inte ta till mig det nu, han vill väl bara inte mer.
Han har sagt till henne att han inte vill vara ihop med henne, men han har ingen annanstanns att flytta ILLA.
Jag lider med henne, fy katten. Dra dig ur Tindra.
Ja i vilket fall som helst så sa Annans syster, följ med upp och se på min lägenhet. Ok sa jag. När vi kom upp var hennes kille och två till där. Jag hälsade och det var trevligt. K´ände lite ångest men det var trevligt. Sen ringde de Jens han skulle med och köpa en soffa. Jag bad till GUD att han inte skulle upp i lägenheten. De mötes där nere och jag och Sara blev kvar och pratade.
Vi pratade m livet och jag pratade i gåtor.
Hon pratade mycket om Anna att hon är taskig och så. Att hon inte fattar att hennes spelande förstör hennes liv bla bla.
Jag säger att jag har en som betyder mycket men det är inget alls...
Då sa hon, får jag fråga vem den personen är? Är det Jens? Jag kände kylan samlas omkring mig, hon sa att hon sett det, herregud tänkte jag, vad, hur...Jag sa men det är inget alltså. Då sa hon att hon vid flera tillfällen senast när vi var och bade tyckte att vi kärleksgnabbades...aaaaahhhhh, vi som var sura efter den dagen, uppfattades det som kärleksgnabb. Jag trodde jag skulle dö. Men hon sa att hon inte säger nått till Anna, för hon får skylla sig själv.
Men jag sa att jag är hennes vän och hans, men inget mer.....
Och i dags läget känns det ju sant, så länge vi inte ses är det ju inget. Telefonen används inte och ja allt tar slut, för han vill inte.
Men GUD va nervös jag är, borde jag säga till honom att hon vet nu, ja att vi är bekanta, men inte så mycket längre...aaahhh. Jag trodde jag kunde ljuga bättre.
Hjälp mig nu, ska jag berätta till honom att Sara sett oss? Eller ska jag hoppas att hon är förevigt tyst?
OM hon menar det.
Nu idag var jag ute och gick, träffade Anna. Hon sa att de haft, inte hon för hon sov med Niklas, en oönskad fest igår. Jag sa aha va kul. Visste ju inte om hon visste att jag varit hos Sara. Panik, jag tyckte hon blev lite rosig om konderna när vi sågs, ja fy f
n. Hon berättade att hon haft en dröm, vaknade och grät. Hon hade drömt att det var tjejer påväg över till dom, upp via balkongen, hon putte ner en, tittade inte när hon föll, en tog parasollen och slog sig in, ingen av killarna hjälpte till, efter en stund undrade hon var Jens var, hon letade och fann honom naken i ett av rummen och en tjej gick ut från rummet, där vaknade hon, ja jag mådde så dåligt av att höra henne.
Jag vet bara nu att vi är väldigt lika, och att jag aldrig mer ska be om Jens. Ska hålla mig till sanningen att vi har pratat och fikat någongång, andra platser är dem vi besökt ihop.
Aldrig erkänna mer, aldrig.
Är detta en avrning nu, att hennes syster sett kärlek mellan oss, ja då har vi varit skit dåliga att dölja det.
Ska jag informera honom att HON vet lite eller låta han tro att allt är lugnt, ska jag bara dra mig ur?
Ja världen krymper och min luft känns tung att andas.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | vattendroppe - 22 aug 06 - 06:36- Betyg:  | När man läser kan man nästan inte tro att de händer på
riktigt, de låter som i en film eller något, men jag hoppas
de slutar bra för dig som där gör i de flesta filmer :)
Längtar tills du läger upp nästa del så man får se hur det
går!
Ha de bra tjejen! | | empalove - 21 aug 06 - 01:02- Betyg: | | fortsättning:D den e jätte bra:D |
|
|
|
