På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Jag är ledsen mamma...4

När jag satt där vid köksbordet var jag rädd att jag hade fått psykiska problem.
Jag skakade i hela kroppen och jag var så förvirrad.
Jag satte mig ner i ett hörn i köket och i handen hade jag en kopp te.
Jag drack under tystnad.
Nästa dag gick jag mot psyket för att få mig uppkollad, men diagnosen löd:
Det verkar inte vara något större fel på dig, bara lite chockad, vila i några dagar och ta det lugnt så blir det bättre.
Bättre?! Hur kunde något bli bättre?!
Jag visste att polisen döljer något, men jag ska ta reda på vad!
Jag återvände till polis stationen, och där KRÄVDE jag att få veta vad som hänt min dotter.
Polisen ringde ett samtal och sa att vi skulle vänta på några.
Efter ett tag kom en hel kår av marinsoldater in.
Jag fattade absolut inget.
Chefen av dom sa åt mig med barsk röst att sätta mig ner.

Chefen: Jo, miss soltaress, din dotter var en fara för landet.
Jag: Va!!!!??? Fara??!! Min 9 åriga dotter!!??
Chefen: Ja, hon var...annorluna..än oss...
Jag: Nu är jag så otroligt trött på att höra att hon är annorlunda, ut med språket!
Chefen: Jo Dina...hmm...det var din dotter som orsakade kidnapparens död, och även en massa oskyldiga omkring.
Jag: ....!
Chefen: Jag förstår att du är chockad, men...det var vi som dödade Tindra..
Jag: Ni!!!!??? Dödade NI det ända som har bettyt något för mig!??!?!?!
Chefen: Dina...vi var tvugna....annars skulle hon gjort hemska saker här i landet.
Jag: For christ sake! Hon är en liten 9 åring!!!!
Chefen: Jo, men hon var annorlunda, i hennes syke så var hon 15, det förklarade läkarna.
Jag: Ja, hon har alltid varit smart, men vad är det för sjukt med er, det är ju onaturligt!!
Chefen: Ja du Dina...det var mycket med Tindra som var onaturligt.
Jag: Vadå onaturligt!!??
Chefen: Ja, nu har ni fått svar på det mesta antar jag, konstaplen!
Jag: NEJ!!! Jag lämnar inte det här rummet förren jag fått svar på ALLA mina frågor!!!

Mer han jag inte säga förren jag ennu en gång bärdes iväg.
Plötsligt fick jag syn på min dotter i änden av gången.
Hon försvann längre och längre bort, eftersom jag blev buren.
Jag började skrika i all panik.
- TINDRA, TINDRA!!!!!
Det ända jag fick till svar var tystnad.
Hon bara stod där med huvet nere.
Plötsligt lyfte hon det långsamt och mimade samma ord som jag har hört i mitt huvud så länge:

Jag är ledsen mamma...

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

familjeflickan - 27 aug 06 - 19:03- Betyg: