en kort novell [Otrohet] |
Hon körde upp bilen på den stenlagda infarten och stannade den någon meter framför den stängda garageporten. Sakta vred hon nyckeln till sitt ursprungsläge och lät motorns lugna slag tystna. En kort stund var hastighetsmätaren, oljemätaren och bensinmätaren på instrumentbrädan det enda hennes blick rörde sig över. Hon lutade sig tillbaka mot sätet och blickade rakt fram mot den stängda garageporten. Portens beiga metall retade henne till fördärv. Kvällen innan hade hon försökt få mannen i huset att måla om den. ”Jag vill ha den helt vit” hade hon sagt. Mannen hade viftat bort hennes förfrågan och istället börjat prata om räkningarna som de ännu inte betalat. Hon ville inte ge vika för mannens usla ämnesbyte utan fortsatte att be honom måla om porten. Mannen hade blivit sur och bett henne göra det själv, trots att han mycket väl visste hur hans fru jobbade stora delar av dagen. Själv rörde mannen inte ett finger för att hjälpa henne att försörja hushållet. Det slutade med att båda skrek åt varandra. Ingen av parterna hade någon lust att ge vika. Mannen gav till slut upp. Han ignorerade sin fru och lade sig i soffan för att försöka sova. Hon insåg att det inte var lönt att skrika på honom längre och gick själv till parets gemensamma sovrum.
Nu satt hon där i bilen och undrade hur hon skulle be om ursäkt till sin man. Hon stängde sina ögon och öppnade bildörren. Med långsamma rörelser tog hon sig ur bilen och ställde sig upp bredvid den. Lugnt och fint stängde hon dörren, lutade sig mot bilens sida och suckade. Hon visste att hon var tvungen att be honom om ursäkt. Hon kände sig underlägsen varje gång hon grälat med honom, alltid var det hon som bad om ursäkt. Ett par gånger hade de älskat med varandra efter att hon bett om ursäkt. Det fick henne att känna sig omtyckt. Kanske skulle de kunna älska efter att hon bett honom om ursäkt. Hon tänkte på det, kände hur det kröp under skinnet vid bara tanken. Hon älskade hur han höll henne nära sig och ömt smekte hennes nakna kropp. Hur de lade sig ner i sängen förenade i djupa och kärleksfulla kyssar. Han gjorde aldrig så annars. Faktiskt så var han en ganska trist partner i sitt sätt att agera. Många gånger när hon gjorde sina tecken till honom där de låg i den gemensamma sängen gav han henne bara en kyss och lade sig till rätta för att sova. Hon kände sig otillfredsställd. Kanske grälade de så ofta bara för att hon skulle få honom i säng.
Hon skakade tankarna ur huvudet och gick mot dörren på baksidan av det Gula tegelhuset. Dörren på framsidan användes nära på endast när de hade besök eftersom de båda kände att det var mer privat att gå in bakvägen. Fumlandes med sina nycklar öppnade hon dörren. Utan att föra alltför mycket ljud gick hon in i den lilla hallen och tog av sig sina skor. Mannen sov kanske fortfarande och hon ville inte väcka honom med att föra oljud så hon gled på lätta fötter över golvet igenom köket och fram till trädörren som skylde sovrummet. Hon lade örat mot dörren och höjde handen för att knacka då hon hörde ljudet som kom inifrån sovrummet, små stönande ljud. Hon var helt säker på att det var en kvinnas stönande hon hörde. Försiktigt öppnade hon dörren på glänt och tackade tyst snickaren som installerat dörren någon månad tidigare för att den öppnades så tyst. Efter bara en kort blick in kunde hon se hur en främmande kvinna satt grensle över mannen och rörde sig upp och ner över honom. Mannens händer låg på hennes höfter och kvinnan smekte sig själv över brösten. Hennes kinder blossade av rodnad och hennes ögon var fyllda av lusta. Frun i huset som stod bakom dörren stängde försiktigt dörren igen, gled tillbaka till den lilla hallen där hon ställt sina skor och tog dem på sig. Hon öppnade bakdörren och gick ut mot sin bil igen. Hon lade sina händer på motorhuven och andades tungt ett litet tag. Raseriet inom henne växte djupare in i hjärtat men hennes tankar var fortfarande oklara. De tankar hon hade haft innan om ursäkter och underbart vackert och ömt sex var bortblåsta. De enda tankarna som cirkulerade i hennes huvud var för onda, alldeles för vidriga. Hon kopplade bort alla tankar och satte sig i sin bil igen, vred om startnyckeln och backade ut på vägen. Därefter fanns det inga hämningar, hon lämnade huset bakom sig med en rivstart och körde fort, för fort, mot en okänd destination. På vägen hon körde var morgon för att komma till sin arbetsplats körde hon nu i livsfarlig hastighet. Tårarna rann nerför hennes kinder i strida strömmar, radion spelade en låt hon hört en gång förut. Det var deras låt. Hon skruvade upp volymen till max och satte händerna för ansiktet. På väg åt motsatt håll körde en annan kvinna. Hennes man ringde för att säga hur han älskade henne men när hon lyfte luren såg hon inte hur en annan bil kom upp framför henne. Allting var över på ett par sekunder och av bilarna fanns inte mer än vraken kvar. Aldrig mer skulle hon kunna såras av honom och aldrig mer skulle den andra kvinnan få känna värmen av sin älskade man igen. Tiden hinner inte alltid läka alla sår.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | STruTSEn_91 - 11 mar 07 - 21:30- Betyg:  | | Gud så fint :) jätte bra Mikael:D | | Linnyaa - 20 aug 06 - 21:17 | | Wow asså.. Skitfint skrivet.. Fast ganska sorgligt.. =´( | | ILoveCross_ - 20 aug 06 - 06:41- Betyg: | Så fint skrivet =)
¤ Annii ¤ |
|
|
|
