På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

~Rakbladen är mitt liv~del 16 [Borderline]

Jag försökte resa mig upp, men det gick inte. Jag la först då märke till att dem spänt fast mig i sängen med tre stora läderband. Jag ryckte och slet, men det var förgäves. Jag vred på mina armar och såg att dem var inlindade i bandage. Jag stelnade till. Hade jag skurit upp båda handlederna? Efter en stund kom Annika in, hon såg ledsen ut.
”Oh gud Bella, jag trodde inte att du skulle behöva komma tillbaka hit igen” det syntes att hon gråtit. Hon satte sig ner på en stol bredvid mig. Jag bad henne låtsa på läderbanden men hon skakade på huvudet. Sa att jag var tvungen och ligga så tills doktorn gav mig en diagnos. Jag himlade med ögonen. Sist jag varit här hade jag inte fått någon diagnos, utan bara fått höra att ’jag var väldigt, väldigt deppad’. ”Hur kommer det sig att du försökte ta livet av dig den här gången då?” Hennes röst darrade. Jag ville sätta mig upp, det kändes obehagligt att ligga ner, fastspänd men jag bara låg där, bet mig i läppen.
”Jag och Tess bråkade och ja, vi gjorde slut och då kände jag att jag ville bara dö” snyftade jag.
”Vem är den här Linus då?” frågade Annika efter en stund. ”Jag bara undrar det för det var han som kom med er hit” Jag stelnade till. Hade Linus tagit mig hit?!
”Va? Har Linus tagit mig hit?! Var det ingen läkare den här gången?” Jag kände ilskan inombords.
”Nej, det var Linus som bad oss att ta hand om dig och…” Annika avbröts av en läkare som kom in i rummet. Han undersökte mina uppskurna handleder och skrev en massa saker på pappret han hade i handen. Han bad Annika att komma med honom och lämnade kvar mig.

Efter en stund kom han tillbaka. Han satte sig ner på stolen och tog av sig sina glasögon och såg på mig med sorgsen blick.
”Jag tror ni lider av borderline” sa han och började läsa något som stod på ett papper ”Uppvisar upprepat självmordsbeteende med gester, hot eller självstympande handlingar och känner en kronisk tomhetskänsla” Orden lät så främmande, men dem stämde in på mig. Han reste sig upp och lämnade mig ensam.

Jag vet inte hur länge jag låg där innan några sköterskor kom in. De försökte mata mig men jag vägrade äta. Jag spottade ut allt de fick in i min käft och som förra gången, fick de sätta i mig dropp. De mumlade någonting när de gick ut och de ord jag hann uppfatta var ”Psykfall, bisexuell och motbjudande”

En bit ifrån min säng låg en skalpell. Den bara låg där och såg inbjudande ut. Jag försökte med all min kraft att komma loss, men läderbanden satt fast så hårt. Efter en lång stunds kämpande gav jag upp. Jag bara låg där och såg ut genom fönstret. Det var det enda jag kunde göra.

Nästa dag kom Linus. han hade fått tillåtelse att ta med mig ut och det kändes som en befrielse att slippa dem där förbaskade läderbanden och den hemskt hårda sängen.
”Varför tog du mig tillbaka hit?” sa jag lågt och han såg på mig med en tom blick.
”Du är så självdestruktiv Bella att inte ens läkarna vet vad de ska göra med dig. Varför skär du dig egentligen? Du sa ju att du skulle må bättre utan Tess” Hans röst darrade.
”Rakbladen är mitt liv” viskade jag och tog tag i honom. ”Rakbladen är mitt liv!” Linus höll om mig och jag brast ut i gråt. Vi satte oss ner men jag lät honom inte släppa mig. Jag kände mig, som alltid, trygg i hans famn.
”Tess kom hem till mig häromdagen Bella” viskade han och jag bet mig i läppen. ”Hon var hög som ett höghus och helt blodig. Hon sov hos mig den natten och morgonen därpå berättade hon om vad hon hade gjort när du gjorde slut med henne.” Jag stelnade till. ”Hon försökte ta sitt liv”

Linus var hos mig flera timmar innan läkaren sa att det räckte. Jag leddes tillbaka in i det där förbaskade rummet, till den där jävla sängen och spändes fast. Jag låg där i flera dagar, enda gången jag fick komma loss var när jag behövde gå på toa. Sköterskorna turades om att sitta där och se fula ut med en tidning hos mig. Ingen växlade ett enda ord med mig, de bara satt där och läste. Orden växlades när de byttes av. Orden var alltid de samma ”Psykfall, bisexuell och motbjudande”

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

isita - 16 okt 06 - 03:46- Betyg: