På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Sam Brady [Kap. 1]

Kapitel .1

Sommarlovet tar snart sitt slut, det är endast en vecka kvar. Sam ligger i hängmattan i trädgården hos Ali. Fåglarna sjunger ljuvligt vackert och solen tittar fram då och då genom trädgrenarnas färgstarka löv. Det luktar fantastiskt från grillen, Alis pappa håller nämligen på att grilla oxfilé.
Det är eftermiddag och fortfarande varmt, men dom svaga vindpustarna som kommer emellanåt ger ett hoppfullt försök att kyla ner allt och alla.
Sam och Ali har ätit minst 6 glassar var denna underbara sommardag. Dom har vart på stranden inte alls långt härifrån och badat. Sen har dom cyklat hem i badrockarna och solat. Sam har fått fin färg, lixom Ali som alltid är brun året om. Eller, hon är i alla fall inte vit på vintern.
Sam har sovit över hos Ali hela helgen, men senare efter maten är hon tvungen att gå hem. Vilket hon avskyr och fruktar, eftersom hon säkert kommer få skäll för att hon inte har hört av sig någon gång och hon kommer säkert att bli inlåst på rummet. Men det har varit skönt, har Sam tänkt, att bara slippa allt och alla och bara får leva livet här med sin
bästa vän.
Hemma hos Ali finns en stor trädgård, vattenspridare som kommer upp av sig själva vid en viss tidpunkt, glasdörrar, stort hus med färgen vit och ljust trä och stål, terrass och två balkonger, flaggstång,
en städerska och en trädgårdsmästare.
Ali är det ända barnet och föräldrarna har overkligt bra jobb. Dom är rika, men fantastiska och vackra personer, både inuti och utanpå huden.
Dom måste ha gått igenom mycket för att nå fram till detta. Den tanken har slagit Sam många gånger.
– ”Nu är det mat allihopa!” Ropar Alis pappa från bordet dom placerat ute på terrassen.
– ”Kom nu, vi går och sätter oss”, sa Ali som skyndade sig. Hon var utsvulten, det berättade hon för 45 minuter sen. Sam skyndade efter medans hon såg Alis mamma sätta på musik på cd-spelaren när hon kom ut. Det var lugn musik, säkert Phil Collins eller något sådant.
Alla sätter sig, Sam mittemot Ali och Alis pappa till vänster om som sitter mittemot Alis mamma. Denna bordsplacering har dom alltid haft. Alltid.
– ”Det var inte illa, om jag får säga det själv”, hörde man från Alis pappa som skratta. Inte för mycket, utan helt lagom.
– ”Jaa, verkligen, det är verkligen gott”, höll Sam med.
– ”Vad kul att du gillar det”, börja Alis mamma medans hon ler mot Sam. ”Jag gillar det med förstods.” Hon hade vänt huvudet mitt under meningen mot Alis pappa som log tillbaka.
– ”Det är väll okej”, sa Ali nedlåtande. Sam blev irriterad. Varför uppskattar hon inte det hon har? Hon borde vara lycklig som har det här huset och den här familjen! Tänkte Sam men behärskade sig för att inte säga något dumt.
Vinden vojnade helt. Det är tur att vi sitter i skuggan i alla fall, tänkte Sam för sig själv.
– ”Mrs Brady kommer om 30 minuter från nu”, sa Alis pappa som tittade på sin Rolex klocka men tittade upp på Sam när han fortsatte: ”Så det är nog bäst att du går och packar.”
– ”Självklart.” Sam ställde sig upp och var precis på väg att ta upp talriken för att ta in den och sätta den i diskmaskinen, som hon var tvungen att göra för alla i hemmet, när Alis mamma sa:
– ”Nej, kära vän, det där tar vi hand om.”
– ”Okej.” Sam tackade för maten och gick därifrån och in i huset. Det var så fräscht och rent överallt, och det luktade ljuvligt också. Hon gick in i badrummet och la sin gröna tandborste som var helt utsliten i papperskorgen. ”Ge Sam en ny tandborste så kan hon slänga sin gamla sen.” Hade Alis mamma sagt. ”Visst.” Hade Ali svarat.
Sam la sin nya tandborste i necessären som var vinröd med ett fult gult band på.
Hon hatar den verkligen, men hon får inte lov att köpa någon ny av Mrs Brady.
Mr och Mrs Brady har hon blivit adopterad av, och tvingats bo med dom och deras son Kevin som är lika smart som en guldfisk och är 16 år.
Hon blev inte så förvånad när hon fick veta att hon var adopterad, hon hade känt det i hela kroppen att hon inte tillhörde dom, hon är ju tvungen att kalla dom Mr & Mrs Brady istället för mamma och pappa så det hade hon nästan listat ut själv.
När Sam packat klart och städat i ordning sitt ställde hon sin väska vid dörren. Väskan hade likadan färg som necessären, olyckligt vis.
Sam satte sig på Alis säng och beundrade alla fotona som stod på hyllan ovanför sängen, som naturligt vis var av ljust trä, och önskade att hon hade fått åka till alla dom där ställena och upplevt allt som Ali gjort.
Alis mamma och pappa hade givetvis frågat Mr & Mrs Brady om Sam fick hänga med en gång som svarat: ”Inte nog med att hon nästan bor hos er varje helg, utan att ni vill ta med henne till Thailand! Hur tror du vi känner oss? Hejdå och ha en bra dag!” Och gått därifrån.
Sam blick sökte vidare, efter vad visste hon inte, hon bara beundrade allt tills blicken stannade.
Hon såg något ljusblått föremål tvärs över rummet, men nästan hela var gömd, som om det inte var meningen att någon skulle se eller hitta den, och den låg i en hög full med kläder. Sam gick fram till högen och förde försiktigt av kläderna från det. Det var en bok, en bok som det stod; ”Vätt och etikett från alla tider” på. Det var silvrig text, men varför skulle Ali ha en sådan bok där? Och gömd? Sam var tvungen att avbyta sina tankar och frågor utan svar när Ali kom in i rummet.
– ”Vad är det där?” Alis röst var skakande, som om hon var rädd för någonting.
– ”Jag hittade den här boken under kläderna. Vad gör den där? Och varför har du ens…”
– ”Det har inte du med att göra.” Ali svalde, men fortsatte efter en minuts tystnad.
– ”Varför rotar du bland mina kläder?” Alis röst var sträng, och de skrämde Sam, för det lät likt den tonen Mrs Brady oftast använde.
Ali stängde dörren bakom sig och gick fram till Sam.
Alis ögon lixom borrade sig in i Sams, vilket Sam tyckte var obehagligt och bröt ögonkontakten genom att titta ner på boken, men hon kände hur Alis blick brände i huvudet på henne.
– ”Jag rotade inte, jag skymtade den bara och undra vad det var för något. Men varför har du en sådan bok? Du behöver väll inte en sådan? Du kan ju typ allt om etikett redan…”
Sam förstod inte någonting, hon hade tappat tråden helt. Varför kunde hon så mycket om etikett? Hon behöver väll inte kunna sånt? Eller…?
– ”Varför kan du så mycket om etikett?” Sam hörde riktigt hur allt frös till is, hur allt stannade ett par sekunder. Sam tittade upp på Ali som stog helt still.
– ”Som sagt, så har inte du med det att göra…” Denna gången var det Ali som bröt ögonkontakten.
Sam hann inte kommentera det svaret för det ringde på dörren. Det knöt sig i magen på Sam. Hon ville verkligen inte hem. Sam gick fram till Alis skrivbord och la ner boken, snyggt och prydligt som alla andra saker låg, och gick sen ut i hallen. Alis mamma, Mrs Christ, öppnade dörren med Alis pappa, Mr Christ, på sin högra sida.
– ”Hej, vad trevligt att...”
– ”Jag behöver inte er vänlighet, var är Sam?” Avbröt Mrs Brady med den stelaste och kallaste rösten någonsin. Alis föräldrar stod som förstummade statyer.
– ”Här är jag” sa Sam och skämdes av Mrs Brady oförskämdhet.
– ”Bra, då åker vi, hejdå.” Hon drog med sig Sam och väskan ut och smällde igen dörren så hårt att Sam blev rädd. Mrs Brady var ursinnig, det förstod Sam, för nu var Mrs Brady helt röd av ilska i det för lilla ansiktet jämfört med kroppen. Hon slängde in väskan i bagageutrymmet och stängde. Hon öppnade den lilafärgade dörren och sattesig vid förarsätet och smällde igen den dörren också.
Sam öppnade försiktigt dörren, satte sig och stängde medan hon envist stirrade ner på sina fötter.
– ”Hur vågar du låta bli att ringa?!” Mrs Bradys händer skakade medan hon höll i ratten.
– ”Ehm… Jag… Alltså…” Sam tystnade. Hon kunde ju inte berätta varför till Mrs Brady, då skulle ju allt bara bli ännu värre.
– ”Nå?!” Mrs Brady blängde envist på Sam i väntan på ett svar.
– ”Kan vi inte ta det när vi kommer hem istället…?” Frågade Sam försiktigt.
Knuten blev allt tyngre och större i magen.
– ”Att du vågar! Du ska allt få när vi kommer hem! Det ska jag allt se till!” Nu var Mrs Brady utom kontroll. Om inte Sam sa något vättigt nu så skulle hon få sota för det, det förstod hon mycket väl.
– ”Jag hörde inte av mig för jag trodde att ni skulle bli lättad över att få glömma mig ett tag…” Sam var rädd. Men den röda färgen i Mrs Bradys ansikte lättade lite, och det gjorde så att klumpen i magen minskade en aning.
– ”Självklart tycker vi det! Du är Ohyra! Du borde vara mer som Kevin! Kevin är prefekt. Och normal! Till skillnad från dig!” Visst var Mrs Brady arg, men bara lite till skillnad mot var hon hade varit en annan gång då Sam råkade förstöra en vas, men nu hade klumpen i Sams mage helt gått bort och ilskan hade tagit över.
Men hon visade det inte.
Hon kunde inte göra det.
Mrs Brady startade motorn och körde iväg och det förblev tyst hela vägen hem.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

NinjaAdler - 7 maj 07 - 01:13- Betyg: