Hanna + Johannes del 2 |
Johannes
När Hanna kom fram till mig var hon hur jävla fin som helst. Och vacker. Och vad var jag? Jo, en liten nörd, kan man säga. Jag var ju inte så jävla snygg heller. Min min lilla tjej verkade inte dela samma uppfattning som jag. Håret flög, nästan som om det dansade, när hon kom framskuttande till mig.
- Hej, lillen, sa hon och kramade om mig.
- Lillen? Sa jag.
Vilket jävla namn.
- Ja? Sa hon. Du är så jävla sööt så jag tror inte det är sant. Där borta står Patrik och Oskar. Dom vinkar till dig.
Jag vet, sa jag. Men jag har inte tid med dem nu. Den här kvällen är bara vår. Eller hur?
Nu såg jag hur vacker hon faktiskt var. Nu när hon stod så nära. Jag kunde till och med känna vilken parfym hon hade på sig. Undrar om hon kunde känna min? I alla fall så sa hon inget. Jag lade armen om henne och så gick vi till bion. Det tog bara några minuter. Några av Hannas polare gick lite bakom oss. Dom fnittrade som bara den. Det var nästan som man undrade vad dom hade tagit. Jag vände mig om efter redan ett par sekunder.
- Men vad fan är det med er? Sa jag. Kan ni inte hålla klaffen en stund, så är ni snälla.
- Vi kan inte! Sa Freja och kysste en annan tjej, som jag inte vet vad hon heter, rakt på hennes äckliga mun.
Blä, tänkte jag. Kyssa en tjej! Om man är tjej själv alltså. Så jävla snuskigt! Men Freja verkade jättenöjd och sprudlade glad. Freja, den lilla skitungen, hon går i min klass. 9b. Jag hatar henne. Hon tror att hon vet allt. Och så älskar hon att kyssa sina tjejpolare på munnen. Snacka om äckligt. Hon har gett upp försöket att dejta killar. Hon hatar dem, har hon sagt. Men nu tänker jag inte bry mig om de här vidriga tjejerna mer. Just nu tänker jag bara ägna mig åt en enda tjej. Hanna Svensson. Min lilla älskling.
Det var kolsvart i biosalongen när vi kom in.
- Skit också! Viskade Hanna till mig. Den JÄVLA filmen har redan börjat! Så jävla typiskt!
- Sorry, älskling, viskade jag tillbaka. Det har bara gått ett par minuter. Vi kommer snart in i filmen, ska du se.
Just då kom Freja och hennes gäng instapplande på bion. Dom skrek och tjöt så man trodde att någon hade dött. En gubbe som satt på andra raden vände sig om och skrek till dem:
- Men vad faan är det ni gör, brudar. Hallå? Hallå?! Kan man få kolla på filmen eller?
- Kan ni vara snälla och vara tysta, flickor små, sa en kvinna som satt bredvid honom. Hon hade armen om honom. Äckligt. Dom var typ över 75 +. Det var nog hans fru.
Jag och Hanna satte oss längst bak. Det var inga andra där. Men just då kom Freja och de andra och satte sig precis framför oss. Freja och en till tjej, Viola, går i min klass. Violas skalle var precis framför mig, så jag såg typ inte nåt av filmen. Viola är så in i helvete lång, så man ser ju knappt något. Jag sa det till Hanna men hon sa att det inte gjorde någonting.
- Nähä, sa jag. Ska vi hångla lite, tjejen?
Hon lutade sig tillbaka i stolen och blundade. Det tolkade jag som ett ja. Ett stort JA! Jag tog tag om hennes nacke och drog henne intill mig. Hon luktade en blandning av smultron och viol. Typ. Eller något annat. Jag märkte bara att det luktade så jädrans gott.
När filmen var slut frågade hon om jag ville följa med henne hem, men jag sa att imorgon. Jag hade lite att göra. Vanliga grejer, du vet. Men hon visste inte vad vanliga grejer var. Jag kom på att vi hade ju matteprov imorgon. Ganska kul ändå. Det tyckte inte lilla Hanne. Nej, faktum var att hon började grina, stortjuta där inne i salongen när jag sa det. Alla höll på och trängdes för att komma ut. Men jag satt kvar med armen om Hanna. Hon grät som en bebis, men jag skämdes inte. Inte alls. Ja höll om henne och försökte trösta.
- Såja, sa jag. Det blir bättre. Bekymra dig inte om det där jävla matteprovet. Testet eller vad det nu är. Det är över så fort att du hinner inte ens märka det.
- Men jag har ju för helvete inte pluggat! Jag har ju för fan inte ens öppnat den jävla, jävla, matteboken!
Och så grinade hon i typ 10 minuter till. Sedan var det över. Han som ägde bion eller något körde ut oss. Typiskt också! För det var svinkallt ute. Iskall, jävla, vinter!
Hanna
Jag har varit på bio med min älskling. Min älskling! Åh, gode gud, vad jag älskar den killen! Johannes. Så jävla mycket. Hjälp mig! Vad ska jag ta mig till? Tja, vi har ju hånglat och så…men…ja, ja, jag vill inte tänka på sex just nu. Jag och Johannes har ju knappt ens träffat. Hallå liksom, Hanna, hur tänker du? I mean, för real. Sex när man går i nian. 9b. Med en kille som börjar på J. Som heter Johannes. När jag tänker efter, tja, varför inte. Jag älskar ju trots allt honom och han älskar mig. Men det är lite för tidigt. H + J = sant. Det kan i alla fall ingen ändra på. Nej, aldrig. Lite senare på kvällen ringde jag Freja. Det enda hon gjorde var att babbla på om matten. Tänka sig! Jag trodde inte hon gillade matte. Men idiot! Tänkte jag efter ett par minuter. Freja gjorde ju inte annat än pratade, pratade och pratade lite till. Och om vad? Jo, om matte!
- Men hallå! Skrek jag till slut i luren. Jag skrek så högt att min 11-årige bror kom in i mitt rum och undrade vad jag ville. Han hade den där lilla honungslena stämman, som jag hatar. Jag fullständigt HATAR den! Jag bad min kära bror att dra åt helvete.
- Hej då, kära syrran! Skrek han och smällde igen dörren. Jag gav ifrån mig en lång, djup suck. Det var nästan så att jag hoppade till när Freja började prata i andra änden av luren. Jag hade typ glömt bort henne. Inte glömt bort men, eller jaja, ni vet.
- Vad gormar du för? Undrade hon upprört. Har du gjort matten eller inte, psyko? Du är så jävla konstig, Hanna, vet du det? Du är ju helt knäpp i lilla skallen.
Jag skakade långsamt på huvudet. Jag var så jävla trött på alla. Alla! Eller…
Jag avbröts i mina funderingar av att Freja frågade igen:
- Har du gjort matten? Hallå? M A T T E N!!
- Nej, sa jag tyst. Jag har inte pluggat till provet. Men du verkar ju så HIMLA intresserad av matte helt plötsligt. Har du pluggat då?
- Nja, lite. Jag är inte så jävla bra på just tringlar och sådant, men det är tusen gånger lättare än procent i alla fall. Tycker inte du det?
- Kanske, sa jag.
Eller inte.
- Jag menar, fortsatte Freja. Det är ju inte ett superduper stort prov, inte sant? Faktum är att det är pytte, pytte litet. Det kan väl till och med du stå ut med?
Jag blev helt stum.
- Va? Sa jag. Pyttelitet? Men Freja lilla. Nu råkar det vara så att jag är mattekocko, minns du? 0 poäng på alla prov! Förresten så spyr jag om vi ska fortsätta prata om matte. Jag ringde faktiskt för att snacka om bion som vi var på. Som jag var på tillsammans med Johannes.
- Bion, ja, sa Freja drömmande. Hur hade ni det, du och din LILLA duva?! Inte för att vi inte såg, men…
- Just det, sa jag menande. Som om inte du och de andra tjejerna såg oss, du vet, när vi råhånglade. Försök inte ljuga för mig, lilla du. Det funkar inte.
- Jag vet, jag vet, suckade Freja. Jag ska vara ärlig. Visst såg jag att ni hånglade som värsta gifta paret eller något. Som om någon undkom att se det, liksom…
- Äh, lägg av! Ropade jag ilsket. Så märkvärdigt var det faktiskt inte. Och förresten…Freja, hallå? Är du kvar?
- Japp, älsklingen min. Jag är här. Måste tyvärr sticka nu. Tjenamorrs!
- Okej, sa jag. Ses i morgon.
- Ses!
- Puss, gumman!
- Puss.
Jag lade på luren. Jag undrar vad Johannes för just nu. Undrar om han tänker på mig? För jag tänker på honom.
Johannes
Det jädrans matteprovet var så jädrans svårt. Visst, I love matte, men det här provet älskade jag INTE! Hatade, hatade, hatade…
Tja, jag får men skylla på min tjej då, om inget annat håller. Jag vet inte ens om vi är ihop. Men äsch, ord behövs väl inte. Vi hånglade, det räcker. Nu sitter jag i min säng och tänker på henne. Hanna. Gud, vad jag är kär! In love! Vill bara kyssa henne. Hålla om henne hårt. Undrar hur det gick för henne på den jävla matten. Hon skolkade väl och satt typ och grinade på tjejtoan hela timmen. Stackarn!
Jag vill krama henne…men istället sitter jag här i det här jävla dårhuset. Med…ja, med vilka då? Jo, min helpsyko mamma, min odräglige lillebror, min sinnessjuka syrra och puckade farta. Vilken mix, va? Otroligt! Gissa hur kul det är? Hela mitt liv är så jävla patetiskt. Det är bara med en alldeles speciell person som jag känner mig lite normal. Den personen är en tjej. En tjej som börjar på H. Hanna. Med henne är allt perfekt, tror jag. Hon får mig att glömma alla mina bekymmer. Hon kanske tror att jag har en toppenfamilj. Låt henne tro det då. I dont care. Just det, Hanna kommer ju om ett par timmar. Hem till mig. Hoppas hon inte märker hur jävla psyko min familj är. Puckade familj!!
Hon får inte märka, jädra faan alltså om hon gör det. Då är det slut med mig.
- Mamma, sa jag. Ska du göra något speciellt.
Hon förstod inte riktigt.
- När då? Nu?
- Ja, typ. Eller i kväll. Du vet.
- Äsch, stanna hemma och slappa. Softa. Eller supa mig full. Hur så?
- Men, snälla morsan. Hanna kommer ju och…
- Lugn, sa mamma. Du och din brud ska få knulla ifred.
Jag hade lust att slå till henne i ansiktet. Hårt. Men jag lät bli. Det blir inte bättre av våld. Morsan kommer va på samma sätt i alla fall. Tills hon dör. Suck. Lika bra att lära sig leva med det. Vad som helst, gråta och skrika om man vill. Inte utan Hanna. Inte utan henne. Älskling! Hanna + psyko = true. Det var lika med sant. Inget skämt. Promice!!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 3) | josefine321 - 8 sep 06 - 00:58- Betyg:  | Asså det verkar som om du aldrig haft en kille! Man gör liksom inte så där, och
man frågar inte om vi ska hångla utan man gör det bara om det känns rätt...
Svarar verkligen mammor sådär? | ILoveCross_ - 19 aug 06 - 00:27- Betyg:  | Som ja ha längtat =D
Aja, den va super =D
Hoppas nästa del kmr snart =)
~*~ ILoveCross_ ~*~ |
|
|
|
