9.
-Hur gick det ,undrar Andreas när jag kom ut i från läkaren.
- Det känns lite lättare nu. Dom skrapa lite och så under naglarna och kolla om det fanns några avtryck ifrån killen. Sen tog dom blodprov för att se om jag hade några könssjukdomar. Sen kolla dom lite saker och så.
Andreas ser lite ledsen ut. Han har blicken ned imot golvet. Sedan tar han ett steg fram i mot mig och tittar med snälla ögon på mig. Han har en tår i ögat nu.. Kramar om mig.
- Hur kan det här hända den finaste underbarste tjejen på jorden?snyftar han.
.Liksom han gråter. En kille som visar känslor. Hur gulligt är inte det egentligen?
Han håller om mig när vi går ut ur huset. Mamma ska tydligen komma också.
Åke Andreas pappa ska åka till centralen om nån halvtimma och hämta upp henne.
- Vill du ha lite te,undrar Andreas när vi kommit hem.
Jag nickar. Klockan är runt nio på kvällen. Liksom shit. Bara för ett par timmar sen hände det. Ett par få jävla timmar som man bara vill glömma. Man vill spola tillbaka tiden en dag. Ett år. Eller spola fram tiden. Typ när jag är 30 så kanske jag kommit över skiten.
Men det kommer jag inte gjort. Minnena kommer aldrig att försvinna.
Jag kanske inte kommer tänka på det ständigt men det kommer säkert vara lite obehagligt att träffa nya män. Nya männsikor. I alla fall en liten tid framöver.
- Hallå!ropar Åke ifrån undervåningen.
- Mamma! Ropar jag och springer ner för trappen.
Hon kramar om mig. Hårt. Så hårt.
-Du kommer se att allt kommer att ordna sig, säger hon.
Är så glad. Men älskade mamma kommer. Med mörkbruna håret. Med den röda blusen och då mörkblå jeansen. Hon som gav mig liv. Hon som gjorde att jag fick leva.
Av två männiksor och en sperime kan det bli en hel person till. En hel person med ett krossat hjärta. Men när jag låg i mammas mage var jag hel. Hjärtat slog som det skulle och jag växte.
Skulle nog en dag själv också vilja ha barn. Känna hur nått växer i mig.
Men sex? Sex är det värsta jag vet. Det snuskigaste och vidrigaste. I alla fall just nu.
I alla fall efter det som hände.
-Nej men Andreas du och jag kan gå in i köket ett liten stund va, säger åke till sist.
Jag och mamma satt i vardagsrums soffan.
-Det är fint här säger hon till sist. Och du vet Åke han är ju riktigt trevlig.
Jag ler lite bara och nickar. Hon förstår mig. Jag vill faktiskt inte prata om det just nu. Det är ju endå det jag gjort hela dagen. Bäst att prata om någonting annat, någonting vanligt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
spite_fire - 18 aug 06 - 19:06- Betyg:  |
jättebra!
MER!
:) |
| stinamelin - 18 aug 06 - 17:04- Betyg: |
| joo den va jättebra! MEEEEEEEER! snälla (aa) ;D |
| maddjo - 18 aug 06 - 08:38 |
men har sån skrivkramp
asså den här blev inte ens bra :( |
| STruTSEn_91 - 18 aug 06 - 08:26- Betyg: |
| mer:D!!! skynda dig |
