Det är som mamma säger del 11 |
”Så du har aldrig undrar vem det är som
jämt har gjort frukost åt dig. Vem det är som diskar och tvättar när mamma är bort.” Shinji stod tyst. ”Du är verkligen patetisk.” Utan att säga någonting mer gick jag till skolan, även jag inte började på nästan en timme. Men jag behövde nog vara själv en stund, så att jag kunde lugna ner mig.
”Vad är det med dig Kami? Du har ju varit hel konstig idag.” Jag stirrade ilsket på min kompis Mani.
”Konstig?” Sa jag irriterad och reste mig upp. Lunchrasten hade nyss börjat. Det är ingenting med mig, tänkte jag och plockade rätt på min böcker.
”Ja, konstig. Du har ju varit tyst hela dagen, inte tjafsat mot någon av lärarna inte ens Mr A. Mår du inte bra?” Återigen kom den frågan. Mår du inge bra. Vad fan ser ni inte att jag mår bra eller. Ser jag ut att ha feber, ser jag ut som att jag mår illa eller har ont i huvudet? Nej, jag ser ut som jag alltid gör. Mitt ansikte visar varken ilska eller glädje, det visar bara tomheten i mitt hjärta, som ingen kan fyll.
”Mr A? Vi har ju inte haft någon lektion med honom idag.”
”Det har vi ju visst, det var ju den lektionen vi hade nyss. Historia.” Jag kände hur Manis frågande blickar borrande in sig i mig.
”Jaha,” sa jag och lämnade snabbt klassrummet. Mani följde efter mig, men på avstånd. Jag kanske var konstig ändå. Om man inte ens kommer ihåg vilken lektion man nyss haft, är man inte konstig då? Nej då är man ju glömsk. Men jag är inte glömsk. Jag vet ju när vi har alla lektioner, vilken tid de börjar, vilken tid de slutar. Jag skulle aldrig kunna glömma något så som enkelt som vilken lektion jag nyss haft. Jag var nog konstig idag.
Resten av skoldagen gick fort och det var jag glad för. Annars vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Mitt humör hade svängt hela dagen. Innan lunchen hade jag varit helt frånvarnade på lektionerna och glömt bort nära alla lektioner började. Jag hade varken lagt märke till vilka lektioner vi hade eller lärare. Jag hade bara kommit in i klassrummen, satt mig långt bak och sedan bara stirrat ut, stängt av från omvärlden. Jag vet inte ens om jag tänkte något under dem lektionerna innan lunchen. Det var nästan som att jag sov men ändå inte. För jag hade ju mina ögon öppna, och man kan ju inte sova med ögonen öppna, eller kan man? Men i alla fall efter lunchen så hade mitt humör, hela jag byt ”stil”. Jag satt och tjatade i mot lärare, visste precis när nästa lektion var och det var för ämne. Jag var helt enkelt mitt vanliga jag. Men efter att jag hade sett Shinji när jag var ute på min sista rast, blev jag som jag hade varit innan lunchen, och nästan värre. Jag stängde av från allt, från alla. Mani hade försökt prata med mig ett flertal gånger, men när han märkt att jag varken lyssnade eller brydde mig om honom, stack han som ett irriterat bi. Och jag kände mig faktiskt ensam, och det hade jag inte känt mig sedan pappa dog.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mangasagan - 21 maj 08 - 12:16- Betyg:  | | Jättebra!<3 | | Mp3 - 29 dec 07 - 06:39 | | :) <3<3<3<3 | | skogsmusen - 12 maj 07 - 06:36- Betyg: | | asså känsla, du skriver så himla grymt bra | | Anoia - 14 mar 07 - 00:38- Betyg: | | Fantastisk ^^ |
|
|
|
