Cheysulie liv - [del 2] |
Nästa dag gick hon ner till bäcken igen. Men hon kände sej så tom.
Den lilla varungen kläfste ivrigt och skuttade omkring. Hon gick mot skogen istället.
När hon var inne i en liten glänta, knäcktes det till i en utav buskarna.
Hon drog sin kniv och stod helt stilla ett ögonblick. Och rätt som det var,
kom 6 homanska soldater fram, och omringade henne. Sunny blev nervös, och sa stillsamt:
"Låt-mej-vara"
Ena soldaten skrockad lite, men sa inget.
"Lira.. nej." Kom varungens röst i hennes huvud åter igen. Hon rörde sej inte,
utan stod bara i krigs ställning. När soldaterna började närma sej henne, tog ett andetag och gick långsamt mot en av soldaterna.
Han gjorde sej bered att hugga, men hon var snabbare, hon slog ur svärdet ur hans hand, så det träffa den andre soldaten i sidan, som genast föll ner på knä.
Soldaten hon nu hade obeväpnat gjorde en attack mot henne, fast denna gången var hon lika snabbt som förra,
hon geld igenom hans ben och kom upp på andra sidan, och stack kniven i ryggen på honom. Blodet forsade ut, utan att kunna stoppas.
Det fyra som återstod gick närmare henne, i grupp, så det skulle bli svårare. Men med ett blicksnabbt ryck var hon bakom dem, och satte kniven i den enes rygg, och sparkade till den andre,
utan att hålla koll på den sista. När hon reste sej upp igen, tog någon tag i henne och tryckte hennes armar hårt mod midjan,
så hon var tvungen att släppa kniven. Soldaten som hade tagit henne tryckte hennes rygg mot sin mage och bröst, och förde svärdet mot hennes hals.
"Om du rör dej, demonhäxa, hugger jag av ditt huvud!"
Hon vågade inte röra sej, och den lilla vargungen satt tätt intill hennes fötter.
Hämta hjälp, Storr! Sade hon, och den lilla vargungen sprang genast iväg.
Soldaten gick, med henne fortfarande fången, till en häst och väntade.
Efter en stund kom en annan soldat, som inte var beväpnad, fram ur buskarna och bugade artigt för soldaten som stod bakom Sunny.
"Nish, vi har fångat en till." Sade soldaten med en mjuk stämma. Sunny granskade honom, och lade märket till hans ögon.
Dom var gula, gula och djuriska! Precis som hennes! Cheysulier!
"Du är ju.." Sa hon, men blev avbruten.
"Tig!" Skrek soldaten som höll svärdet mot hennes hals. Hon svlade och gjorde som hon blev tillsagd.
Soldaten med cheysulie ögon, klev åt sidan, och tyvå andra soldater kom fram med något som såg utslaget ut.
Dom släppte ner den orkeslösa kroppen på marken. Solen speglade sej i hans ansikte,
och Sunny såg vem det var. Duncan!
Ja, nu kanske detta blev kort, men ja är inte så bra.
Ursäkta stav fel och sådant
|
|
|
|
