Berättelsen om Sara Del 8 |
8.
-Följ med här säger polismannen.
Han tog mig och Andreas in på ett kontor.
Stort med data skrivbord blommor och bilder på barn. Antagligen hans egna.
Vänta här säger han och går ut. Efter ett par minuter kommer en ung kvinna in.
Blont ljust hår röd tjocktröja och blå jeans.
-Hej Sandra,säger hon och sträcker fram handen.
Sätter sig vi kontorstolen och jag och Andreas sitter framför.
-Va heter du, börjar hon.
- Sara Johansson.
Allt är hemskt nu ska hon va på nått slags förhör. Berätta om hur billig hon är.
Hur vidrig hon är berätta om mamma. Mamma kommer att få tag på mig tänker jag.
- Kan du berätta vad det var som hände.
Det blev tyst. Sen efter ett par sekunder börjar jag.
- Eh igår började det. Jag och mamma hade ett storgräl med varandra. Jag blev rasande och stack. Tyckte hela världen var fruktansvärd. Men nu vet jag i alla fall att det kan vara värre. Men i alla fall jag drog hit till stockholm. Träffa då Andreas på en biograf i stan. Han hjälpte mig att få nånstans att sova. Hemma hos honom alltså. Vi hade kul och så. Men på morgonen fick jag lite nog. Ville inte leva på honom så jag skrev en lapp medan han sov. Drog åt mig mina kläder och åkte till Odenplan. Vi Odenplan så kom en bil fram till mig och mannen i bilen sa 500 nu och 500 sen.. Jag gråter nu. Storgråter alla tankar vimmlar i huvet. Som att jag vore påverkad eller någonting. Och så följde jag med och..........
- Är du säker på att mannen hette Erik? Frågar hon.
- Ja jag är helt säker på det ,säger jag medan poliskvinnan ger mig yttligare en servet.
- Mmm.. Du ska få träffa en läkare som ska undersöka dig. Se om du har några skador märken. Dom måste tyvär också ta bilder. Men lugn det är bara för bevismatrial. Det kan kännas jobbigt men det kommer ordna sig. Säger hon och tar min högra hand och tittar mig i ögonen.
-Det här kommer ordna sig vi kommer kunna sätta dit honom det kan vi lova.
I polisbilen på väg till läkaren känns det som jag hade gjort va som helst för att kunna få slippa det här. Hoppa ut för ett stup ett tåg va som helst. Men va skulle bli bättre av det?
Han kommer inte kunna få sitt straff eftersom det inte finns tillräckligt med vittnen i rättegången. Jag är ju den enda som vet. Egentligen. Att sitta och berätta någonting för nån är inte att veta. Det här är bara min egna tolkning på upplevelsen.
Jag och Andreas får sitta i väntrummet. Han håller min hand och håller om mig. Jag kurar ihop mig som ett litet barn bredvid honom.
Känner mig som ett litet barn. Ett litet barn som har gått vilse.
Vi sitter där i över en och en halv timme.
- Hej Sara,jag är heter Ebba,säger läkaren och ler vänligt imot mig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ILoveCross_ - 17 aug 06 - 19:45- Betyg:  | Jätte bra =D
Men snälla, skriv fortsättningen snart =)
~*~ ILoveCross_ ~*~ | | STruTSEn_91 - 17 aug 06 - 19:20- Betyg: | | mermermer:D måste veta vad som kommer hända!!! | | Jossann_ - 17 aug 06 - 10:03 | | Bra!! :) |
|
|
|
