Berättelsen om Sara Del 7 |
7.
Sitter på trappen när Andreas kommer hem. Har gråtit hela dagen. Eller egentligen inte riktigt gråtit snyftat och funderat. Går inte att glömma det. Kan inte berättta. Men allt är mitt fel. Jag får skylla mig själv. Går jag på stan och ser ut som en prostituerad kvinna får jag skylla mig själv om jag blir våldtagen.
- Hur är det ,säger han och sätter sig brevid mig och lägger armen omkring min axel.
Kan inte få fram ett ord lutar mig till hans bröst. Han håller om mig hårt och så börjar jag böla så att jag skakar.
-Förlåt,snyftar jag.
- Nej det är lungt,säger han med lugn och avslappnad röst.
Han säger inge mer. Det är tyst i flera sekunder. Flera långa minuter. Det blir inte ens pinsamt tyst Bara tryggt och lugnande.
-Vill du ha lite te,frågar han lite försiktigt.
Jag nickar. Han håller om mig och vi går in. Han hjälper mig att gå. Jag har ont i hela kroppen. Han lägger ner mig i soffan i vardagsrummet. Han går in i köket och sätter på vattenkokaren och går sedan in i vardagsrummet igen.
Han kommer fram med en stor filt och lägger den över mig.
Kokaren knäpper till och han går in i köket igen och kopper efter ett par minuter ut med två stora koppar.
- Va har hänt?
Bryter ihop.
- Han våldtog mig,skriker jag och tårarna sprutar.
- Vem min pappa?
- Mannen, man kom i bil tog mig och sen en man våldtog mig.
Han ser fundersam ut. Helt konstig svenska. Helt gramatiskt fel. Men vet inte hur jag ska säga det. Låter bättre att tala i några slags gåtor.
Han tar tag i mig trycker mig hårt till hans bröst. Nu gråter även han.
- Låt det inte få vara sant syftar han , låt inte det få vara sant hur kan en männsika göra det imot en sån underbar tjej? Du måste anmäla honom säger han sen.
- Nej jag lova att inte säga nått!,skriker jag.
Ögonen är alldels röda och svullna.
- Hallå! Varför har du inte tagit ur posten ur brevlådan, ropar Andreas nere ifrån nedevåning. Hör hur han smäller igen ytterdörren på nedervåningen. Hör stegen när han går upp för trappan. Sen står han och kollar på oss inne i vardagsrummet.
Kostym har han. Svart kostym rutig shorta och röd slips.
- Kan du köra oss till polisstationen, frågar Andreas.
- Va har hänt?
Sen nickar han och förstår att det inte är det rätta läget att fråga vad det är.
Andreas håller om mig hela vägen till polisstationen i baksätet. Pussar mig på huvet.
Kliver in på polisstationen och sätter oss ner i soffan.
Det är en ganska liten polisstation. Bara som en liten garderob egentligen.
Fyrkantigt rum med en disk. Längst in. Krämvita väggar och toaletter.
Är ett par före vid disken. Står och diskuter nån skummis med hund som brukar hålla till i deras kvarter. Dom är bombsäkra på att han är krimenell. Polismannen bara skakar på huvet.
-Ni har inga bevis på det och det finns inget varken ni eller vi kan göra ,säger polismannen åt dom.
Dom går och jag och Andreas ställer oss framme vid disken.
-Ja va kan jag hjälpa er med,säger polismannen.
- Vi vill göra en anmälan,säger Andreas.
- På vadå? undrar polisen.
- Våldtäkt,piper jag och storgråter igen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | STruTSEn_91 - 17 aug 06 - 07:31- Betyg:  | | super bra:) skriv mera nu!! | | maddjo - 17 aug 06 - 05:27 | | har fett mycke skrivkramp :D men kanske imorn eller i natt |
|
|
|
