Så förbjudet det kan bli del 14 |
Du jobbar och har helt enkelt inte tid med mig, du undviker mig, ringer ej. Svarar bara på frågor om vi kan ses eller ej, det är ju positivt. Annars hade jag känt mig helt dumpad. Men jag inser mer och mer att detta är ju sjukt, kan inte låta detta fortgå. JAg faller ju. Lisa sa- Bestäm dig och låt ditt val styra, gråt ut bara, men vik inte undan ditt val, du måste må bra. Hon förstår inte varför han påverkar mig så, men sanningen är ju inte hel för henne. Hon vet ju inte om de ljuvliga stunderna, hans kyssar och kropp. Jag längtar ju så jag kan dö. Idag är det åtta dagar sen sist och jag blir som galen.
Anna pratar med mig som vanligt. Tjuvlyssnade på ett samtal hon hade i mobilen, hon sa något om att -nä han tänker inte vara hemma, han ska till föreningen, jag blev glad att de fortfarande hade problem. Fy va dum jag är. Hon och jag, såras ju av samma man. Det är ju tokigt. Hon gråter och jag gråter och han är förvirrad.
Niklas är med mig hela tiden på jobbet, pussas och kramas. Vill komma hem till mig igen. Anna säger, det är klart lille vän. Jag borde skämmas och dö.
Samtidigt som jag bestämmer för tusende gången att avsluta, längtar jag sjukt efter honom.
Jag stänger huset och går hem. På vägen kommer han körandes. Han stannar och hejar, jag blir så glad av att se honom, dessa vackra gröna ögon. Jag känner, smeker hans arm...vill träffa honom, han ler så fint. Men säger nej. Inte rör här säger han och ler. Jag tittar på honom och ser att han vill men samtidigt känner jag att han ska avsluta men han kan inte, han är som jag. Han orkar inte mer...Det gör inte jag heller. Men vi kan inte för en del av oss vill ju så gärna.
Han skulle ringa om han kunde träffa mig på kvällen, han ringde inte. Han var hemma tidigt, jag körde förbi, tokig som jag är.
Jag skickar ett sms på morgonen, om vi kan ses idag. Men han svarade jobbar tyvärr.
Anna kom och jag pratade som vanligt, sa att jag varit ute dagen inann så jag var trött. Hon frågade vart och jag svarade - bara fikat. Vilket var sant, för jag var hos syrran länge. Ville döda tid ifall han skulle ringa. Jag skickade två fina sms till, han svarade ej, jag ringde en signal, han ringde ej åter. Ja så nu sitter jag här och ska bestämma mig för att skaffa ett nytt liv. Det finns fler män. Varför skulle jag träffa honom?
Jag ska sluta sms:a jag har sagt det förrut med förnedrelsen har väl en gräns på typ NU!
Så jag har stängt av min mobil, lagt den i skåpet, och ska bara ha med den vid nödfall. Alltså blir det inga spontana sms på jobbet.
Gråter nu vid tanken att aldrig mer se och känna på honom, men jag vet ju inget än, vet bara att jag borde göra så här. Anna borde jag välja bort med. Men det känns också svårt, jag gillar ju henne. Och lille Niklas. Jag ska gråta nu, länge.
|
|
|
|
