Nelly Forslund, Inte som dom andra del 4 |
Efter den dagen blev inget sig likt. Jag berätta nästan allt för Erik. Självklart sa jag inget som Koffe.
- Varför slår din pappa dig ? frågade han försiktigt när vi satt ute på en bänk efter dagens slut.
Jag tänkte efter en stund sedan sa jag:
- Jag tror det beror på att jag liknar min mamma så mycket. Eftersom hon stack med en annan
så får jag ta på mig skulden och hans slag. Sen är han alltid full också. Det aset.
Super han inte upp pengarna så spelar han bort dom på den där jälva hästarna.
- Gillar du inte hästar ? Trodde jag alla tjejer gjorde.
- Det är inget fel på hästar. Men jag blir så arg att dom måste tävla om pengar. Fast hade dom inte
gjort det så hade han väl spelat på nå annat skit.
Det blev tyst en stund. Jag såg en välkänd figur komma gåendes längst vägen. Det var Koffe. Undra vad han skulle göra.
- Hej Koffe. Vart ska du ? frågade jag.
Koffe nickade ett hej, det gjorde han alltid.
- Jag ska till Jennie och hämta Ceymor.
- Vilka är det ? frågade Erik. Inte så där idiotiskt som förr utan blygt. Koffe såg förvånad ut.
- Jenny är min mormor. Ceymor är hennes katt. Hon ska bort så vi ska vara barnvakt eller vad man nu säger. Vill ni hänga på ?
Jag tittade på Erik och sedan tackade vi ja för erbjudandet.
Jennie bodde i ett sådan där sagohus som man drömde om som liten. Visserligen var huset inte stort, men runt huset fanns
ett staket som var vitt, huset var och vitt med ljuslila knutar. Även dörren var i den där lilafärgen. Gården var
så mysig. Blommor överallt. På gården stod det även trädgårdsmöbler. Hos mormor Jennie blev man alltid bjuden på fika.
Eftersom jag inte hade någon mormor, ingen som jag visste om, så fick jag kalla Jennie för mormor Jennie.
Jag älskade att vara där. När vi var små så gick vi alltid upp på viden, där stod det en kista full med maskeradkläder.
Även Jennie visste om min bakgrund samt om Koffe.
När vi knackade på huset så kom Jennie och öppnade. Ceymor var bakom fötterna på henne som vanligt.
- Hej på er. Åhh, vem är den här stiliga mannen då ? frågade hon och blinkade mot mig.
Hon trodde förstårs att Erik var min pojkvän. Men det var han ju inte. Inte ens lite.
Jennie och Erik hälsade på varann och jag förklarade läget att det inte var något mellan oss.
Men Jennie verkade inte tro mig. Hon bar ut en bricka med saft och en massa kakor ut på gården.
- Så Nelly jag hörde att du jobbar på härberget. Hur går det ?
- Jo jag stormtrivs där. Jag älskar ju djur så det är ett perfekt ställe för mig. Tänk om aset hade vetat det, då hade han nog
försökt skaffat mig en annan plats ha !
- Aset ? frågade Jennie.
- Ja, rektorn. Han är dum i huvet.
Sedan började Jennie att pedrika om hur Ceymor skulle äta och när och blabla. Det roliga var att både jag och Koffe
har tagit hant om Ceymor jätte många gånger så vi visste exakt när han skulle ha mat och så.
Men det glömde alltid Jennie. Hennes minne kanske inte var det bästa, men hon var den snällaste på jorden.
Ceymor kom och hoppade upp i mitt knä. Det syndes att han var en Norsk skogskatt. Hans päls var lång och svart.
Hans haka var vit. Det såg ut som att han skulle ha fått mjölk eller något där. Han var så söt.
Spann gjorde han alltid. Bara man tittade på honom. Sällskapssjuk som bara den. Det gillade jag.
När vi gick hemåt så bar jag på Ceymor. Han bara låg där i min famn. Men för säkerhetensskull
så hade vi koppel på honom. Visserligen så var det inte så mycket trafik men man vet aldrig. Erik konkade på
buren och Koffe på maten och allt annat som Ceymor behövde, enligt Jennie. Den här gången så ginade vi inte genom buskarna
utan vi gick längst uppfarten. Vilket inte gjorde något, för busken var min och Koffes grej.
- Om du vill så kan du gå hem nu, jag ska sova hos Koffe. Men jag kan följa dig en bit.
Jag tittade på Erik. Han nickade och vände sig om.
- Jag kommer snart då.
Koffe nickade bara och tog försiktigt Ceymor i sin famn. Sedan gick jag ikapp Erik. Vi gick en bit, sedan frågade han:
- Är ni ihop ?
- Jag och Koffe ? är du tokig. Vi är bästa kompisar. Vi har inga sånna känslor för varann.
- Okej, vet han om det som hände igår ?
Så klart så lära att ta upp det igen. Jag nickade.
- Jag ringde till han när jag hade kommit hem.
Efter alla slag och sparkar, tänkte jag. Men jag sa inget.
- Du kan vända nu om du vill.
Erik stannade och tittade på mig. Jag nickade och gav han en kram.
- Tack för att du har lyssnat. Du säger väl inget ?
- Var så lite så, nästa gång kanske det är din tur. Klart jag inte gör.
Sedan gnussade han sin han i mitt hår så det stod åt exakt alla håll.
- Men hallå ! sa jag och började rätta till håret. Sedan skrattade vi båda. Vi vinkade åt varann sedan gick vi åt olika håll.
Jag kom en bit sedan hörde jag en röst bakom mig.
- Hejsan snygging !
Jag vände mig om och fick se Jeppe och hans kompisar.
- Men för i helvete Zacke det är min lillasyster.
Jeppe slog sin kompis. Jag bara himlade med ögonen och tänkte precis börja gå igen.
- Hörru ! Siss ! kom hit !
Som vanligt så lydde jag order och började gå mot min bror.
- Va fan har du gjort på armarna ? var det första han sa när han såg dom.
- va fan tror du ?! Inte ramlat precis.
- Den jäveln jag ska slå ihjäl han !
Jeppe vart alltid en annan person när han visste att pappa hade slagit mig. Kanske var det för att han själv hade blivit
slagen och visste hur det kändes. Men Jeppe var både, längre, kvraftigare byggd och starkare än vad pappa
var så han hade slutat att slå Jeppe. Jeppes riktning var hem, hans ögon glödde av ilska.
- Jeppe ge dig ! Det blir bara värre !
- Ingen ska slå min syster ostraffat !
Det spelade ingen roll, hade Jeppe bestämt sig för något så skulle han utföra det också.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ILoveCross_ - 17 aug 06 - 00:56- Betyg:  | har läst alla delar nu :P men ba kommenterat denna å den första :P aja, den va jätte bra, hoppas på en fortsättning snart :D
~*~ ILoveCross_ ~*~ |
|
|
|
