På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

- Rakbladet i Lina's hand. Del 7.

Jag gick till Stenbron. Vinden blåste i mitt blonda hår. Ett kliv sen finns jag ju inge mer.
Men varför är det så svårt att bara ta ett kliv ut? Livet blir ju så mycket lättare sen!

Jag tog ett kliv ut.
Och så skrek jag.

Farväääääääääääääääääääääää ääääääl !

- Rakbladet i Lina's hand. Del 7.

Jag trodde att jag inte skulle finnas mer.

"Tonåring i självmordsförsök vid Stenbron igår runt 20.00 tiden"

Det var så som det stod. På tidningens första framsida.

Efter självmordsförsöket;

Jag vaknade upp. Vitt överallt. Det var som i en saga.
Jag visste på en gång vart jag var - sjukhuset .

Det var ljust ute. Hur länge hade jag legat här?
Det var ju mörkt när jag försökte döda mej själv.

- Åh, du har vaknat!
Det är en sjuksköterska som har kommit in.
- Jag heter Lisa.
- Hur länge har jag legat här?
- Närmare en vecka nu, gumman...
Lisa sätter sig på en stol...
- Varför ville du ta självmord?
Lisa ser ledsen ut när hon frågar det där.

Jag känner tårarna bränna bakom ögonen.
- Såja, gråt ut ordentligt nu. Du kan berätta för mig.
- Nej, du kommer berätta för min mamma, säger jag och vejer undan blicken från Lisa.
- Jag ger dej ett löfte. Inget ord av det du säger nu kommer komma fram till din mamma. svarar Lisa.

Hon ler så typiskt. Kan man lita på henne?
- Min pappa är död sen ett år tillbaka, ungefär. Han hade cancer, och det var därför han somnade in.
Mamma slår mig och jag har inga kompisar.

- Ojdå, det lät inte bra, sötnosen. Vad är det du har på armarna? Ärr? Men gumman min...
Jag ska berätta en sak för dig. När jag var ung, hade jag en underbar kompis. Hon hette Nadja. Hennes mamma och pappa misshandlade henne rejält. Hon skar sönder sig själv. Så en dag fick jag beskedet. Nadja hade skurit sig själv till döds. Jag vet inte riktigt hur många gånger jag önskade att jag hade dött i stället för henne.

Nu grät Lisa.

- Vet du en sak som skulle göra båda lyckliga?
- Nej, svarade jag.
- Om du kom och flyttade in hos mig.
- Nej, jag vet inte riktigt... Mamma skulle förfölja mig och så. sa jag.
- Jaha, sa Lisa. Ja, okej, men du vet att du alltid kan komma till mig om det var så att du mår dåligt?
- Okej, tack, sa jag och Lisa kramade mig. Jag bevarade kramen.

Lisa berätta att jag kanske skulle få åka hem i morgon på kvällen, för jag hade fått en hjärnskakning. Fast jag måste ligga till sängs i en månad...

En och en halv månad senare ;)

Nu har det gått ett tag sen jag var hos sjukhuset och sen jag tog livet av mej, eller försökte...
Nu har min hjärnskakning gått över.

När jag kom hem ringde Mikaela för att kolla att allt var bra med mig.
Hon hade tydligen fått reda på att jag överlevde hoppet.
Åh, jag som ville vara en ängel uppe i skyn.
Det blir jag nog snart också. Det var nog inte den sista gången jag kommer försöka ta livet av mig.
Någon gång måste jag ju lyckas. Eller?

Ja, mamma blev inte glad hon heller. Hon förstod att jag ville slippa henne, slippa alla hårda slag.
Mamma slog mig, så fort jag kom hem, fast jag har hjärnskakning. Sjukt?

Jag bestämmer mig för att jag ska gå på en promenad.

Det är sent på kvällen, det är mörkt ute. Jag är rädd, men jag vill bara bort, bort hemifrån.

Prassel, prassel

Det prasslar bakom mig.
Jag vänder mig om snabbt.
Vad är det som prasslar?
Det är någon som kommer ut ur busken bakom mig.
Det ser ut som en man.
Men vafan?
Jag springer allt vad jag har. Mina ben orkar inte, men min hjärna vill att jag ska springa.
Men han hinner ifatt mig.
Han brottar ner mig på marken. Han drar in mig i en skogsdunge.
Han kysser mig, sen så tar han av sig sin tröja. Han sliter av min tröja också, sedan byxorna på oss.
När jag låg där i BH och trosor så ska han ta av sig sina kalsonger. Han tar sakta men säkert av sig sina kalsonger.
- Gillar du vad du ser? frågar han mig.
Jag vet inte vad jag ska svara, så jag bestämmer mig för att inte svara alls.
Det är så mörkt, men jag ser vad han gör, och jag ser hur han ser ut.
Brunt hår, ganska kort, men ögonen ser jag inte vad det är för färg på dom.
Han tar av mig min BH och till slut ligger jag naken med bara mina trosor på mig.
Han klämmer på mina bröst. Det gör ont. Jag gnyr lite, men inte högt. Jag vill inte att han ska höra.
Han ligger naken och så börjar han ta av mig mina trosor.
Till slut ligger jag helt naken, han börjar smeka mig.
Först klappar han mig på kinden, sen så drar han handen, över mina bröst och neråt.
- Sluta, snälla sluta.
Han nickar på huvudet och han lägger sig över mig, han börjar kyssa mig, men jag gråter, bara gråter.

- Vad gör du mot den stackars flickan?
Det är en manlig röst som ropar.
Våldtäktsmannen raffar åt sig sina grejer och sticker.
Jag gråter mer och mer nu.
- Vad var det som hände? frågar mannen som har sin fru eller tjej i sällskap.
Tjejen hjälper mig att klä på mig, och jag bara gråter.
De hjälper mig hem, sen bestämmer dom sig för att prata med mamma.
- Dagen blir bara värre och värre, säger jag medans jag går upp för trappan.
Jag går upp till datorn. Skriver en dikt.

Vem är du, din mystiska man?
Du förföljde mig och bara hoppade fram.
Du attackerade mig som aldrig förr.
Jag undrar, i morgon står du bakom min dörr?
Nu kanske jag aldrig våga visa mig mer.
Du lockar bara fler och fler.
Tänk om jag blir med barn?
Då kommer nog aldrig killar få komma först till kvarn.
Så dra åt helvete, din jävla gubbe.
Jag hatar dig, dra till din stubbe!

Jag gick in på toaletten, tog fram rakbladet. Skar mig.
Sen blev allt svart.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

930622 - 8 nov 06 - 05:26

hemsk, men bra (Y)

Love_Max - 18 aug 06 - 11:17- Betyg: