Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Berättelsen om Sara Del 2

2.

Jag sitter hemma och läser. Jag tänker på det Stefans sa. Det kanske inte är hennes fel trots allt. Hon har inte berätta för nån hur Kristina dog för utom till Stefan. Det var en helt vanlig morgon (eller den börja som det i alla fall) i december hon och Kristina gick som vanligt samma väg till skolan. Som vanligt skulle Kristna vara vara den bästa och den coolaste och gick på räcket på bryggan. Hon gick en bra bit. Men när hon nästan var framme började det blåsa skit mycke och Kristina kom i obalans och ramla ner med huvet före i den tjoka isen. Jag stog som försternad vid kanten. Jag kunde räddat henne kanske. Om jag hade hoppat i och hämtat henne hade hon inte vart död. Sara kommer ihåg precis vad som hände och när abulansen kom. Det var hemkst Sara bara ryser till tanken. Det är det hon haft i huvet det senaste halvåret som en film som aldrig ville sluta i huvet på henne. Mamma ville först att jag skulle gå till en psykolg men jag hade bara sagt att det skulle hon bara kunna drömma om. Jag Sara Eriksson behöver inga psykologer och sånt jävla skit hon behövde bara en vän en vän som verkligen var hennes. Hon hade inte festat på ett helt halvår. Det första månaderna hade hon ju inte ens gått till skolan. Hon hade bara suttit hemma och stirat ner i golvet. Hon hade gått till stefan då nån gång ibland. Förut hade hon ju varit den tuffa och populära Sara, Sara som festa och drack och hade kul. Hon slutade vara med Stina och Sandra hennes andra bästisar förutom Kristina. Hon längtade faktiskt lite efter dom. Men sen jag bad dom dra åt helvete så har det inte sagt ett skit till mig. Jag plockar fram telefonkatalogen och leta. JAA där är nummret till Sandra. Hon trycker in 678932 hon ångrar sig genast. Vad fan skulle hon säga hej det är jag Sara du vet hon som kalla dig bimbo och hora och som sa att du kunde dö. Hon hade ju verkligen ställt till det för sig. Inga kompisar inga att prata med och inget liv kunde det bli värre eller?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Jossann_ - 16 aug 06 - 11:21
bra :)

Skriven av
maddjo
16 aug 06 - 11:15
(Har blivit läst 67 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord