Sommaren... del 5 |
När jag vaknar är jag i ett rum med kala ljusorangea väggar.
Jag hör hur folk går utanför dörren och jag hör att det är någon i sängen bredvid mej.
Det luktar konstigt och det är kallt…
Det tar inte särskilt lång tid att fatta att jag är på sjukhuset…
Jag ryser när jag tänker vad som hände den där kvällen, Niklas och Sofia i soffan, mammas hyrfilm och…
Branden.
Vart är mamma och pappa?
Hur kom jag hit?
Är jag död?
Är det här himlen?
Tårarna rinner nerför mina kinder när dörren sakta öppnas…
Det är en tjej med ljust lockigt hår och glasögon.
Hon ser snäll ut.
- Hej! Har du vaknat nu? Nämen vad är det lilla vännen? Undrar hon
- Vart är mamma och pappa? Vad gör jag här? Vem är du? Jag kunde inte kontrollera min mun, frågorna bara forsade fram.
- Din mamma ligger här i sängen bredvid, jag heter Eva förresten. Hon sträcker fram handen mot mej. Jag skakar den försiktigt.
- Vart är Pappa? Viskar jag
- Han är tillsammans med din bror nu, han är lycklig där han är. Han klarade det inte den där hemska kvällen.
- NEEEEEJ!!!!!! Han får inte vara död!!!!! Han får inte! Säg att du ljuger!!! Säg det!
Men hon säger det inte.
Hon kollar bara på mej med sorgsna ögon som berättar att det är sant…
- nej… viskar jag så tyst jag kan
Plötsligt vill jag också dö.
Jag vill inte vara kvar i den här jävla världen!
Vill inte vara kvar när de inte fick vara det…
Jag reser mej upp ur sängen och går mot min mammas säng.
- Mina, vänta! Det är något mer! Säger Eva. Jag hör på hennes röst att det är viktigt. Jag stannar.
- Din mamma och du har legat i koma i tre dagar. Med dej var vi nästan säkra på att du skulle vakna. Med henne är det inte så, hennes läge är mycket kritiskt just nu. Vi vet inte om hon vaknar igen…
- Får jag gå in till henne?
- Ja, det får du. Hon kan höra det du säger så prata med henne. Din röst får henne kanske att vakna…
Jag går mot det vita skynket som hänger runt sängplatsen.
Jag hör hur dörren slår igen bakom ryggen på mej.
Det känns skönt att få vara ensam.
Jag vet inte vad jag förväntade mej att se när jag gick igenom öppningen, men jag fick en chock när jag såg det.
Det var kablar ut och in på henne.
På min lilla mamma.
Hon såg så liten ut där hon låg bland alla lakan.
- Åh, mamma!
Jag sprang fram till henne och kramade henne försiktigt.
Och så började jag berätta.
Jag berättade om allt.
Om Niklas, om festen, om skolan om allt.
Till och med branden.
Det var ju mitt fel att pappa dog.
Hade jag inte brett den där mackan hade jag upptäckt det i tid!
Det skulle vara mitt fel om mamma också dog!
- Du får inte dö Mamma! Jag skulle inte klara av det! Du måste vakna nu så att jag får säga förlåt! Om du dör följer jag med dej!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | STruTSEn_91 - 16 aug 06 - 20:20- Betyg:  | | skynda dig med fortsättningen, måste ju få reda på om hon överlever eller inte.. | | Maulin - 16 aug 06 - 04:48- Betyg: | | självklart gillar vi de i allafall ja gtihi haha nemen hoppas på en fortättning snart:P:D | | josefine321 - 16 aug 06 - 04:31 | Hr är äntligen en ny del efter mitt "sommaruppehåll", hoppas ni gillar den,
kommentera gärna! |
|
|
|
