evelina del 1 komentera gärna |
indledningen:
evelina karlsson.
15 år.
skilda föräldrar.
bosatt i malmö.
en lillbror.
hon är typ kär.
och älskar sin bästa vän stina mest.
hon trodde hon hade ett ganska bra liv, men då visste hon inte hur fel hon hade.
- Eveeeliiiiiiiiiiiiiiina ?!?!?!. skrek hennes mamma från köket
- jaja, jag kommer. väste hon tillbaka.
det va skolavslutning idag. och hon hade inte råd med att komma försent.
hon kollade sig en extra gång i spegeln o sen sprang hon ner till köket.
- hade du tänkt o komma försent idag eller? sa maria, evelinas mamma.
- nej, faktikst inte, men jag är inte hungrig. svara jag.
- jo du måste äta. sånt é viktigt . du äter inte alls mkt nu för tiden.
- konstigt sa jag o gick ut och tog på mig mina nu skor, ett par vida båtmans skor.
jag kolla mig i spegeln en sista gång.
mitt vita linne var perfekt, och min gula kjol passade perfekt ihop med mina lite solbrända ben.
håret låg lite lätt över axeln,
jag tog på mig lite extra lip gloss och gick sedan ut.
jag skulle möta stina vid parken.
hon satt redan på en av bänkarna när jag kom, när hon såg mig sken hon upp.
- shhet va fin du är, nästa skrek hon.
- tack, sa jag o blev lite lätt röd om kinderna,
- du me, dom kläderna passar dig verkligen jättebra, sa jag
- tack, sa hon o tog tag i armen o vi började gå mot skolan,
vi hade faktikst klarat av den ett helt år, nu var det bara 9:an kvar. hon längtade till denna dagen var över, då började sommarlovet, det bästa någonsin.
något hon inte visste då var att det kommer bli ett helvete....
alla var verkligen jätte fina. hela klassen hade samlats i klassrummet, o evelina tänkte , hur skönt det kommer att bli o slippa dessa människorna. hon hatade dom, nästan allihopa.
hon hade verklgen inget gemensamt me fjortisar. det var det enda som fanns i denna hålan.
evelina, sa hennes klassföreståndare.
evelina gick upp och fick en kram av sina lärare och ett kuvert. där i låg hennes betyg. inte för hon brydde sig sådär jätte mkt, va det endå kul o se va hon hade fått.
hon öppnade och blev väl inet sådär chockad, det gick som hon trodde, VG i dom flesta ämnena.
det var över. skolan var sluuuuut. allting var som bortblås ut evelinas tankar.
det enda hon tänkte på var ikväll. då skulle hon och stina, träffa daniel, simon, jens & philip.
- eve, va tänker du på ? fråga stina lite undrande.
- ingenting, sa jag och log.
- joho, du ska ju träffa daniel ikväll, skratta hon.
- haha, mm... undrar hur dt blir. hon säger ju att han inte känner ngt, men... , sa jag lite frågande.
- han gillar dig, det ser man ju. han é ju på dig hela tiden.
- men , han é ju så med alla juh, nästan viska jag.
- nej eve, han är din o vi ska få ihop er. det är ni. säger hon belåtet.
- aja, vi få se hur dt blir, nästan skrattade jag.
stina förstår allt. den dagen gick dom hem till eve´s mamma. hon bodde i en fin villa, tms med sin nya kille.
dom började med att bestämma va dom skulle ha på sig på kvällen,
dom stod framför spegeln i flera timmar, dom provade , skrattade och till sist valde eve ett svart linne, med en vit kjol.
stina tog en klänningen, den va vit med rosa prickar på.
eve's mobil ringde, på displayen stod det " daniel "
ska jag fortsätta ?:) , komentera gärna
|
| Kommentarer | | hanna91 - 16 aug 06 - 04:02 | | fortsätt! | | Breda - 16 aug 06 - 02:23 | | den e bra! fortsätt tycker ja! |
|
|
|
