en flickas dagbok2 [[ vill inte hem |
så kommer en stöt av varm klibbig vätska som tvingas ner i halsen på mig.
Så känner jag hur det kommer upp igen så jag vänder bort huvudet och spyr.
Jag får ett till slag i huvudet men svimmar inte den här gången.
Sen försvinner rösterna och jag blir lämnad ensam. Jag tar av ögon bindeln och gör en ansatts att resa mig upp. Det går bra men det svider i hela kroppen. Jag märker att det är en stor blodfläck där jag har legat och känner mig illamående. Jag sätter på mig min kjol och går sakta mot dörren. Jag känner på handtaget och dörren går upp. Det är kolsvart ute och det blir svårare att se eftersom jag ser färjade fläckar efter alla slagen i huvudet.
Men jag börjar att gå det är svårt eftersom jag har en sådan smärta i kroppen.
När jag har gått en bit så kommer jag till ett torp… det är ett sådant där torp som är med i skräckfilmer. Ett torp som huvud familjen flyttar in i. ett torp där det spökar.
Ingen i skolan vågar sig dit. Alla utom jag är rädd för spöken… ja visst jag tror på spöken, men jag tror att dom är snälla. Och om dom är dumma så kan dom inte göra något mer än att skrämma en. Jag bestämmer mig för att sova där. Jag kunde ju inte gå hem nu. Vad skulle jag säga till mamma?
Jag gick in på den igenväxta gården, jag går runt huset och kollar in genom fönstren. Jag ser inte så mycket så jag bestämmer mig för att gå in. När man öppnar dörren kommer man in i en lite hall, hallen har ingen belysning så jag hittar knappt till nästa rum. Men jag drar händerna längs väggen. Jag känner var man har skarvat tapeten. Jag kommer in i ett annat rum och hittar en lampknapp. Jag tänder lampan som otroligt nog funkar. Jag tror inte mina ögon, möblerna som säkert är flera hundra år gamla står kvar. Tallrikar, glas, muggar, stolar och bord, allt man kan tänka sig, allt man måste ha i ett hem. Och allt stod i ett och samma rum. Jag behövde inte undersöka hela huset för att hitta en säng. Den fanns där mitt framför ögonen på mig. Jag gick fram till den och borsta bort lite damm och lade mig ned. Jag somnade nästan på en gång.
När jag vaknar nästa morgon kvittrade fåglarna. Jag ville inte höra, jag ville hålla för öronen men jag kunde inte. Jag hade en mycket värre smärta än dagen därpå. Men jag reste mig upp och gick upp för en trappa. Trappan ledde till ett rum som inte var lika stort som det där nere, men det såg nästan likadant ut om man bortser från att det här är rosa, det jag sov i var grönt. I det här rummet var det tre dörrar till tre olika rum. Jag valde dörren till höger. Jag öppnade sakta och försiktigt, det knarrade och det väckte några fladdermöss som satt och sov i taket, dom flög ut genom dörren och skrämde nästan livet ur mig. jag ser inte det som fans bakom dörren för fönstret är förtäckt med svart plast. Jag tar bort den och får en chock. Jag springer ut genom dörren ner för trappan och ut på gården. Jag springer nästan hela vägen hem. Men när jag har sprungit så långt att jag ska springa in på kvarteret där jag bor så stannar jag. Jag vill inte hem. Men vart ska jag bo? Jag kan ju gå till min syster men då skulle jag vara tvungen att berätta… jag sätter mig ner på trottoaren och ser hur alla tittar på mig när dom går förbi. Jag klarar inte av dom här blickarna. Så jag går hem till min syster som bor tre kvarter bort.
När jag har nått dörren till trevåningshuset så känner jag mig trygg. Jag tar tag i dörren och drar. NEJ! Jag har glömt koden. Vad ska jag göra? Jag fick panik så jag satte mig ner framför dörren och började gunga fram och tillbaka. Jag sitter i minst en timme, kanske till och med två…
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Samo - 15 okt 06 - 23:47- Betyg:  | | Fortsättning?:) | | _sorry_ - 2 sep 06 - 22:17 | Jätte bra
längtar efter en fortsättning om dt kommer nån | | ILoveCross_ - 16 aug 06 - 05:56- Betyg: | Jätte bra ^^
Kmr de en fortsättning?
~*~ ILoveCross_ ~*~ |
|
|
|
