Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Ellen del 6 (De vackraste världen har sett)

Det var en liten, röd stuga med vita knutar, verkligen typisk svensk, men ganska mysigt. Det fanns två sovrum, och ett kök/vardagsrum med bäddsoffa, där fick pappa sova. Gudskelov fanns det både elektricitet, WC och ordentligt med varmvatten. Annars hade det känts jobbigt.
När vi kom fram, började pappa genast laga middag, fastän klockan inte var mer än fyra. Han var på gott humör och visslade glatt där han stod vid spisen och rörde i olika kastruller och grytor. Det blev värsta festmåltiden! Med flera rätter och en härlig blåbärspaj till efterrätt. Jag hade bättre aptit än på länge och både Milla och pappa tittade uppmuntrande på mig när jag girigt sträckte mig efter mer mat.
Efter middagen tog jag med mig Mp3-spelaren ut i trädgården som vätte mot vägen. Det var en väldigt ljus och varmt kväll, utan tillstymmelse till mygg, så jag satte mig i gräset, med ryggen mot ett äppelträd, precis vid vägen. Jag satte på Helen Sjöholm och snart var hela mitt huvud uppfyllt av den fantastiska musiken. Jag stängde ögonen och drömde mig bort, bort över havet, in i horisonten och till landet där det alltid är solnedgång. Där väntar han kanske på mig, min prins…
Plötsligt väcktes jag ur mina tankar av en främling.
”Hej,” sa någon.
Jag såg upp. Det var en tjej i min egen ålder, eller kanske något äldre, som hade tilltalat mig.
”Hej”, log jag tillbaka och blev förvånad över hur skum min röst lät. Jag harklade mig, för att värma upp strupen. Jag var ovan att prata.
Hon tittade ner på mig och log. Vad vacker hon var!
”Har ni flyttat in?,” frågade hon och nickade mot huset. Jag skakade på huvudet.
”Nej, vi hyr det bara.” Hon log.
”Vad trevligt! Då ses vi säkert igen.” Hon vinkade lite med handen och gick vidare. Hon var barfota, upptäckte jag.
Flickans ansikte var som fastklistrat på mina ögonlock. När jag blundade kunde jag se henne tydligt.
Jag tror hon är en sådan person som många förälskar sig i, utan att ha lärt känna henne först, tänkte jag. Så vacker.
Men det var något med hennes ansikte. Något sorgset. Som om hon döljde något förflutet.
Kunde det vara så?
Var hon ledsen? Ledsen så djupt in och så långt tillbaka att det inte skadar henne längre, kanske, men ändå finns där… I ögonen, i ansiktets form, i den naturliga blekheten…
Hon hade gjort ett speciellt intryck på mig. Jag undrade om jag skulle få se henne igen.
På kvällen när jag skulle somna, tänkte jag på henne igen. Jag tror jag skulle blivit kär i henne om jag var homosexuell…
Hon måste vara den vackraste flickan världen sett.

Hon kom förbi på eftermiddagen nästa dag. Jag satt på samma ställe i trädgården som igår, och läste.
”Hej”, sa hon och log. Hon var barfota idag igen.
Vi pratade en stund och hon sa vad hon hette, Robina.
”Vill du följa med en sväng?”, frågade hon. Jag tvekade, men nickade sedan.
”Gärna.”
Vi gick längs vägen, passerade på en bro över ett litet vattendrag, några åkrar på båda sidor om vägen, och sen var vi plötsligt framme vid Robinas hus. Hon bjöd mig in.
”Mamma är och handlar och min bror är någonstans, vet inte var…”
Jag följde med henne in, men sedan gick vi ut igen, för det var så soligt och fint. Vi satte oss i trädgården med varsin kall läsk. Det var väldigt varmt. Vi pratade på och lärde känna varandra bättre, men vi pratade inte om något särskilt personligt.
Plötsligt hörde jag hur någon sa:
”Hallå…?”
Jag vände mig om och fick se världens vackraste kille. Om Robina var den vackraste tjejen jag någonsin sett, var han definitivt den vackraste killen. Det måste vara hennes bror, insåg jag fort.
”Nej, men har du besök?”, sa han, till Robina, men han såg rakt på mig när han talade, och log. Jag smälte direkt.

Robina presenterade oss för varandra. Han hette Alexander. Alexander…
Han tog min hand och skakade den. Det kändes som en evighet innan han släppte den, men jag önskar att jag fått stanna där, i hans hand, hela livet. Jag vaknade ur min trans.
Han gick sin väg och snart gick jag hem.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
ILoveCross_ - 15 aug 06 - 01:31- Betyg:
Super ^^

Hoppas på en fortsättning fort ;d

~*~ ILoveCross_ ~*~

Skriven av
kattitack
14 aug 06 - 22:22
(Har blivit läst 59 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord